There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Bara jag kan sova lite så ska det nog lösa sig

- mars 18, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Det gick faktiskt att ta mig igenom arbetsdagen. Det gick faktiskt helt okej. Lite jobbigt var det, men inte jätte. Trots att det innan kändes som nåt jäkla berg jag...

Det gick faktiskt att ta mig igenom arbetsdagen. Det gick faktiskt helt okej. Lite jobbigt var det, men inte jätte. Trots att det innan kändes som nåt jäkla berg jag skulle ta mig över för att komma till slutet av dagen. Men berget var nog mer en mindre kulle, när allt kom till kritan.

Det var ju i vilket fall bara att bita ihop och hacka i mig verkligheten. Nåt annat alternativ finns inte. Ja, det skulle väl vara att lägga mig ner och dö, men där är jag inte än, tack och lov.

Dagens utmaning, som jag gett mig själv, var att ta mig igenom dagen och försöka att göra det lite positivt, samt att fundera på vad det är som jag faktiskt gillar med mitt jobb. Och jag kom fram till att jag gillar friheten. Jag jobbar under givna förutsättningar men för övrigt är jag fri att spendera min tid som det passar mig bäst. Det gillar jag mycket. Folk lyssnar på mig och det är alltid roligt. Och dagens positiva var den vansinnigt vackra snön som föll i solskenet, i stora sjok, från himlen.

Sen att jag är en bitch att ha och göra med just nu…, jag kan bara beklaga. Jag är sån just nu, jag mår inte bra. Jag som brukar vara himla bra på att handleda, just för att jag kan bolla flera saker på en och samma gång, men jag är nog inte världens roligaste handledare just nu. Det vill till att min kollega lär sig snabbt, med andra ord.

Nåja.

Dagen kom och gick, och trots att jag knappt sovit i natt, och klivit upp innan det ens var i närheten av morgon, så är jag inte jättetrött, än. Men jag hoppas att jag somnar ovaggad.

När Maken dök upp hemma försökte jag lite smått säga att det här med läkarbesök om en vecka, det känns ju lite onödigt. Just nu känner jag mig rätt okej, faktiskt. Maken vägrade lyssna. Jag ska visst dit, hette det. Jag behöver tydligen det, och jag känner att efter den senaste veckan så har jag inte mycket att protestera med. Svårt att bortförklara vraket jag varit sen förra tisdagen.

Jaja. Imorgon är det tisdag och dagarna borde rulla på rätt snabbt, det brukar de nämligen göra. Dessutom är det bara två veckor, denna inräknad, kvar till påsklovet. Och vad har jag för alternativ? Som timmis jobbar jag, eller så jobbar jag inte. Så det spelar inte så stor roll hur jag mår, jag får ändå bara betalt om jag faktiskt är på jobbet.

Bara jag kan sova lite så ska det nog lösa sig.