Hej på er igen! Nu har det gått 14 dagar och jag har inte bloggat alls. Faktum är att det är mycket jag inte gjort. Jag har inte tränat heller. Ibland blir det så. Det började med att ångesten kom krypande. Jag har lärt mig känna igen det och började med att lägga bort datorn.... Read More →

Vaknar efter 4 timmars sömn med en ångestboll stor som ett hus i magen. Gårdagen som var så himla trevlig slutade med platt fall. Som en pannkaka som landat på golvet. Känslan av att vara värdelösare än värdelösast ligger som en filt över hela mig. Kanske är det ändå jag och mig det är fel... Read More →

Tack. Bara sådär. Ni som finns, peppar och säger till när ni inte håller med mig. Ni få som är raka och ärliga och inte kör med några jäkla dolda agendor eller löjliga spel, bara för att det ska se snyggt ut. Ni som accepterar att jag ibland behöver be om ursäkt för vad jag... Read More →

Jag har försökt att skriva men det känns så trist att bara tjata om att jag inte mår bra. Och det är jäkligt jobbigt att varje dag kämpa för att hålla huvudet över ytan. I mig finns det mest saknad och sorg och jag varken orkar eller vill gräva fram det mer än nödvändigt. Vardagarna... Read More →

Ibland har jag en godispåse gömd i bilen. Den åker fram på eftermiddagen, när jag köar mig genom stan på väg hem. När jag känner att jag är slut efter en dags arbete och verkligen ”förtjänar” den där ”belöningen”. Konstigt nog är det få saker som kan göra mig så lycklig som känslan av att... Read More →

Jag har alltid varit väldigt FÖR kom-ihåg-listor. I många år har det varit enda sättet för mig att slippa det värsta ältandet över saker att ta tag i. Ibland blir listorna enklare, ibland består de av massor med sånt där som man gärna skjuter upp. Men nu har jag upptäckt nåt. Jag ältar till och... Read More →

Ibland vill jag bara krypa ur skinnet. Ångesten har mig i ett fast grepp. Jag känner mig värdelös på så många plan. Framför allt känner jag mig värdelös för att jag inte kan vara genuint glad. Jag förstår inte varför jag är så ledsen under den glada ytan. Jag känner mig falsk. Och dålig. Hur... Read More →

Femte gången jag startar om det är inlägget. Fan vad svårt det är att säga att jag inte mår bra, när det liksom är på allvar. Att skämta om att jag är felskruvad som få, deppig och ledsen är hur enkelt som helst, för sen gör jag inget mer än ignorerar allt jobbigt tills det... Read More →

Jag går till jobbet med ångesten liggande tung inuti mig. 1 dag kvar. Jag vill inte. Inte alls. Hur mår du frågade chefen. Jag vill inte prata om det sa jag. Hur säger jag att jag dog lite innuti? Att jag önskar att jag aldrig behövde komma tillbaka? Att jag vill gå nu, först, för... Read More →

Gårdagen. Jävla helvetes bajsdag! Dra åt helvete! Jag vill aldrig mer gå till jobbet. ALDRIG! (Men jag vet att jag kommer gå dit i alla fall.) Jag vill inte, orkar inte. Har inte hjärta kvar för att lappa ihop längre. Jag önskar att det fanns en endaste liten bra sak att säga, men det gör... Read More →