There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

160 km/h

- maj 7, 2010 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Det vart ingen uppdatering av bloggen igår. Det kom annat emellan. Natten mellan Torsdag och Fredag vart inte som jag tänkt mig. Strax efter två blev vi väckta av Lilla...

Det vart ingen uppdatering av bloggen igår. Det kom annat emellan. Natten mellan Torsdag och Fredag vart inte som jag tänkt mig. Strax efter två blev vi väckta av Lilla M som i sin tur vaknat av Lilla T krampandes i sockerkoma på golvet i sovrummet.

Lätt panik utbröt.

Jag och Darling försökte få i Lilla T honung. Funkade inte tillräckligt bra.
Fram med Glucagon sprutan. Fortfarande inte tillräcklig effekt.
Det slutade med att vi ringde 112 och jag och Lilla T åkte in till SÖS.
160 km/h på motorvägen. Tur att det var tomt på bilar. Skönt att jag redan satt i en ambulans. Inte för att jag tror att just det hade hjälpt om det hänt något, men det kändes tryggt.

Lågt blodsocker kan verkligen vara skrämmande. Det är otroligt obehagligt att se hur totalt lost man kan bli. Kroppen stänger ner och blir oemottaglig. Det lilla socker kroppen själv har lagrat används för att hjärnan inte ska stänga ner helt.

Glukos- och insulindroppSös

Vi kom in till SÖS strax före 3 på morgonkvisten, passerade via akuten och skrevs in på avdelning.
Till min stora lycka råkade det vara just Lilla T:s ordinarie doktor som hade nattjouren, så det var ett bekant ansikte som mötte oss bland alla främlingar.
Inte för Lilla T, för han var helt okontaktbar, utan för den oroliga mamman.

Runt 5 på morgonen var vi uppe och inlagda på Sös och jag kunde genom fönstret se Stockholm vakna till en ny dag medan jag själv satt instängd i en liten bubbla av sömnbrist, tristess och oro.

SösDet tog lång tid innan Lilla T piggnade på sig såpass att han kunde förstå var han befann sig. Det tog ännu längre tid innan han var pigg nog för att äta och inte förrän framåt middagstid var han såpass pigg att han inte konstant somnade.

Utskrivna blev vi 18.30 och underbara Jesse var på plats och körde hem oss, trots att vi bor på helt olika sidor av storstaden.

Trötta MammanSömnlöst

För den oroliga mamman blev det inte mer än 3 timmars sömn den natten och vila på dagtid är uteslutet trots att vi hade eget rum och jag fick tillgång till en säng av samma slag som återfinns på finlandsbåtarna. Jag tror inte på att sova på dagtid om jag inte är ordentligt sjuk.

Väl hemma strax efter 19 blev vi serverade middag av Darling och sen kollade vi på tv innan jag gav upp och kröp ner i sängen 22.30. Jag somnade genast.

Tröttmössa

Vaknade i morse strax före nio, trött i hela kroppen och slut i skallen. Ner, äta frukost med familjen och sen SatsDance med Jenny. SatsDance är verkligen inte ett jobbigt pass men idag var det det. Det kändes i kroppen att jag saknade fortfarande nästan en hel natts sömn.

SatsDance

Efter träningen stannade jag kvar och pratade ett tag med Cecile (instruktören). Hon är så himla trevlig. Vi pratade om ditt och datt som alltid och kom fram till att vi bägge tyckte att det var himla trevligt att vi träffats.

Nya riktiga vänner i vuxen ålder är som sagt inte de lättaste att hitta men här har vi definitivt en.

BodyCombat

Väl hemma igen efter dansen så var det bara att äta lunch, dricka kaffe och packa om för BodyCombat i Farsta. Jag var helt inställd på att det skulle bli superjobbigt, för jag var så trött, men det visade sig att det blev superroligt och tiden flög fram.

Inka körde en ny koreografi som var hur bra som helst och inte alls så komplicerad som jag var orolig för. Nu vet jag ju inte hur det ser ut egentligen men det känns som om jag i alla fall håller på att få lite koll på alla moves, sparkar och slag. Tyckte själv att jag hängde med hyfsat trots ny koreografi och som sagt, enormt roligt var det.

Åkte hem från Farsta och som vanligt så känns det alltid lite trist att det roliga är slut. Hem och äta en macka, fixa middag, kolla på Avatar och sen lite tv…

Insikt

Nåt som slog mig på Sös var hur enormt tight förknippat sjukhusvistelse är med skvallertidningar och GODIS. Godis är nästan ett måste så fort man kommer till avdelningen och när jag var nere och köpte lunch var det inte långt ifrån att jag köpte godis bara på ren rutin.

Dessutom äter jag gärna när jag är uttråkad. Har kommit fram till att jag _inte_ äter av många orsaker, men när jag är uttråkad då äter jag uppenbarligen gärna.
Men jag lät bli och kände mig rätt stolt över det.
Tänkte att när jag väl äter godis igen så ska det inte vara av vana eller för att jag har tråkigt.
Det ska vara för att jag har valt det, för att jag vill det.
Det ska vara värt det.

Så jag köpte skvaller och sockerfria halstabletter och det fick helt enkelt räcka.

…..

Imorgon, blir det SatsCorePulse, en tur till Arlanda med ett par välförtjänta semesterfirare och en sväng till Uppsala.
Nästa vecka ser jag inte helt fram emot, men jag hoppas den passerar snabbt och vem vet, kanske blir den jättebra trots allt.