Beslutet

Läge att avslöja fortsättningen på FitnessFighten, alltså vad jag ska göra sen.
För det är ju sen, efteråt, om bara 6 dagar.
Och jag kan inte kasta bort 30 dagars hårt kämpande bara sådär.
Dessutom har jag sagt nån gång att jag går aldrig bakåt, tillbaka till saker jag kämpat för att bli av med.
Som kilon, dåliga vanor och sånt.

Så det är klart att det kommer en fortsättning och för mig heter den….
Fitnessfighten, TADAAAA!

Japp, jag kommer köra hela Oktober med.
Nu tänker ni kanske att jag är helt galen.
Att det var knasigt nog att träna varje dag i 30 dagar och nu ska det helt plötsligt bli 60!
Men jag tycker inte att det känns galet, inte alls faktiskt.

Jag mår bättre nu än för 30 dagar sedan.
Kosten har varit guld för min mage.
För första gången på evigheter vill min mage regelbundet uppsöka närmaste toalett.
Det har inte hänt på år, eller tja så långt tillbaka som jag minns.
Jag har varit mätt, varje dag, och nöjd!
Nöjd är ledordet här, för känner man sig nöjd betyder det att inget saknas och precis så är det.
Jag har inte saknat nåt.
Jag har inte varit speciellt sugen, på godis, kvällsmackor eller snacks, jag har ju varit nöjd, säger sig självt va?
Men det är ovanligt för att vara jag som trots att jag inte direkt haft nåt sockerbegär längtat efter min lördagsgodispåse varje fredag!
Och det här är bara uppsidorna med kosten.

Träningsmässigt har jag klarat mer än jag trodde var möjligt från början och övervunnit såna där mentala hinder som bara jag ser.
Dessutom känner jag i kroppen att det gett resultat, jag är lite starkare. En del övningar känns lite lättare och jag kan köra med tyngre vikter.
Pulsen vill inte alls stiga som den gjorde förut, vilket betyder bättre kondition och framför allt så kommer jag ner i puls på ett kick numer.

September har på många sätt varit ett undantag. Inga planerade fester, inga födelsedagar, ett enkelt liv utan större frestelser. Oktober får bli månaden då jag testar min förmåga att leva lite mer normalt och ändå få till det.
Två födelsedagar ska firas till att börja med och Oktober slutar med höstlov och Halloween, vilket här betyder lite extra god mat och godis.

Igår kom jag på vad hela grejen är för att få ihop det. Det räcker inte med att bara klara av att välja ”rätt”, välja måttliget och kunna avstå ibland utan framför allt att ibland tillåta sig själv och sedan fortsätta som om inget har hänt.
Jag har blivit bättre på det, absolut, men jag är inte framme än och även om jag på ytan låtsas som om det regnar kan jag nog allt älta en del när jag väljer att gå utanför min plan.

Rent konkret så kan jag tycka att det är helt ok att ta en liten tårtbit och inte ha dåligt samvete för det. Men får jag sen inte de resultat jag hoppas på då ältar jag och funderar om det kan ha varit just den tårtbiten som sabbat allt.
Även fast jag vet att det inte är så, tänker jag att nu har jag förstört allt för mig själv å sen får hela kroppen hicka för att jag blir så orolig och av det följer liksom inget bra.
Då håller