Att inspirera

Det är härligt att få förmånen att inspirera andra. Det måste vara bland det bästa man kan göra, inspirera till fortsatt utveckling, till att vilja lite mer, orka lite mer och till att tro lite mer på sin egen förmåga.

Sommaren är för mig en av de tuffaste perioderna när det kommer till viktminskning. Det är så många picknickar på stranden, så många ljumma utekvällar med gott vin, så många grilltillfällen när de onyttiga tillbehören och drickat lockar.
Jag tänker att med sommarvädret, ljuset och enkelheten borde det gå att kompensera genom att bara röra sig lite mer, men gymmet går på sommarschema och klasserna minskas till hälften så många.

Att träna efter en dag på stranden kan vara rent plågsamt och det är tufft att orka med. Då gäller det att verkligen vilja och planera så att man dricker ordentligt och äter under dagen. Promenaderna uteblir lätt när solen gassar, på kvällen umgås jag och på morgonen sover jag.

Promenader är ändå inte min grej, får alltid ont i benhinnorna om jag promenerar regelbundet. Cykeln borde jag kunna rasta oftare men det blir till slut oftast att jag tar bilen så att jag kan maximera tiden på stranden före träningen, eller tiden hemma.

Sommargrej

Utflykter är vår sommargrej, till stranden, till kolmården, till minigolfbanan, till amfiteatern i Rålambshovsparken och då ska det packas picknik eller ätas på vägkrog. Grannarna träffar jag gärna över ett par glas vin och lite snack. Summan av kardemumman är att jag blir lat, slarvar med både mat och min annars så grymma träningsrutin.

Det blir inte mycket mer men lite, lite och alldeles för ofta. Lite oftare onyttig beasås, skinnet på kycklingklubban, pommes, lite godis, lite mer godis. En eller två kvällsmackor, en extra kaka eller en bulle. Kanske en kexchoklad. Sämre rutiner, mindre planering och så slutar vågen gå åt rätt håll.

4 snabba kilon

Resultatet den här veckan var återigen ett litet +. Det i sin tur resulterade i att jag tappade ledningen till Kompis den här veckan och Kompis leder nu över mig med 0.3 kg. Det gör inget att Kompis leder men det stör mig verkligen att jag har haft två mindre + på rad nu och mitt fina – för 3 veckor sedan är snart helt borta.

Så det får bli lite skärpning nu. Med kommande kräftskivor och resan till Turkiet att lägga krutet på är det bara att börja hålla igen den övriga tiden. Träningen den här veckan blir under all kritik, ett pass hittills och kanske ytterligare bara 2. Jag vänder på det och väljer att se det som att kroppen får lite vila, vilket kanske är nyttigt.

Mönster

Det är viktigt att se sina mönster. Det är lika viktigt att tillåta sig själv att leva. Jag är högst medveten om att sommaren lätt ställer till det för mig och trots att jag inte gillar att jag inte går ner fortare så vet jag att jag måste välja lite mellan att leva och njuta på det sätt som får mig att må bra eller att försaka bara för att nå mina mål.
Det gäller att hitta balansen och vara snäll mot sig själv. Jag har trots allt på det stora hela inte gått upp i vikt sedan sommaren började utan gått ner och det gäller att komma ihåg det.

Ge inte upp

Det gäller att inte ge upp, inte ge efter utan tvinga sig själv att lära sig att välja lagom. Det är ok att göra avtramp från planen men man måste komma tillbaka och inte låta sig själv fastna i gamla mönster. Det gäller att kunna se i lite större perspektiv än bara en vecka.

Det här är ett av ytterst få tillfällen när jag tycker att lagom faktiskt är bra.

Balans

För en bestående viktminskning på lång sikt, typ resten av livet måste man lära sig att balansera alla dessa faktorer. Man behöver kunna tillåta sig själv allt men inte alltid. Man behöver lära sig att välja, att prioritera och att komma igen efter sämre veckor.
Man behöver inse att allt inte är förlorat bara för att det inte fungerar precis just här och nu. Förlora gör man först när man ger upp och slutar försöka. Det är okej att falla, men res dig upp, lär dig något nytt och fortsätt framåt.

Den här sommaren har jag slagits av att jag börjar se normalviktig ut på kort. Foto efter foto som jag tänker att det måste vara taget i en extra fördelaktig vinkel men som jag sakta börjar inse bara är jag, som jag är.

Jag vill, jag kan, jag vågar och jag utvecklas!