There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Det gäller att prioritera

- februari 14, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

 Äntligen känns det som att jag lever igen. Jag ägnar inte all min vakna tid åt att längta efter sängen utan jag orkar med sånt som gör livet till livet....

 Äntligen känns det som att jag lever igen. Jag ägnar inte all min vakna tid åt att längta efter sängen utan jag orkar med sånt som gör livet till livet. Jag orkar träna och jag somnar inte i soffan så fort jag sätter mig i den. Det är väldigt skönt.

Förra veckan blev det två träningspass, den här veckan blir det också två. Nu e det bara den där löpningen jag behöver ta tag i. Programmet jag ska följa ”kräver” 3 pass i veckan, med en dag mellan minst, och det kommer bli pilligt att få till, men jag ska lösa det. Det är hur som helst inte tre långa pass men det tillkommer alltid restid. Jag hinner inte köra löppassen före mina bokade klasser och efter blir för sent, så antingen bokar jag inga klasser eller så blir jag tvungen att besöka gymet 5 dagar i veckan.

När jag börjar jobba 10 borde jag hinna ett pass på morgonen, även om det _verkligen_ inte lockar. Det ger 2 tillfällen för träning ena veckan och ett tillfälle andra veckan. Jag skulle kunna kolla in Sats Spårvagnshallarna och köra på vägen hem, efter jobbet, om det inte är knökfullt på löpbanden. Eller så får jag åka hem och ta bilen till Sats Haninge.

Ett möjligt scenario är följande, men det kräver sannerligen disciplin.

Udda veckor, löpning på morgonen måndag och onsdag samt på fredag efter jobbet och pass måndag och tisdag eller onsdag.

Jämna veckor blir svårare. Eftersom de passen jag går på är måndagar, tisdagar och onsdagar på kvällen så krockar det. Så jag får prioritera och kanske skippa passen för att istället köra löpning måndag och onsdag eftermiddag. På fredagen börjar jag 10 så då skulle jag kunna köra på förmiddagen. På helgerna vill jag helst slippa träna.

Nu fattar ni varför jag dragit på det va?

Men det är bara att läsa domarens kommentar i inlägget Är det nu jag bara ska bita ihop och göra ändå?

Det är en tävling och hård kamp i mina ögon ,men denna gång är det inte JAG som ska vara med och få fina spurtpriser eller gullmedalj utan nu ska jag vara med som suport, moraliskt stöd ,vätskekontroll samt hjälp till att flåsa. Dommaren kommer vara stentuff med rasslande koppel och hon har investerat i nya SNABBA terrängskor. Ser att du hängt lite på gymmet så det är ju en bra början å snart kommer våren så då är det lättare att komma ut i skogen.

 

Så ni ser att det gäller att få prioriteringarna rätt!