There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Alltså, jag är lite deppig

- maj 10, 2010 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Det är inget konstigt utan helt normalt för att vara jag. Det har varit mycket nu med Lilla T:s färd till sjukhuset, sömnbrist och allmänt orolig i kroppen. Men jag...

Det är inget konstigt utan helt normalt för att vara jag. Det har varit mycket nu med Lilla T:s färd till sjukhuset, sömnbrist och allmänt orolig i kroppen.

Men jag gör så gott jag kan för att mota bort ångest och obehag. Jag vet ju egentligen att det inte finns någon grund för det men som den ältare jag är så när en tanke väl fastnat, får jag inte bort den.

SömnlösSaknad

Det visar sig som alltid med sömnlöshet. Hittar inget lugn. Kan inte koppla av. Gick och lade mig sent igår men kunde ändå inte somna. Först strax före 3 slocknade jag och det var inte en helt pigg tjej som skulle upp med ungarna 06.40

Vad är det då som stör kan man undra? Ja i första hand så är det mammas födelsedag imorgon. Alltid en jobbig dag att ta sig förbi. Saknaden blir så stor och påtaglig. Minnena blir så levande. Det i sin tur gör hela veckan grå, fast jag har roliga saker inbokade, och då grubblar jag över det istället.

Oro

Hur kommer det sig att jag låter mig påverkas så mycket? Varför har jag så svårt att leva i nuet? Varför kan jag inte bara uppskatta allt jag har istället för att känna mig rastlös och missnöjd med att viktminskningen känns seg, att det bara blir 5 pass på Sats den här veckan? Varför vill jag alltid göra det som just precis nu inte är möjligt och varför gör det i sin tur att allt annat känns lite gråare?

Vem lurar jag? Det är bara i mitt huvud som allt kommer att magiskt falla på plats när jag når målvikt. Jag vet ju att det inte stämmer. Varför skulle jag bli mer omtyckt och uppskattad för att jag blir normalviktig? Och även om så skulle vara fallet, hur kul är det? Varför hör jag att jag är snäll, smart och uppskattad som vän utan att verkligen kunna ta det till hjärtat och tro på det?

Snurrigt

Det snurrar i mitt huvud. Tankar ibland helt utan relevans och oron kryper nära inpå. Duger jag verkligen? Sömnbrist och sorg är grunden. Eller kanske sorg och sömnbrist skulle vara en mer korrekt ordning. Dessa triggar sånt jag vanligtvis är stark nog att ignorera.

Men det ger sig, det gör det alltid.

Veckan som följer måste passera fort. Det är helt ok om tiden bara går snabbt mellan allt roligt, bara jag slipper den där tystnaden som skriker åt mig på nätterna.

Träning

5 träningspass är inbokade den här veckan. DanceAerobics idag, SatsAfro och BodyPump imorgon. SatsDance och BodyCombat på lördag. På söndag blir det ingen träning för jag har födelsedagsfest på lördag kväll. Veckan därpå är däremot fullbokad igen med 10 pass Ti-Sö. Eller 9½ egentligen för ett är bara 30 minuter, fast det är ett helt pass men ett kort pass, ni fattar…

Mål

Några få veckor kvar med den nuvarande koreografin och jag siktar på att klara hela koreografin i SatsCorePulse innan de byter. Det som saknas är utfallshoppen i rätt tempo. Som det är nu gör jag dem i halvfart. Målet att klara alla 1-2-3 hoppen har jag redan nått, och trots att jag inte klarar alla de extra hoppen i Inkas koreografi är jag nöjd. Jag klarar alla som ska göras.

Måste sluta jämföra mig fullt ut med de som är så mycket bättre än jag och har helt andra förutsättningar. Någon gång kanske jag når dit jag med, får inte glömma att de har tränat större delen av sitt liv medan jag är inne på min 9:e månad.
Jag har fått höra att jag faktiskt är duktig, på riktigt. Gör alla rörelser tekniskt korrekt. Fuskar inte, slarvar inte. Har dessutom blivit en uppskattad vän, vilket betyder massor för mig.

Jag borde helt klart vara mer stolt och nöjd över mina framgångar än vad jag är idag. Men så är det också med sorg i hjärtat jag reflekterar kring mitt liv idag, och inget känns så enkelt som det kanske borde göra…

  • http://www.makrigialos.se David

    Känner igen många tankar tyvärr.

    Det är människan fördel som nackdel. Sen det som hände med T får ju så klart att hjärnan att spinna loss mer.

    Är fortfarande impad av både dig och Mattias men framför allt med din träning. Att du tränar så mycket och få allt att snurra runt med hem och barn. Det är verkligen duktig på lägga pusslet och få det helt och fint snabbt.

    Det är din kombination av sömnlöshet och maten som triggar fel kanaler.
    Magen tog då blir hjärnan spooeky