Aprilväder

Här sitter jag med min frukost och funderar över livet. Kortsiktigt, typ hur ser min dag ut idag och långsiktigt, kommer jag nå mitt mål i Maj, kommer jag klara av att hålla vikten, och längtan efter sommarens alla äventyr.

Jag har passat på, som alltid på morgonen, att gå igenom mejl, jobba lite med Grisen och Jag, och kolla om det är nåt viktigt som händer idag, typ läkarbesök för nån av ungarna.

När jag tänker på mitt liv så är jag glad och riktigt stolt. Tänk att det tog mig så många år att nå hit, där jag är nu. Till en plats där jag mår bra! För jag gör verkligen det! Att jag ”slog i den där berömda väggen” var nog bland det bästa som hänt mig, för det fick mig slutligen att ta tag i det faktumet att jag inte mådde bra. Jag minns så väl hur jag satt nere hos doktorn och grät och sa, ”-Jag kan inte sluta gråta. Jag tror att jag inte mår så bra”.

Sen vände allt.

Det jag saknar mest i mitt liv nu, faktiskt det ENDA jag verkligen saknar är mina två barndomsvänner. Det är svårt. Man kan säga att vi är milt oense och jag vet inte om det finns en vilja och en möjlighet att lösa det. Jag saknar det som var förut, men det var då. Hur man än ser på det kommer inget bli som då. För mig är det en stor sorg och en stor besvikelse. Dessa två var det enda jag hade kvar från min uppväxt. De var det enda positiva i mitt liv under många år, och det känns som om en del av mig försvann när dom gjorde det.

För övrigt är mitt liv fan-i-mig perfekt! Om jag får säga det själv. Jag har skitfina kompisar, en underbar familj, två galna och högt älskade hundar. Jag har ett jobb jag älskar och jag mår bra. Jag har massor med roliga saker planerade i sommar och jag är på rätt väg med vikten, kosten och mitt liv. Jag har förändrats i grunden, till en stabilare, tryggare och starkare människa.

Det enda jag verkligen behöver ta mig förbi är just dessa två barndomsvänner, som ligger och maler i mitt huvud. Jag har inte det i mig att förpassa dem helt till historien. Innerst inne vill jag ju hitta en lösning, samtidigt så känns jag rätt ensam i det tänket och då blir det omöjligt. Asch, jag borde verkligen släppa dem och gå vidare!

Fokus nu Tess!

Idag är det värsta skitvädret ute. Blött, kallt och ruggigt! Ska bli ”jätteroligt” att samla ihop mina 15″ steg. Det blir en långis med hundarna i skogen i eftermiddag för att få ihop det. Först har jag 5 jobbhundar att rasta, sen hem och käka lite lunch och sen ut i skogen. Det brukar sällan kännas så jobbigt när jag väl kommit igång.

Igår körde jag veckans första träningspass. Det regnade då med. Det var ett helt okej pass, men jag saknade lite ”jävlaranamma”. Jag är nöjd med att jag genomförde det enligt plan, trots vädret, och jag gjorde ett bra pass, men nästa gång (på fredag) ska jag ge lite mer!

Ta hand om er i regnet!