There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Det här är ingen träningsblogg

- oktober 18, 2012 - by , in Gott och Blandat, Träning, Vikt-igt, with no comments -

Det är inte nåt fokus på träning alls just nu. Bloggen som temporärt blev en träningsblogg har liksom återgått till sitt normalstadie. En blogg utan träning. Det betyder inte att...

Det är inte nåt fokus på träning alls just nu. Bloggen som temporärt blev en träningsblogg har liksom återgått till sitt normalstadie.
En blogg utan träning.

image

Det betyder inte att jag sitter helt stilla. I vardagen rör jag mig mer än någonsin och rakar lätt in över 10000 steg bara genom att springa runt på jobbet.

Men jag tränar inte längre på Sats. Jag promenerar inte heller så mycket och det här med att jogga ligger helt på is just nu.

Två orsaker ligger till grund för detta.
1. Jag är så jäkla trött och slut i fötterna när jag kommer hem så jag orkar inte ens promenera från pendeln och hem. Jag tar bussen.
2. I min senaste plan ingår det faktiskt att INTE träna, hur skumt det ändå kan låta. Jag har gått ner som bäst i vikt under de perioder i mitt liv när jag inte tränat.
Så jag beslöt mig för att testa det igen.
Efter ett par år som träningsnarkoman där resultatet uteblivit tänkte jag lägga träningen på hyllan och se skillnaden.

Det är inte så att träningen inte ger effekt. Det gör den. Just nu är min kondition körd i botten, det var den inte tidigare, men just viktminskningen blev långsammare med träning. Mycket långsammare. Och jag behöver snabba resultat.
Utan träning har jag gått ner mer på 30 dagar än jag gjorde med Fitness Fighten på 30 dagar. Fast jag kanske tappade fler cm då. Jag har inte mätt mig så jag vet inte.

Jag ville i alla fall testa.

Så att inte träna just nu är ett medvetet val. Men jag kan förstå att ni kanske saknar det, om det var träningen ni gillade.

Sen var det så att jag inte hade mycket mer kontakt med andra än just via träningen. Som hemmafru var jag rätt ensam. Nu jobbar jag och får mitt sociala behov tillfredsställt av umgänge med arbetskompisarna och alla andra på skolan.

Med jobbet kom också tidsbristen. Det är inte så enkelt att hinna med allt jag är van vid när jag numer jobbar 7-15. Visst det är en fråga om prioriteringar men också en fråga om behov.

Så nu vet ni.
Letar ni efter Tess, träningsnarkomanen, så är hon inte här just nu.
Istället är Tess, hon som blivit super social, här. Hon som sätter roliga mål och betar av dem, hon den där nyblivna hårdrockaren som bara snackar festivaler och spelningar. Ni vet hon som tycker det är skamlöst asroligt att hänga med 20-åringarna!
Och som, om hon får säga det själv, blivit ganska modig den senaste tiden.

Welcome to my life!