There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Både glädjeskutt och depp

- maj 3, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 4 comments -

Dagens regn, snö och hagel i en enda salig röra satte stopp för mina planer att cykla till träningen. Där gick min gräns liksom. Det är inte så att jag...

Dagens regn, snö och hagel i en enda salig röra satte stopp för mina planer att cykla till träningen.
Där gick min gräns liksom.
Det är inte så att jag inte kunde ha cyklat, för det kunde jag.
Men det kändes onödigt plågsamt idag.

Så jag tog bilen.
Så.

Veckohandling

Började dagen med att dra till Maxi och handla veckans mat. Det gick ovanligt snabbt och enkelt trots att jag var själv och fyllde 7 eller 8 papperskassar med all mat.
Klockan var 10:30 när jag var klar med att knöka in mat i skåp, kyl och frys vilket gav mig ca 30 minuter att peta i mig lite mellis.

Lunchträning

Det var också en orsak till att jag valde bort hojen. Kändes som att det hade tagit större delen av tiden för mellis till att hitta rätt kläder att cykla i, idag.
Stod utanför salen en kvart innan och tänkte att vi skulle nog bara bli 10 pers som körde men i sista minuten drällde det in folk och klassen blev till slut ganska välfylld.
Jag var skittrött.
På riktigt.
Vet inte varför men så var det. Kändes som att jag skulle kunna somna där utanför salen.

Latmask

Passet var som alltid fartfyllt och roligt. Elin är en duktig instruktör och blir hela tiden bättre.
Roligt när hon vågar ta lite plats och kräva gensvar och pusha på klassen.
Jag tyckte jag slet som vanligt men insåg lite besviken efter klassen att jag hade gjort av med 70 kcal mindre än vanligt.
Och så ingen cykeltur på det.
Tur att vågen var generös i morse och gjorde ett riktigt glädjeskutt.
Det kändes i alla fall bra.

Latmask med träningsvärk

Idag har jag dessutom sån sjuk träningsvärk i armarna efter Combat igår. Det var jätteroligt att ha Marco tillbaka och det var jätteroligt att köra Combat igen. Efter några veckors mer eller mindre ofrivilligt uppehåll så insåg jag i morse att uppehållet gav mig träningsvärk.
Ja inte riktigt så, men ni fattar.
Och imorgon blir det mer Combat.
Nåja, bästa sättet att bli av med träningsvärk är att träna mer.

Bitterfitta

Från och till har jag varit lite låg de senaste veckorna. Livet är överlag jävligt najs just nu men jag känner mig ensam och bitter. ”Alla” verkar alltid vara så himla bissy och ”alla” hänger och umgås med sina kompisar.
Jag känner mig utanför.
Ensam.
Och jag saknar hon som inte längre vill vara min vän.

Att välja väg

Jag har försökt att fylla alla timmar med mening och sysselsätta mig med familjen, med träning, med livet, men faktum är att jag saknar min vän. Jag saknar sällskapet, pratet, och känslan av att jag var speciell.
Nu vet jag att det nog var mest i mitt huvud. Så speciell kan jag knappast ha varit för hennes del, men hon fick mig att känna mig utvald och det var en grym boost för själen.
Det gav alla gråa dagar som idag, lite skimmer.

Jag kan själv?

Nu måste jag lyckas tro på mig själv, på att jag kan nå mina mål och mina drömmar, ja allt det där hon inspirerade mig till att börja våga tro på från första början
Men det är inte så enkelt.
Jag har aldrig tänkt på mig själv som någon som tränar, ännu mindre som någon som kan bli bra på det jag gör. Passionen för träningen var något vi delade och hon fick mig att känna mig delaktig och invald.
Motsatsen, att stå utanför och vara bortvald är min verklighet nu, och jag kämpar med att inte låta den känslan ta över helt.
Att hitta ny passion i allt det här är långt från lätt.

Vänskap

Kärring?

Sen deppar jag för att jag fyller år snart. Och ingen vill fira det. För ”alla” är ju så attans upptagna, varenda år.
Jag är så glad att jag beslöt mig för att skippa festen.
Så jag slapp inse att ingen vill komma.
Nu ska jag åka iväg istället, till Åbo, och jag vet att jag kommer att ha roligt.
Jag har alltid roligt på Finlandsbåtarna.
Jag kan både supa mig snygg och poppis, i min egen värld i alla fall.
Och med mig kommer jag ha mina två närmaste.
De jag vet alltid kommer finnas kvar.

Livet går vidare.
Trots att våren tog paus.
Men kan jag få lite sol nu tack så lovar jag att allt kommer kännas bättre.
Snart.

 

  • http://viktkampen2011.blogspot.com/ anna

    Hej!
    En tjej som inne och läser din blogg och blev berörd under det du skrev under rubriken bitterfitta, känner igen känslan och allt du skrev. Känsla av utanförskap och ensamhet. Alla verkar ha massor och umgås hit och dit. Men inte upplever man detsamma. Utan man står utanför och är åskådare.
    Sänder en stor kram

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Tack snälla!!!

      Jag skickar en kram tillbaka. Man vet aldrig när en sån kan behövas men ibland när man minst förväntar sig en så kommer den som mest lägligt!
      Skönt att jag inte är den enda som känner mig som ett ufo ibland.

      /Tess

  • http://ia-72.blogspot.com/ Ia

    * Kramar om * , bara helt enkelt!

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Tack!
      Kramar tebax :D