There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Att vara rädd för skumma typer

- februari 5, 2014 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag förstår inte att folk rent allmänt verkar så rädda för främlingar? Vad är det ni tror ska hända? Säger det inte egentligen mer om er själva än om andra?...

Jag förstår inte att folk rent allmänt verkar så rädda för främlingar? Vad är det ni tror ska hända? Säger det inte egentligen mer om er själva än om andra?

Alltså, jag var ju så himla blyg förr. Socialt handikappad brukade jag säga men av det syns det inte många spår alls längre. Snarare står jag bland de mer sociala nu, om jag ska stoppa in mig själv i nåt fack. Och jag är så glad för det, för mina vänner, det här har jag kämpar för att uppnå sen jag var 20 år gammal!

Jag har gått från att vara osäker och blyg till att tycka att det bästa som finns är att träffa nya människor. Jag förutsätter att världen runt mig oftare är snäll än dum och jag är sällan rädd. Förut var jag alltid rädd för vad folk skulle tycka och tänka om mig, numer är det inte lika viktigt. Jag vill ju att alla ska tycka om mig givetvis, men jag är inte lika rädd för och övertygad om att de inte ska göra det, som jag var förut.

Jag träffar nytt folk jämt. Bokar möten med blivande kunder och åker hem till dem och fikar och träffas. Träffar nya folk på festivaler, på Ullaredsresan, på Finlandsbåten, ute i skogen med hundarna och aldrig är det nån som verkar tycka att det är konstigt. Då är det liksom okej.

När jag däremot av olika orsaker bokar in en fika med nån på Facebook som jag aldrig träffat, för att se om jag kan hjälpa henne med en sak, då tycker folk att det är läskigt, för att jag inte känner henne. Samma sak när jag erbjöd en främlign skjuts till Falun för att jag hade plats i bilen eller sålde biljetterna i min hytt till två främlingar när jag fick återbud på de bokade platserna.

Varför är det mer läskigt än att prata med nån annan som sitter brevid dig på Pendeln? Jag förstår inte. Vad är det folk är så rädda för. Alltså, det är klart, visst hade jag kunnat bli av med min mobil och mina kort på båten om hyttkompisen inte varit ärlig, men varför ska jag förutsätta att den är oärlig? Och hade det varit det värsta som hade hänt mig? Nä.

När vi åkte till Ullared med 170 andra så delade vi också rum med främlingar. Skulle jag varit orolig för det? Eller är de ”godkända” för att vi är läsare av samma blogg?

Det finns så mycket man ska vara rädd för numer. Åka nattbuss, åka pendeltåg och tunnelbana sen kväll/natt, gå ensam hem från stationen, främlingar osv. Dessa rädslor begränsar oss. Om jag inte hade åkt nattbuss hem själv ibland hade jag inte heller kunnat hänga med mina kompisar på krogen i stan. Om jag hade fortsatt vara rädd för alla omkring mig hade jag inte träffat många av de fina människor jag lärt känna längs vägen.

Jag vägrar att begränsa mig så. Jag vägrar att ge efter för ”det läskiga”. Den dagen då har ju allt drägg liksom vunnit, när jag stannar hemma för att jag är rädd. Med det inte sagt att man ska vara helt korkad heller. Gat-smart är grejen. Veta när man ska gå en annan väg men inte vara livrädd hela vägen hem när man ändå är helt ensam ute.

Vad är ni rädda för?