Dagens mål: 500 kcal #100_procent

Nu har jag laddat med grötfrukost och mellis bestående av kvarg, äpple, kanel, vit balsamvinäger och några droppar flytande Hermesetas.
Jag har druckit ett par koppar kaffe och massor med vatten.
Så jag är så redo som jag kan vara för dagens FF-pass.

Efter som jag blev lite besviken på gårdagens pass då pulsklockan stannade på 456 kcal har jag bestämt mig att eftersom det nu är fredag å allt ska jag inte sluta förrän jag nått 500 kcal idag.
Om det innebär en extra sväng på löpbandet efter att styrkan är klar, så får det bli så.

Jag har insett att klockan aldrig går så sakta som när jag joggar på löpbandet. Ibland tror jag till och med att den jäveln räknar uppåt när jag tittar bort.
Det här med att tiden är relativ och känns olika långsam beroende på vad man gör, är sanslöst verkligt och påtagligt just på löpbandet.

Jag tänker, det är ju bara den ena foten framför den andra.
Det är inte svårare än så.
Pulsen håller sig hyfsat stadig lite drygt på 85% av maxpuls, jag andas, ganska kontrollerat.
Det borde inte vara så jobbigt.

Men benen är som två stora tunga stockar, knäna ömmar lite för varje steg. Det pirrar i fötterna, alltid när jag börjar tycka det är jobbigt.
Ett steg till, ett till, ett till å varje sekund känns som en minut, minst.
Jag kollar klockan och tänker att nu ska jag inte kolla förrän om en minut igen.
Då har det gått 20 sekunder.

Jag sträcker på mig. Kollar att axlarna är nere och bakåt, stark core, bra hållning. Fokuserar på att armarna pendlar bra, tänker att det borde lätta upp det hela lite.
Fortfarande jobbigt.

Kollar på bilarna utanför. Räknar vita bilar, ambulanser eller sportbilar. Kommer till tre, sen har jag glömt var jag var och vad jag räknade.
Nu har det väl ändå gått en minut?
Nope, 20 sekunder till.

Lyssnar på musiken, försöker tänka mig med i texten. Det går inte, jag har glömt hela texten. Funderar på exakt vilken rörelse vi gjorde till just den låten (lyssnar på What à feeling musiken till koreografin i SaCoPu Sept-09), men tappar bort mig, för jag är trött.

Nu har det gått en minut.
Dax att räkna ner nästa.

Fokuserar på vinsten med det här.
Viktminskning, styrka, kondition.
Tänker att jag är ju ändå sjukt duktig som gör det, som faktiskt springer, trots att jag inte gjort det tidigare. Påminner mig själv om att jag skulle ge min högra arm för att inte vara överviktig och fet, om jag kunde välja.
I jämförelse är det här ingenting, inget!

Å så fortsätter jag, fast kroppen inte alls vill älska det, tills jag nått mitt mål.
10 minuter å inte en sekund längre!

Jag kliver av löpbandet försiktigt, lätt snurrig i huvudet med fokus på stretchhörnan och mina styrkeövningar.
Jag undrar om det är lika jobbigt att träna hårt med en vältränad perfekt kropp som det är med min?
De jag känner som verkligen är perfekta, allt ser så enkelt ut för dem.

Nä, nu ska jag sluta fundera och bege mig.
Dagens FF-pass coming right up!

– Postat genom BlogPress från min iPad