There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Dag tre, fick mig att le!

- maj 16, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Och inte var det tack vare tarmvredet, för när det sätter in så ligger jag nästan dubbelvikt av smärta. Nä, det som fick mig att le var att jag klarat...

Och inte var det tack vare tarmvredet, för när det sätter in så ligger jag nästan dubbelvikt av smärta.

Nä, det som fick mig att le var att jag klarat (alldeles snart i alla fall), tre dagar utan problem med ”maten”. Sen att jag verkar lida av tusen andra krämpor just nu, det kan vi ju glömma en liten stund.

Jag är inte hungrig, inte sugen, har inte huvudvärk. Det gör mig väldigt glad. Sen är det ju bara tredje dagen så mycket kan hända, men jag har beslutat att ta varje dag för sig och inte oroa mig för allt som kanske kommer.

Idag serverades det pannkakor till lunch, så jag höll mig långt borta från matsalen. Jag gillar pannkakor men får vänta lite med såna godsaker. Istället gömde jag mig på kontoret där jag packade 450 chokladpraliner i små cellofanpåsar, till studentlunchen. Jag smakade en i måndags så det kändes rätt ok att inte äta nån idag.

Det var en skön dag på jobbet idag. Alla hade friluftsdag, så bara ettorna skulle äta lunch. 368 personer blev det, jämfört med över 1000 när v har som mest. Därför hann jag ägna mig åt pralinerna.

Efter jobbet hämtade jag upp Maken och vi åkte hem för att gå på öppet hus i Fisens skola. På vägen hem fick jag vansinnigt ont i tarmarna igen så hemma tog jag en Tradolan. Den hjälpte faktiskt och det var galet skönt att känna hur värken släppte.

Det var länge sedan jag hade tarmvred sist. En läkare förklarade för mig att jag antagligen har en hel del sammanväxningar/ärrbildningar i buken efter flertalet operationer. Det gör att jag ibland får väldigt ont när tarmarna liksom drar mot varandra. Jag vet inte om det stämmer men det kommer och går som i skov.

Det enda jag har hittat som hjälper är att äta. Äta lite, nån tugga åt gången, men äta konstant. Typ en tugga var tionde minut hela dagen. När jag äter mat släpper värken helt nån timme, men den kommer tillbaka om jag inte går och småmumsar.

Det är ju lite svårt att göra när jag går på flytkost. Jag provade faktiskt att äta 5 gurkskivor idag men det lilla gjorde ingen skillnad. Kanske för att det var gurka? Det hjälper när jag dricker mina shaker men att dricka vatten ger ingen effekt. Jag kan bara konstatera att det är så, jag har ingen aning om varför.

Tänkte i alla fall ringa kirurgmottagningen och se om de har nåt förslag. Jag har ju ingen aning om det här kommer hålla i sig och att äta Tradolan utan att ha fått det rekommenderat vill jag inte heller göra mer än vid nödfall.

Annars mår jag bra. Yrseln är visserligen kvar men den är en baggis jämfört med tarmarna.

Så tre av trettio dagar klara. Alltså jag vet i och för sig inte om det är exakt trettio dagar, jag har inte räknat. Men typ så i alla fall.

För att inte fokusera på hur långt det är kvar sätter jag upp andra små roliga saker att se fram emot på vägen liksom.

Imorrn tänkte jag ta en bubbelvatten och lyssna på Maries skönsång och andra sångfåglar på VH Kök och Bar. På lördag ska jag träffa svärmor. På tisdag ska jag tillbaka till kuratorn för andra samtalet och på torsdag ska jag till Grönan!

För mig så gäller det att hitta saker jag kan längta efter men som samtidigt INTE är det samma som att äta nåt. Typ bio är svårt för jag är så van vid att bio för mig alltid är en godispåse. Samma sak kan jag känna för en hemmakväll med film som för mig alltid betyder snacks, läsk eller öl/vin och gärna lite godis. Samt en maffig middag framför tv:n.

Bäst idag är att det känns som om jag målmedvetet tacklar mina svagheter och väljer aktivt att satsa allt jag har i min framtid. För att jag ska må bra både fysiskt och psykiskt.

Våga ta hand om dig själv, sa nån jag värdesätter massor i mitt liv. Och det är precis det jag ska försöka göra!