There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Det är Söndag

- juni 13, 2010 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

och imorgon börjar det på riktigt, sommarlovet. För min del innebär det en resa till Hofors med Stora R, hans kompisar och min vän Eva. Darling jobbar, hans semester börjar...

och imorgon börjar det på riktigt, sommarlovet. För min del innebär det en resa till Hofors med Stora R, hans kompisar och min vän Eva.

Darling jobbar, hans semester börjar först v.26 så Lilla R, Lilla T och Lilla M kommer få vara helt själva denna första sommarlovsdag.

SatsKidsDanceAvslutning

Det var avslutning på SatsKidsDance idag. Lilla M var bäst, (kanske inte konstigt att jag tycker det). Hon var jätteduktig och rockade loss ordentligt. Kul att se.

Träning

Sen var det Bp och Core med bästaste Inka och Bp 74 är riktigt bra, förutom då utfallen som jag redan har lärt mig hata. Egentligen är det snarare så att jag hatar att det är så jäkla omöjligt att orka, att få till dem. Det ser så enkelt ut för henne, det känns så förbannat hopplöst i den här kroppen som är alldeles för tung.

Det stör mig, för de är så svåra att jag inte ens vågar hoppas på att klara dem under dessa 3 månader. Jag hoppas däremot att jag får äta upp det och att det visar sig att jag kan jag med.
Ann-Mari stod intill mig och hon är superduktig. Och supertrevlig. Det kommer bli så bra så bra, när det är dax för henne att stå längst fram.

Och själv ska jag prata med Inka, och se om jag kan få nån ordning på utfallen.

Det var min söndag i det stora hela. Förutom en sak.

Ett stort steg

Idag har jag gjort nåt jag aldrig gjort tidigare, i mitt vuxna liv i alla fall. Det känns spännande, och det är för mig ett stort steg, även om det för de allra flesta redan är en alldeles självklar del av vardagen. Men jag hör inte till de flesta, unik på fler sätt än ett.
Rätt sak vid rätt tid i livet tror jag. För min del alltså.

Vänner

Jag upprepar mig själv men det är värt att lyftas fram, jag har så många engagerade personer i mitt liv, gamla och nya, som följer mig, peppar och stödjer. Det är underbart att få sån feedback som jag får ibland på Fb, härliga kommentarer om att jag är duktig, gör bra och skapar min egen framgång.

Det är skönt att höra ibland, eller ofta, för jag tvivlar jämt och ständigt på min egen förmåga. Jag har höga krav på mig själv och varje gång jag lyckas, höjer jag ribban lite till.
Ibland gör det att jag har svårt att se min egen framgång, jag blir aldrig klar, alltid nåt nytt att lyckas med.

Hon som vet

Jag tror jag vet redan nu, vad jag kommer tänka tillbaka på som en av de absolut bästa sakerna som hänt mig under 2010. Och det är att jag korsade väg med hon som vet. Hon har förändrat mig från grunden, på det mest positiva sätt jag kan tänka mig.

När det gäller träning brukar jag tänka att jag hittade ”hem”, när jag hittade till Sats och precis så är det med hon som vet.  Hon gjorde det som var omöjligt, svårt och tråkigt både roligt och fullt genomförbart. För det och mycket mer, kommer jag alltid vara tacksam.