There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Ålder e bara en siffra va?!

- februari 13, 2012 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

 Ska jag skratta eller gråta eller borde jag kanske skämmas en aning? På jobbet, jobbar jag med fina arbetskompisar. Folk jag gillar. Okej att vi inte är speciellt lika, på...

 Ska jag skratta eller gråta eller borde jag kanske skämmas en aning?

På jobbet, jobbar jag med fina arbetskompisar. Folk jag gillar. Okej att vi inte är speciellt lika, på olika platser livet, med olika erfarenhet och intressen, men jobbet knyter oss samman och vi har helt enkelt det roligt tillsammans på jobbet.

Nu har vi kommit fram till att vi gillar finlandsbåtar och vi verkar inte ha helt olika uppfattning om vad som är en bra fest, så vi sa att det skulle ju va roligt att kryssa tillsammans, nåt jag skulle tycka var asnajs. Men, och det är nu jag kanske borde skämmas, kruxet heter åldersgränser. Nåt jag inte ägnat en tanke åt de senaste 15 åren eller så.

Mitt eventuella resesällskap är 21 resp 22 år gamla!

Jag är med andra ord gammal nog för att vara deras förälder. Så på sätt och vis har vi löst ett problem, jag kan ju låtsas att de är mina barn (mohahahaha), men frågan e borde jag skämmas över att köra en helkväll med dem eller borde de skämmas över mig? Eller ska vi skita i skamsvrån och bara ha kul istället?

Det är lite skumt med åldrar. Jag tänker att Emma som jag jobbar med (och Oskar), är ju bra mycket yngre än jag men på jobbet ser jag oss som jämngamla (nu skrattar hon med största säkerhet), hur hon ser mig vet jag givetvis inte. Privat är hon 5 år äldre än min äldsta, 17-åringen.

Jag har levt dubbelt så länge som hon.

Ska det spela nån roll? Måste det spela någon roll? Är vi alltid bara det vi vill vara eller måste vi ibland vara ”vår ålder”? Är man per automatik mer olika på grund av ålder eller är det som att bara vara olika som personer? I rätt sällskap är jag alltid 15 brukar jag säga, betyder det att jag är ungdomlig, eller är jag en sån där sorglig ”äldre”som inte fattar eller har vett nog att bli gammal på riktigt, utan tror att hon är för evigt ung och cool?

Jag vill inte bli sorglig i alla fall. En sån tant som närmar sig 70 men klär sig i modet för dagens 15-åringar. Jag vill bara vara jag.

Nu ska i alla fall den här käringen sluta fundera och istället packa träningsväskan med kläder och lindor för det ska Combattas tillsammans med bästa Martina. Hon är i alla fall bara 12 år yngre med sina 28 år (om 22 dagar). 

Ålder e bara en siffra va?!

 

 

  • Martina

    Söta du! :)

    Det var härligt att se dig igår igen.
    Har verkligen saknat dig min sköna böna.

    Kram på dig