There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Dag 09 – Min tro

- december 7, 2010 - by , in 30 Dagar ur mitt liv, with 1 comment -

Det var verkligen inte länge sedan jag skrev ett inlägg om just Min tro, det hittar ni här: Tänkvärt Sammanfattningsvis tror jag på två saker, karma och mig själv. Så...

Det var verkligen inte länge sedan jag skrev ett inlägg om just Min tro, det hittar ni här:
Tänkvärt
Sammanfattningsvis tror jag på två saker, karma och mig själv.

Så för att inte upprepa mig själv allt för mycket och för att inte uttråka er skriver jag idag om min tro ur ett lite annat perspektiv.

Föräldrar

Jag tror att idag är det alldeles för få som är föräldrar på riktigt. Att vara förälder är ett stort ansvar och bara för att man slarvar, blir preggo och bestämmer sig för att behålla bebben, blir man inte per automatik en bra förälder.

Som förälder har man vissa skyldigheter. Ta hand om sitt barn, uppfostra det och ge det bästa möjliga förutsättningar för att klara vuxenlivet. Det är inte samma sak som att curla ihjäl ungen och uppfostra en jättebäbis som varken klarar av att städa eller handla mat själv.

Jag har skrivit om föräldraansvar tidigare, läs det! Jag tycker att jag skrev det väldigt bra och föräldraansvar är enormt viktigt.

Respekt

Jag tror att respekt idag är ute. Förut respekterade man andra på ett helt annat sätt. Idag när det blir fel på kvittot på ICA får sig kassörskan en utskällning som heter duga med personliga påhopp innan hon ens hinner förklara att hela systemet numer är så datoriserat att det garanterat inte är hon som knappat in fel summa för varan.

När Pendeltåget blir ersatt av ersättningsbussar blir det kaos bland folket. Alla ska på samtidigt och någonstans på vägen blev det helt legitimt att tränga sig och knuffas för att man har rätt att komma på först. Precis som när de öppnar en ny kassa i butiken och de längst bak i kön springer och norpar en plats längst fram. Det struntar helt i att många andra snällt har köat bra mycket längre än dem.

På nätet råder djungelns lag och alla äter alla. Med anonymiteten kom också gränslösheten, och respekten… kanske tyvärr hör till det förgångna.

Stress

Jag tror att folk i allmänhet idag låter sig påverkas av media alldeles för mycket och stressar ihjäl sig och sina relationer i någon slags hetsjakt för att uppnå perfekta hem, en perfekt tillvaro, det perfekta äktenskapet och en karriär på det.

Någonstans tror jag vi alla vet att det media visar upp sällan är helt med sanningen överensstämmande, men helt plötsligt är det enormt trendigt att använda pengar vi inte har, till saker vi inte behöver, bara för att kunna stoltsera med det inför andra.
Och för att det någonstans tillfredsställer oss själva.

Det är helt galet att så många tror att de egentligen har råd att köpa hus för flera miljoner och renovera dem för lika mycket till, trots att våra heltidsarbeten inte är särskilt mycket mer välbetalda än för 15 år sedan.

Vi skäms inte ens längre utan visar gladeligen upp i tv hur usel koll vi har på ekonomin istället för att behålla greppet om verkligheten redan från första början och våga säga, jag vill gärna jag med, men jag har faktiskt inte råd.
Få saker är så stressande som skulderna när berget av räkningar växer, och ångesten när man vet redan innan, att pengarna inte kommer räcka på långa vägar.

Och konstigt nog i allt det här är det nästan skämsigt att säga, jag har inte råd.

Du!Gud

Jag tror att världen skulle vara lite vänligare om folk trodde lite mer på sin egen förmåga och sitt eget ansvar, än på en gud som ingen kan bevisa existerar. Det är en enkel men feg väg ut att skylla allt ont på gud och dennes vilja, istället för att se att vi med våra handlingar är ansvariga för det mesta som sker på planeten.

Visst är det väl rätt sjukt att folk har ihjäl varandra med religion som orsak. Finns det verkligen en gud, eller flera, som kan påverka livet här på jorden är de ena elaka jävlar som inte sätter stopp för allt meningslöst våld, svält och dödande i deras namn.

Vi är våra egna gudar i den bemärkelsen att vi kan åstadkomma enormt mycket genom att faktiskt våga tro att vi kan, och vilja försöka. Oavsett vad och om det finns något större än oss själva, så skadar det verkligen inte att vi hjälper till att förbättra världen för nästkommande generationer, och för oss själva, genom att vilja och våga förändra det vi tycker är dåligt.

Vår tro är enormt viktig, den ger oss styrka, mod och tröst när livet är som jobbigast, men lägg inte hela ditt liv i ”guds” händer. Ta ditt ansvar.

Spöken & sånt

Sen tror jag på konstigare saker också. Som spöken, vilket jag är väldigt rädd för.
Som att själen lever vidare när kroppen dör.
Som att tvillingsjälar, när de väl träffats alltid kommer hålla ihop, över både tid och rum.

Jag tror att vi på vår planet är jävligt körda. Ekonomi och politik kommer aldrig tillåta oss göra det som verkligen behövs för att rädda oss. När jorden väl säger tack och hej till oss människor kommer vi fortfarande försöka rädda allt av värde för att vi tror att vi inte kan leva utan prylar och pengar.

Själva planeten tror jag kommer överleva och befolkas av annat som kanske inte gör om alla våra misstag.

Jag tror på Karma, stenhårt! Och på att alla människor har samma värde oavsett hudfärg, läggning eller nåt annat konstigt kriterium.

Och jag tror på mig.