There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Dag 21 – Ett annat ögonblick

- december 20, 2010 - by , in 30 Dagar ur mitt liv, with no comments -

Jag fick fundera en stund för att komma på ett ögonblick då mitt liv verkligen påverkades. Det har hänt så många saker som på så många sätt har påverkat mig,...

Jag fick fundera en stund för att komma på ett ögonblick då mitt liv verkligen påverkades. Det har hänt så många saker som på så många sätt har påverkat mig, men den här dagen var verkligen ett vägskäl i livet. Trots att jag aldrig anade att inget skulle bli som jag hade tänkt mig det.

Saxat ur anteckningarna om min första viktop

6:e Augusti 1998

Så idag är det dax! Jag försöker att inte fundera allt för mycket på det nya liv som väntar mig, speciellt inte på det som verkar svårt.
Jag har ändå inget val, operationen måste ske, det måste sättas stopp för min okontrollerade viktökning.

Nu på morgonen vägde vi oss, jag och Mattias. Vi ska göra en gemensam viktkurva för att se hur detta påverkar oss bägge. Jag blev i ett snabbt ögonblick medveten om just hur viktigt det här är. För första gången kunde vågen inte längre visa min vikt, jag är för tung!
Alltså 130 kg+
Mattias vägde 108.5.

Nu är klockan 05.10 och det är snart dax att gå till bussen…

Operationen gick bra och viktminskningen som följde de följande 5 åren gjorde mig stoltare än någonsin. Självsäker shoppade jag kläder i normala storlekar och njöt av att ha gått ner massor i vikt utan att egentligen gjort nåt.

Tess

Jag gjorde inget

För jag gjorde absolut inget alls, men vikten rasade ändå. Nyckeln till det hela var att jag knappt åt överhuvudtaget och ofta när jag väl åt, kräktes jag upp maten. Nej, jag var inte anorektiker men bandet som var placerat runt magsäcken gav mig kronisk inflammation i matstrupen och jag var konstant svullen.

Det i sin tur gjorde det väldigt besvärligt att äta och ofta när jag åt fastnade maten och jag kräktes. I 5 år höll jag på så här. Och jag gick ner lite drygt 70 kg!

Jag ångrar inget

Om ni undrar om jag ångrar operationen så är mitt svar, absolut inte.
Fast jag anade aldrig då att jag skulle komma att gå upp större delen av det jag gick ner. 55 kg gick jag upp efter det att bandet gick sönder.
Jag skulle komma att opereras ytterligare två gånger och bägge gångerna skulle operationerna misslyckas.
Jag skulle må psykiskt väldigt dåligt över att jag inte lyckats behålla min vikt.

Tills jag till slut tog tag i det själv och för första gången i mitt liv tog jag verkligen tag i problematiken med övervikten och inte bara själva vikten i sig.
På den vägen vandrar jag fortfarande idag.

Lite siffror

Skillnad i mått sedan 1998

Byst -40 cm
Midja -30 cm
Lår -17 cm
Vad -6 cm
Överarm -10 cm
Underarm -4cm
Under bysten -30 cm
Stuss -51 cm