Att gå från en sak till en annan

Jag gick från 80-tals pop och schlager till hårdrock.

Från vin och cider till öl.

Jag lämnade två saknade vänner bakom mig och gick vidare i livet.

Jag åkte på min första festival, där jag campade med 100-tals andra och festade i 4 dagar.

Jag upplevde min första spelning sen 90-talet och en blev till många fler.

Jag såg Sabaton live på Rockstad Falun, på Fryshuset på Sabatonkryssningen och i våras i Warsawa.

Jag lärde känna nya människor, nya vänner.

Jag gick vidare och jag ångrar det inte.

Jag fick höra att jag alltid bestämt, att min vilja alltid var den som räknades men konstigt nog känns det som att det först är nu jag aktivt gjort mina egna val och gått min egen väg.

Jag skiter i om ni inte gillar min musik eller tycker att det är barnsligt att jag tyckte att det var bland det roligaste jag gjort att åka till Rockstad Falun. Den absolut, i särklass röjjigaste kryssningen jag upplevt var givetvis Sabatonbåten, och jag kommer göra om det igen. Det och mycket mer.

40-års kris sa Eva innan hon drog. Tja, jag vet inte. Det känns mer som en sida av mig jag inte utforskat tidigare. En sida jag gillar. Det finns inte så många saker jag tycker om hos mig själv men det faktumet att jag vågat ta steget ut och göra saker jag skulle fegat för tidigare, det älskar jag. Den sociala sidan som visat sig, den älskar jag. Och vem har egentligen bestämt att jag inte får byta till hårdrock bara för att jag alltid lyssnat på 80-tals pop?

I min musiklista just nu snurrar mest Disturbed, Avenged Sevenfold, Five Finger Death Punch och lite Sabaton och Opeth. <3

Konstigt egentligen att det ska benämnas ”kris” bara för att jag bytt ut en del saker mot andra i livet. Jag menar om jag vägde 150 pannor och bestämde mig för att börja träna och gå ner i vikt, och lyckades, så skulle väl knappast någon hävda att det var en ”kris” av något slag.

Då skulle jag bara vara duktig och framgångsrik. Trots att jag egentligen bytt ut ett liv som tjockis mot ett liv som normalviktig.