There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Det stora hotet

- maj 17, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

5:e träningsfria dagen och inte känns det bättre i kroppen. Kanske är det biverkningar efter festandet i helgen, vad vet jag, men jag känner mig trött, seg och lat. Inte...

5:e träningsfria dagen och inte känns det bättre i kroppen.
Kanske är det biverkningar efter festandet i helgen, vad vet jag, men jag känner mig trött, seg och lat.
Inte träningssugen alls.
Är det här slutet på en era i mitt liv?
Nä knappast va?

Imorgon kör jag Bc i Farsta och då jävlar ska jag köra.
En rimlig gissning är att jag kommer att älska det, IGEN.
Vilket jag allt som oftast tycks göra.

Kanske vart det bara lite för mycket av det goda i kombo med en vecka som var allmänt jobbig rent mentalt.
Men det är inte läge att måla fan på väggen redan och tro att jag tappat all träningslust.
Fast nog e det skönt att bara lata sig också.

Trötta griniga barn

Igår åkte Älsklingen till Ulvsunda slott och tillbringade dagen och natten där. Nåt med jobbet.
De håller på hela dagen idag med, sen kommer han hem.
Själv hade jag ett gäng övertrötta och griniga ungar hemma som för en stund ställde hela huset på ända.
Lilla R hotade med att han skulle slå sönder min TV.

InsulinpennorLilla T kom på det ultimata hotet om jag inte gav med mig.
Han vägrade att ta sina Insulinpennor.
Jag har väntat på den.
I år har jag tjatat och påmint om hur enormt viktigt det är för honom, klart att han förr eller senare skulle få för sig att se om det gick att använda mot mig.

Dock gick han på en nit där.
Kolugnt förklarade jag för honom att det enda som skulle hända var att han förr eller senare skulle bli inlagd på sjukhuset igen.
Där skulle läkarna ge honom Insulinet via dropp.
Jag skulle givetvis ställa upp och köra in honom och stanna kvar där med honom.
Men jag skulle inte ändra mig för det.
Det jag hade beslutat stod fast.

Den stora skräcken

Min stora skräck är ju när han börjar dricka.
Diabetiker dör inte av diabetes i Sverige idag, förutom just i samband med alkohol och droger. Kroppen har ett finurligt och oändligt komplicerat sätt att se till att man alltid vaknar ur en sockerkoma innan det är helt försent, förutom om man sätter alla signaler och impulser ur spel med hjälp av alkohol och droger.

Även det här med att hota att inte ta insulinet för att få sin vilja igenom har jag funderat på tidigare (tack och lov) och jag kom fram till att på den biten kan jag inte vika en tum.
Jag måste stå stenhårt fast vid att den typen av hot är det bara han som får lida för.
Att jag alltid kommer att ta hand om honom, men det skrämmer inte mig om han gör sig själv sjuk.
Annars kommer han alltid ha ett övertag.
Över hela familjen.

Ska han inte behöva följa samma regler som resten av familjen för att han är diabetiker?
Kunna skapa sitt alldeles egna regelsystem här hemma?
Nope.
Verkligen inte!

Lite timeout

Jag var i vilket fall på väg ut, till butiken en sväng, och jag sa att när jag kommer hem igen förväntar jag mig att allt är som det ska och att insulinet är taget.
Det var det också.
Så då behövde det inte bli så mycket mer snack om det.
Jag bekräftade honom, sa att jag var glad och att jag tyckte att han var stor som klarade att inse att han behöver ta hand om sig.
Sen var det över.
Och förhoppningsvis provar han inte fler gånger.

Bumpy rides

Lilla T är på väg in i tonårshormonerna i raketfart.
Jag gissar att det bitvis kommer att bli en guppig resa för oss alla. Klart som korvspad att jag är lite mer orolig för honom än för de andra kidsen. Det säger jag inte, men jag försöker lära honom hur viktigt det är att han tar hand om sig, så att han själv inser att diabetes är inte att leka med, eller ignorera.

Med 4 ungar kommer det bli 4 underbara och alldeles olika resor genom tonåren.
Problemen är mer komplicerade och argumenterandet är oändligt.
Dock har jag alltid uppmanat mina barn att ifrågasätta och argumentera, så det är en bra sak.
Men ibland vill man att de ska förstå att argumentation kan inte alltid leda till en förändring.
Vissa saker som tex.  snatteri, alkohol och droger är liksom inte argumenterbara.
Där gäller mina regler och lagarna i Sverige hur mycket de än vill lirka.

Argumentation

Vi kan prata om det, jag kan förklara mina åsikter och orsakerna till mina beslut i det oändliga men inget av mina barn kommer kunna argumentera sig till att jag langar tex.
Nu är det ingen som försökt heller, men som ett exempel.
Jag kommer aldrig godkänna att de röker om de skulle få för sig att göra det, även om jag inte heller kommer kunna tvinga dem att låta bli.
Men jag behöver inte godkänna det i mitt hus eller min närhet för det.

Men när det kommer till hur mycket man får sitta vid datorn eller spela tv-spel så får de gärna utmana mig. Eller lördagsgodisets vara eller inte vara, utetider, läggtider, matvanor, you name it.
Jag tycker att det är oerhört bra att visa barnen att med vettiga argument kan de påverka och förändra.

Hur som helst.
Lugnet hade lagt sig när jag kom tillbaka från butiken och sedan avslutade vi kvällen riktigt mysigt.
Jag hade mina aningar om att det skulle ha lagt sig, så jag köpte ett paket kakor som vi mumsade upp tillsammans, så blev det lite mysigt fika som avslut istället för att alla bara kändes sura och avslagna precis innan läggdax.

Hur var er Måndag?