6/12-1992

Imorrn tänkte jag åka till mammas grav (om det nu inte blir helt kaos med vädret).
Det är 21 år sen hon dog imorgon, helt sjukt!
Och hon är saknad varenda dag. Fast hon lever kvar i minnet, även hos ungarna som aldrig träffade henne. Vi pratar om henne och jag lagar den maten jag växte upp med. Och så försöker jag att inte göra om hennes misstag. Ni vet, jag ska aldrig bli som min mamma…..och sen blir man det ändå.

Tja livet tuffar på. Det märks när jag tecknar avtal med kunder som är jämngamla med min äldsta son. Shit! Han blir 20 år i Juli. Helt galet! Vuxen, på alla sätt.

Hundrastningarna funkar riktigt bra. Jag trivs med jobbet, får se hur det blir när snön kommer. Dock mår jag fortfarande inte riktigt bra. Jag är lättstressad och blir det för mycket mår jag skit. Jag lär mig hela tiden att anpassa mig så att det blir lagom. Lagom av allt. Lagom jobb, lagom mycket hemma, lagom. Ett ord jag inte alls gillar men jag har insett att mer än lagom klarar jag bara i väldigt små doser.

På så sätt är det skönt att inte företaget exploderade och fick massor med kunder rakt av. Det hade varit väldigt trevligt för ekonomin men jag vete tusan om jag hade hållit ihop. Nu har jag sakta men säkert ökat beläggningen och till och med det har bitvis varit tungt när det blivit allt för intensivt.

Det vanligaste brukar vara att folk går in i väggen efter allt för mycket stress på jobbet har jag hört. Jag hittade väggen efter allt för mycket stress i relationerna i mitt liv. Kanske är det trots allt lite samma. Jobbar man för mycket blir ju resten av livet väldigt lidande. Fördelen är väl att jag blivit tvungen att börja reda ut saker i mitt liv och aktivt behövt välja in och välja bort. Det har varit väldigt nyttigt och jag har lärt mig massor.

Från mig till dogsen. Vår lilla galna valp har fått besöka veterinären för att utesluta urinvägsinfektion efter att han fått tuppjuck och kissat ner vår säng, trappan, sofforna och mattan i vardagsrummet helt plötsligt. Han var frisk som en nötkärna och vägde 20 kilo!!! Jiiiiisus vad han gått upp i vikt! men så är han ett matvrak som vi dessutom tränar massor med och det går åt mycket godis.

1040 pix spenderade vi på att få veta att han är frisk. Sen hade jag sån tur att det råkade vara gratis drop-in hos en hundtränare bara minuterna efter att vårt besök var avklarat, på veterinärkliniken, så jag passade på att få lite handfasta tips. Nu ska jag boka privatlektioner så jag får ordning på mina galningar. Var precis i tagen för att leta lämplig kurs att gå, så det här kunde inte kommit mer perfekt.

Julen närmar sig i rasande fart och Grinchen (det e jag det) är verkligen inte alls på nåt julhumör. Dels mår jag helt enkelt inte riktigt bra, dels vet jag inte riktigt vad det är jag ska fira. Jag vill helst slippa hela vintern, jag har knappt nån släkt och bara hälften av barnen ville offra julklapparna för att resa bort. Så vi blir hemma, ensamma, (jaja, vi e ju 6 pers men ändå), och kanske svärmor. Alltså, det blir nog okej. Jag älskar min familj. Vi brukar alltid ha det himla mysigt. Det är inte familjen som är problemet utan frånvaron av nära vänner.

Jaja, i Februari ska jag i alla fall åka på vad jag tror kommer bli en skitrolig resa till Ullared med en vän. Skönt att ha nåt att längta till!