Den sista morgonen

Sista morgonen med frukostmackor och mjölk i kaffet.

Sista dagen med vanlig mat och med alkohol.

Sista dagen för att svullna i mig godis, bullar, snacks.

Inte för alltid, men på bra länge.

Imorgon börjar mitt nya liv. Jag vet inte om jag borde säga så. Det är så klyschigt och jag har sagt det så många gånger förr och misslyckats. Men jag säger så ändå.

Mitt nya liv.

Och jag hade varit tusen gånger mer ute på hal is om jag hade gjort det själv den här gången med, men för första gången i mitt liv är vi två, faktiskt tre, kanske till och med fyra på slutet som gör den här första resan tillsammans.

Bara det faktumet att jag inte är helt själv, att jag har någon att dela dessa första veckor med, får mig att tro att det kommer att gå bra. Marie är exakt den motvikt till mig själv som jag behöver.

När jag tänker att mitt liv tar slut, pratar hon lyriskt om hur bra vi kommer må. När jag tänker att jag kommer så att sakna ett glas rosé en solig sommarkväll, pratar hon om att bli nykterist på heltid. Hon ser allt det jag inte ser. Hon pratar om att vi kommer bli så pigga och snygga, när mina tankar mest handlar om att överleva.

Hon e perfekt!

Och självklart, skulle jag be Maken, så skulle han göra det för mig utan att tveka. Men vi är rätt olika jag och Maken. När jag ska leva på 800 kcal/dag borde han lägga sig på tre gånger mer. Svårt att kombinera det med shakes och fasta. Han kommer göra allt han kan för mig, på sitt sätt, men han måste äta mat, så är det bara.

Tredje dagen idag när jag är yr. Snurrig som attan emellanåt. Och med det lätt illamående. Fråga mig inte varför, för jag vet inte, men jag tänker ge det en vecka eller så, och se om det passerar. Hoppas att det inte stör allt för mycket på jobbet bara.