There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Dag 26 #Fitnessfighten

- september 26, 2011 - by , in Fitnessfighten, Gott och Blandat, with no comments -

Japp, så befinner jag mig då i sista veckan av Fitnessfighten. 5 dagar kvar, inkluderat idag. Det har varit en omvälvande resa på många sätt. Jag ska inte sticka under...

Japp, så befinner jag mig då i sista veckan av Fitnessfighten.
5 dagar kvar, inkluderat idag.
Det har varit en omvälvande resa på många sätt.
Jag ska inte sticka under stol med att någonstans hade jag givetvis hoppats få se en större viktminskning.
Att den här gången skulle det vara JAG, som bara rasade i vikt, men så blev det givetvis inte.

På fredag är det sista vägningen och dax att se slutresultatet. Jag kan säga så mycket som att jag kommer nå det målet jag satte upp, att ha klarat alla 30 dagarna perfekt!

När det gäller målsättning vill jag skriva lite om vikten av att sätta nåbara, rimliga mål. För visst hade jag kunnat satt ett mål att gå ner 5 kg men jag hade vetat redan innan att det skulle bli svårt, om inte helt omöjligt att nå.

Att sätta omöjliga mål är ju rätt meningslöst, då motverkar de sitt syfte.
Istället satt jag ett mål jag visste att jag skulle ha möjlighet att nå och nu när jag ser att jag i alla fall inte gått ner så mycket i vikt som jag kanske hade hoppats, är det ju skönt att jag inte satte ett mål i uppnådda kilon.

Skillnaden är tydlig. Nu kommer jag nå mitt mål och kan känna mig stolt över att allt mitt slit. Jag kan se att de dagar jag tränat i ösregn eller dagen jag vågade ge mig in i gymet första gången har gjort att jag nått mitt mål.
Andra alternativet hade satt mig i den sitsen att jag trots allt det, inte nått mitt mål.

Och dessutom, det är ju dumt att sätta som mål, saker vi egentligen inte till 100% kan styra över själv.
Jag kan ju omöjligt bestämma att min kropp ska släppa ifrån sig fettet, jag kan bara ge den bästa möjliga förutsättningar.

Förutom att det är viktigt att ha tydliga, nåbara mål att fokusera på, så är det också viktigt att inte helt hänga upp sig på dem utan ibland ta ett kliv tillbaka och försöka se skillnaden.

Igår när vi var ute och körde intervallpromenad på elljusspåret påminde Maken mig om tidigare, när jag inte ens kunde promenera upp för backarna utan att pausa.
När jag tvingade honom att sakta ner för att jag skämdes över att han orkade och inte jag.
När han tjatade och tjatade för att få med mig ut.

Igår hade Maken ingen lust att träna och skippade sin egen planerade träning. Det var JAG som släpade med honom ut i skogen.
Det var jag som sa att vi skulle springa upp för alla backar för att få lite mer variation i promenaden.
Och visst, han har fortfarande bättres flås än jag, men så himla stor skillnad är det inte, längre.

Dessutom kom jag ihåg i somras nån gång när jag beslöt mig för att springa varannan lampstolpe sista biten på spåret och faktiskt inte orkade alla stolparna.
Vi gjorde om det igår, och det var nästan inte ens jobbigt!
Så visst har det blivit skillnad!

Men den skillnaden är mycket lättare att se utifrån. Maken såg mig när jag kämpade och flåsade för att släpa upp min tunga kropp för backarna tidigare. Jag har nästan förträngt samma minne.

Så när det känns som att inget händer, på vågen eller med måttbandet, ta ett kliv tillbaka och se hur långt du har kommit.
Det är många andra faktorer som spelar in, inte bara vikten och måtten.
Synsättet på mat, matvanor, mattider. Hur du hanterar unnandet, tröstätandet, firandet. Kanske har du också ändrat maten du äter, förändrat kosten.
Träningsmässigt har jag kommit långt och även det glömmer jag ibland. Istället fastnar jag i allt jag INTE klarar att göra.

Så mål är viktigt men också att se hela bilden ibland och inte glömma hur det var.

– Postat genom BlogPress från min iPad

20110926-102736.jpg