There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

bara för att EN tycker det

- mars 20, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Det går lite upp och ner. Ibland deppar jag och tycker att jag är helt värdelös, tystnaden är fullständig och total. Ibland skäller jag på mig själv, tar mig i...

Det går lite upp och ner.
Ibland deppar jag och tycker att jag är helt värdelös, tystnaden är fullständig och total. Ibland skäller jag på mig själv, tar mig i kragen och lever lite till.
Dagarna går snabbt. Tidiga morgnar och tidiga eftermiddagar slås jag av hur vackert det är med rosa himlar och hur snabbt ljuset har återvänt. Sen sjunger jag ”-Ja se det snöar, ja se det snöar”, så det ekar i korridorerna på Östra Real. Typiskt Mars, att lura oss ena dagen med 10 grader varmt och varma vindar för att nästa dag ge oss en käftsmäll och skicka tillbaka Kung Bore och hela tomtearmén.
Fast Mars passar mitt svängande humör.
Det är jäkligt irriterande att jag känner mig värdelös, bara för att EN tycker det, när så många andra tycker att jag är jättebra. Det är jäkligt irriterande att jag låter det krypa in i själen. Jag önskar att jag kunde välja annorlunda, vara starkare?

Träningen däremot flyter på bra. 5:e veckan som jag får ihop mina 4 pass, varav 3 är på löpbandet. Det funkar, trots jobb och familj.
Jag är lite stolt faktiskt. Eller ganska mycket.

Däremot sitter alla kläder fortfarande som korvskinn, jag känner ingen skillnad alls. Så jag påminner mig om att en sak i taget är bra nog. Jag tränar, jobbar, lever och det är bra. Jag måste inte gå ner i vikt just nu, allt funkar ändå. Fast jag vill, väldigt mycket, bli mindre.

20120320-214707.jpg
Det där med vikten, det är nåt som suttit i sen jag var liten. Varje gång jag blivit behandlad som skit, har jag ”vetat” att det är för att jag är tjock. Oftast för att det varit mobbning det handlat om, rätt uppenbart vad jag mobbades för, men även i vuxen ålder har det suttit i.
Det ligger nära till hands för mig att tänka att det är för att jag är tjock, som jag inte blir bjuden, som jag inte är önskvärd osv. Och då hamnar jag tillbaka i min räddning, drömmen jag alltid hade som liten.
Att en dag, så skulle jag komma tillbaka och vara smal, och då när alla skulle se min själ på riktigt, skulle alla tycka om mig. Och jag faller fortfarande i samma fälla. Jag tänker att om jag bara kunde gå ner i vikt så skulle saker förändras. Saker jag inte kan påverka, de skulle förändras bara för att jag blev smal. Men det är bara en dröm. Jag vet ju det.
Inget skulle förändras.

Livet är så mycket mer än träning och jobb. Idag hann jag inte ens träna för jag var i Upplands Väsby på utvecklingssamtal med 17-åringen. Sen passerade vi Martin Olsson på vägen hem och köpte pannkakor. Imorgon däremot är det tänkt att jag ska upp och hoppa på löpbandet, om jag hinner.
Kl.13 har jag läkarbesök på KS med Lilla T och Lilla R, sen är det utvecklingssamtal med Lilla T. Hinner jag efter det så blir det träning. Alternativet är att jag åker och handlar imorgon och tränar på Torsdag.
Oavsett så är det ett mardrömspass som är på G. Jag längtar inte, jag är snarare rädd.

20120320-215320.jpg
Belöningen kommer på fredag. Eller, belöning och belöning, kanske inte, men trevligt värre i alla fall. Jag ska ut på Östersjön igen, med vänner.
Det ska bli precis hur trevligt som helst!