There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Det finns alltid en till sanning om vad som egentligen hände

- juni 26, 2013 - by , in Gott och Blandat, with 3 comments -

Igår blev jag påhoppad av min äldsta sons tjej Paulina, och en för mig helt främmande person, Carina, som senare visade sig vara Paulinas mamma, på Facebook. Kommentarerna rörde ett...

Igår blev jag påhoppad av min äldsta sons tjej Paulina, och en för mig helt främmande person, Carina, som senare visade sig vara Paulinas mamma, på Facebook. Kommentarerna rörde ett blogginlägg som jag skrev igår.

Efter gårdagens konversation tänkte jag för mig själv att jag lovat mig att aldrig bli en sån där hemsk svärmor som jag har hört talas om, men att för Paulina kan jag nog gott tänka mig att göra ett undantag. Fast, nä, det är inte riktig jag, att va sån. När man är så ung som Paulina får man göra misstag. Det är faktiskt helt okej. Hennes mamma däremot, tja hon borde verkligen veta bättre.

Vi går tillbaka i tiden till 1992. Jag fyllde 20 år det året och hade bott hemifrån i två år, men flyttat hem igen under sommaren. Man kan tycka att jag var rätt vuxen, och det tyckte inte minst jag själv.

Jag flyttade hem, till mamma och lillebror, tillbaka till mitt rum. Vad jag minns var det inte nån stor grej för mig, jag gillade mitt rum. Dock bråkade jag och mamma typ jämt. Jag var så arg på henne, svor och var riktigt otrevlig. Tyckte aldrig hon lyssnade och hon var alltid borta på ett eller annat sätt. Mamma hade träffat nån kille, en äldre man och gubbe, i mina ögon, Lennart.

Lennart bodde i stan och mamma tillbringade mer och mer tid hos honom.

Jag minns en gång när vi bråkade, mamma hade liksom gett upp. Hon grät men vägrade prata. Jag skrek att jag hatade henne och drog hemifrån. En annan gång var hon på väg till Lennart mitt i natten, i nattlinne. Jag försökte på alla sätt få henne att lyssna på mig men hon vägrade. Jag var rädd för att hon skulle råka illa ut, jag var arg och jag skämdes, men att argumentera med mamma var som att försöka tala förstånd med en full alkoholist. Det gick helt enkelt inte.

Under den här perioden pratade jag mycket med mina vänner. Jag berättade att jag var arg, att mamma var en hemsk människa och att jag hatade henne. Mina vänner förstod mig och jag slår vad om att det de sen berättade för sina föräldrar var långt från fördelaktigt. Min mamma framstod nog som både otroligt konstig och som en rätt usel förälder.

I december 1992 dog mamma. Jag var så arg. Jag var helt säker på att hon tagit livet av sig och jag var skitförbannad på henne. Jag svor, festade, och försökte på alla sätt hantera ilskan som jag använde för att dölja den ofantliga sorgen. Som ett resultat av detta, tog min moster ett par år senare helt avstånd från mig och fortfarande 20 år senare vill hon inte ha med mig att göra.

Det var inte förrän sex år senare som jag skulle få insikt i vad det egentligen var som hände under hösten och vintern 1992.

1998 av olika orsaker insåg jag att jag hade minnen från barndomen jag förträngt under många år. Jag mindes hur mamma hösten 1992 svalde distalgesic med stora klunkar billigt vitt vin ur en abbamugg.

Dextropropoxifen, C22H29NO2, också omnämnt DXP, är ett smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider. Medlet används inom till exempel ortopedin, samt vid avgiftning av heroinister.

Substansen är narkotikaklassad och ingår i förteckningen N II i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning III i Sverige. Dock så är substansen inte narkotikaklassad om beredningar till intagning endast innehåller dextropropoxifen i en mängd av högst 135 milligram i varje avdelad dos och det finns ett medicinskt eller vetenskapligt syfte.[1]

Missbruk av dextropropoxifen finns beskrivet. En överdos av dextropropoxifen kan orsaka andningsdepression med dödlig utgång.

Dextropropoxifen bör aldrig blandas med alkohol eller överdoseras då det är stor risk att det leder till andningsdepression och död om patienten inte behandlas i respirator.[3] Om patienter behandlas med dextropropoxifen måste de avstå från alkohol eller upphöra med sin behandling i god tid innan alkoholintag.

Dextropropoxifenbehandlingen måste upphöra minst ett dygn innan alkoholintaget och kan återupptas först efter två dygn. Eftersom nedbrytningen av läkemedlet varierar mycket mellan olika individer är det svårt att säga när det är säkert att dricka.

Dextropropoxifen ingick även i kombinationspreparaten Distalgesic och Paraflex Comp som avregistrerades 2005.

Vid två tillfällen har restriktioner införts i Sverige då dextropropoxifen skulle förskrivas. Första gången var i juni 2001, då förskrivande läkare var tvungen att använda en speciell blankett, som också måste användas när narkotikaklassade läkemedel skrivs ut.

Jag mindes att mamma alltid druckit vin ur en abbamugg, sen jag var liten och jag insåg att hennes beteende sista halvåret 1992 var ett beteende som passade otroligt bra in på en person beroende av både starka värktabletter och alkohol. Troligen var det den kombon som till slut tog livet av henne, i december 1992.

Men det var långt ifrån allt jag mindes. Jag kom ihåg hur mamma slitit som ensamstående för vår skull, min och min lillebrors. Vi var långt från de rikaste men vi hade alltid mat på bordet och kläder. Hon slet för att vi skulle ha råd att åka på semester till Finland och för att ha råd med de presenter vi önskade oss till jul och födelsedagar.

Ni som följt mig ett tag minns kanske att min mormor och moster var långt från de snällaste och det var inte bara mig de tryckte ner utan även mamma. Hon fick alltid höra hur dålig hon var, hur usel min pappa var och att hon inte skötte om sig själv och inte heller uppfostrade oss ordentligt. Här kan ni läsa mer om min barndom.

Med facit i hand så var det nog inte så lätt att gå i mammas skor, men det var först flera år efter att jag själv fått barn som jag insåg det.

Slutsatsen jag vill komma fram till är att det aldrig är en sanning som är den enda rätta. Min bild, min lillebrors bild, min mormors och mosters bilder av mamma lär skilja sig åt rätt mycket. Mina vänners föräldrar under 80- och 90-talet lär nog inte heller ha sett det jag insåg 1998. Att mamma verkligen kämpade på så många sätt för att ge oss en bra uppväxt. Att jag faktiskt aldrig hatade henne fast jag säkert alldeles för ofta sa det. Att vi alltid fick det vi behövde fast inte alltid allt vi ville ha.

Tänk på det när ni läser kommentarerna som jag klistrat in från gårdagens debatt på Fb om vårt förestående valpköp. Carina har jag aldrig träffat, jag visste inte ens om att det var Paulinas mamma. Paulina har jag träffat en gång, i typ fem minuter.

Trots det tror de att de vet allt om mig och hela min familj och det vet de för att de pratat med 18-åringen och läst min blogg. That's it!

Vi läste högt alla kommentarer för ungarna hemma igår och killarna tyckte mest att det hela var rätt fjantigt, men Fisen, hon blev lite ledsen. E man strax 13 är det inte så lätt att förstå hur vuxna människor kan bete sig som Carina gjorde. Hela konversationen avslutades med att både Paulina och Carina blockade mig på Fb. Moget, verkligen. Men det är ju så man gör numer. Tydligen.

Enjoy!

 

Tags:
  • marianne blomberg

    marie sjöroos är ändå den som inte har eget liv och blandar sig i konversationen. Mattias är snabb att kritisera en dyslektikers skrivsätt och hur andra beter sig,men inte sin frus sätt att skriva eller bete sig barnsligt med att använda barnsligt ord som barn använder vid pott träning. troligen syfta tjejerna på tassimo kaffe som är dyrt jämfört med vanligt bryggkaffe.

    tess du verkar vinkla din blogg till att C skulle missbruka tabletter och alkohol som din egen mamma gjort. eller varför har du ens tagit upp din uppväxt i en konversation som handla om hund och ansvar? det är ju faktiskt ni som använder er av mobbing mot tjejerna! er egen son tänker rösta SD enligt vad han själv sagt så det visar ju var ni som föräldrar står.-ni känner tydligen inte er son,ni mobbar honom i bloggen och ni verkar inte bry er om att er autistiska son behöver er stöd i vardagen att komma ihåg att äta,tvätta sig,byta kläder och städa upp efter sig.ni skriver ju själv att det går så långt att mat hinner mögla på rummet som delas med sjuka barnet! att straffa ett sjukt barn med att inte få äta för de inte förstår handling och konsekvens är inte moget eller ansvarsfullt!

    • http://mattiashandley.se Mattias Handley

      Nu blev det väldigt mycket dårarnas parad. Här kommer en till som får klockorna att stanna.

      Det korta svaret är: ”Not even wrong”. Jag antar att du inte kan/förstår bakgrunden till det uttalandet så jag hjälper dig på traven: http://en.wikipedia.org/wiki/Not_even_wrong

      Varför skriver du bara C och Inte Carina Ha som hon kallar sig på facebook? Du har ju inga problem med att namnge andra? Är det svårt att skriva ut hela sitt namn eller är det din ”nära” vän?

      Tjejernas ”syftande” är inget annat än rent skvaller. Skvaller på den absolut sämsta, elakaste och fula nivån. Fakta som de fått i förtroende dunkar de ut på internet, utan att ens fråga personen som gett dem det förtroendet om det är ok. Sådana personer förtjänar en kölhalning, för det sårar. Fattar inte Carina det själv, kanske dags för lite rannsakande. Självklart kritiserar jag en sådan individ. Att lämna ut det andra sagt i förtroende – väldigt förvrängt och förstärkt dessutom – gör det hela bara mer korkat.

      När man sedan har en så exklusiv och påkopplingsbar form av dyslexi så blir det bara patetiskt. Stavning och ordval är det inget fel på. Men att trycka två gånger på punkttangenten, ingen gång på mellanslag och att låta bli att inleda med versal i ny mening – då är det helt plötsligt dyslexi? Knappast!

      Det skulle vara väldigt kul att träffa dig ”marianne blomberg”. Du rör dig ju i Haninge så det borde inte vara så svårt. Framförallt vill jag veta var du fått följande från:

      1. ”troligen syfta tjejerna på tassimo kaffe”
      Faktafel 1: ”dyrast kaffe” var det som skrevs. Det var ingen syftning på något annat. Podkaffe är _långt_ ifrån det dyraste kaffet. Här har du det dyraste kaffet (som tjejerna tydligen visste att vi drack): https://sv.wikipedia.org/wiki/Kopi_Luwak Jag har aldrig druckit Luwak, men jag skulle gärna göra det. Näst dyrast är https://sv.wikipedia.org/wiki/Jamaica_Blue_Mountain vilket jag inte heller har druckit. Skulle gärna prova det däremot.

      Faktafel 2: Syftade de på tassimokaffe? Märkligt, eftersom vi _aldrig_ haft en tassimo maskin.

      2. Vi har åsiktsfrihet i Sverige, och allmänna val. Vem som väljer att rösta på vad i dessa val får stå för den. Att du ”marianne blomberg” väljer att lämna ut vad någon sagt de skall rösta på är märkligt, för hur vet du det? Antar att det är på samma sätt som med kaffet, du tror lite för mycket på sagor, drar för stora slutsatser och har en väldigt livlig (kemiskt påverkad?) fantasi.

      3. ”tess du verkar vinkla din blogg till att C skulle missbruka tabletter och alkohol”

      Faktafel 3: Till och börja med så kan jag varken bekräfta att dementera att Carina Ha missbrukar tabletter och alkohol. Men det är intressant att du tar upp det. Finns det sanning i det? Jag känner henne inte men jag misstänker att ni står varandra väldigt nära?

      Och av 1675 blogginlägg så handlar ett om din påstådda vinkling till att Carina Ha skulle vara missbrukare. Det är inte att vinkla en blogg. Kan du räkna? Det är mindre än 1 promille av alla inlägg. Knappast en vinkling.

      4. Nu blir det riktigt korkat. Mobbing i bloggen? Ta gärna upp exempel på mobbing i bloggen. Av alla dessa 1675 inlägg så har du ju en hel del att välja på. Jag går händelserna i förväg så det här blir faktafel 4.

      5.Punkt 4 var korkad. Nu fortsätter du att gräva ner dig, och du har grävt djupt. ”er autistiska son behöver er stöd i vardagen att komma ihåg att äta,tvätta sig,byta kläder och städa upp efter sig”.

      Faktafel 5: Jag håller det kort. Det finns ingen som har diagnosen autism i vår familj. Du ljuger ganska friskt!

      6. ”att straffa ett sjukt barn med att inte få äta för de inte förstår handling och konsekvens är inte moget eller ansvarsfullt!” Sagorna fortsätter. Faktafel 6: Det är ingen som straffat ett sjukt barn med att inte få äta i vår familj.

      För övrigt tycker jag att det är väldigt intressant att du ”marianne blomberg” har samma typ av påstådda dyslexi som Carina Ha visade prov på momentant på facebook. Det är också intressant att läsa hur väl du känner vår familj och att du har så starka åsikter om det. För om nu allt detta är sant – varför har du som hyvens medborgare inte gjort något åt det? Det är lätt att hitta på saker som anonym kommentator i en blogg.

      Varför inte stå för den du är (skriv ditt riktiga namn snälla du) och ta tag i saken. Du vet ju var vi bor – testa att prata istället för att vara tyst. Det var länge sedan jag läste så många fel i en kort text som denna, så jag antar att du 1/ inte kommer orka läsa igenom detta och 2/ inte kan svara på det alternativt hålla dig till sanningen

  • LDivelli

    Jag tror att du ska vara försiktig med vad du lägger ut här i bloggen. Ett annat plus är rättstavning och dylikt. Mig är det ingen idé att gå på eller skriva negativt om.