Är det okej?

Kan man känna sig smal när man väger 72.5 kg?

Jag funderade på det när jag knäppte brallorna efter ett toabesök. För jag kände mig smal. Magen är ganska platt och byxorna lite för stora, så jag har fått börja med skärp. Jag kollade i spegeln och titta! Det ser inte längre ut som en heffaklump i spegeln. Det ser….normalt ut. I mina ögon alltså.

Frågan kanske egentligen borde vara,  är det okej att känna sig smal när man väger 72.5 kg och är 160 cm lång?

Enligt BMI är jag överviktig så länge jag väger över 64 kg. Ett normalt BMI placerar mig mellan 52 kg och 64 kg. Enligt det jag lärde mig när jag var liten, längden minus 110 för tjejer, så skulle jag väga 50 kg.

Det kan jag nog lova att jag aldrig kommer göra. Jag vägde 60 kg i 14 dagar för vad det nu kan vara en 7 år sen eller så, och jag tror att mindre än det skulle göra att jag ser sådär gammal, sliten och missbrukaraktig ut. Så som jag ser att många som gjort viktminskningsoperationer ser ut när de gått ner massor.
Läkarna har till och med ett namn för det utseendet.
Så vill jag inte se ut.

Jag undrar vad all överskottshud väger? Den som bara hänger utan syfte och som jag aldrig kommer ha råd att ta bort. Den vikten måste ju också räknas in…

Men nu var det inte det jag funderade över. Frågan var, får jag känna mig smal, fast jag inte är det enligt normen?

Är det okej?

För mig känns det lite skamligt och fult att tänka mig som smal, eller ens lagom. Som om jag gör mig viktigare än jag borde vara, bättre än jag är. För svaret på frågan borde ju vara alldeles självklart.
Klart jag får känna mig smal, lagom och nöjd!

Jag vet ju att det är så, men jag behöver jobba med att få det att kännas okej i huvudet. Många år av självförtryck och andras nedsättande åsikter gör att det är svårt. Svårt att tycka att jag är okej, utan att samtidigt skämmas för att jag tänker så.

Idag är det upp till bevis med en av mina sista utmaningar under den här omgången.
Jag ska springa 5 km. Tiden är oväsentlig, det är enbart distansen som räknas. Och till skillnad från mitt stora slutmål på måndag (att väga in på 70 kg), så är det här målet helt upp till mig. Det här KAN JAG GÖRA!

På måndag däremot blir det vad det nu blir. Jag ger min kropp de bästa förutsättningarna för att lyckas men vill inte kroppen just på måndag så vill den inte. Det blir ett avslut på måndag i alla fall och en nystart med nya mål att nå under sommaren.
Jag kommer inte på något sätt tvinga kroppen att gå ner genom att dra in på maten eller träna extra eller dricka mindre eller vad det nu kan va. Jag kommer bara fortsätta med det jag gör, för jag vill ha ett ärligt resultat.

Ett hållbart resultat.