Dumpa

Dumpning är nåt man gör när man är GBP-opad, vilket jag är. Men jag är också som vanligt undantaget, för jag klarar inte av att vara som alla andra. Operationen fungerade givetvis inte alls på samma sätt på mig, som på många andra.

GBP – Gastric ByPass

Nu ska jag inte säga med 100% säkerhet att så här är det, för jag är inte någon läkare, men jag uttalar mig med mycket erfarenhet. En GBP-op minskar magsäcken och kopplar förbi en del av tarmpaketet väldigt förenklat beskrivet. Detta görs för att man dels ska äta mindre portioner och dels inte hinna ta upp all näring ur maten.

Effekten av att maten kommer ut i tarmarna på ett annat sätt än ”normalt” ger en dumpning när man inte äter som man ”ska”. Alla opade dumpar på olika sätt, i olika situationer och av olika orsaker men väldigt  generellt så dumpar man av socker och fett.

Inte som alla andra

Operationen fungerade inte på mig. Varför är inte utrett men efter mycket sökande och pratande med folk har jag fått fram följande info. När man som jag varit GB-opad (Gastric Banding) och blir omopad med GBP (Gastric ByPass) så är det tydligen relativt vanligt att magsäcken töjer sig snabbt och blir alldeles för stor. Det har nåt att göra med bandet man har haft tidigare.

Rent praktiskt så har det inneburit att jag kan äta normala portioner och dumpar väldigt sällan. Det innebar också att jag gick ner typ 10-15 kg och sen tog det stopp.

Dumpningar

En dumpning kan vara liten och man märker när man har ätit fel att man blir enormt trött, sådär så att man somnar stående om man inte lägger sig ner. Jag har somnat tvärs över matbordet. Den kan också vara större och ge hjärtklappning, svettningar, magknip och resultera i att man svimmar. Jag vet inte hur vanligt det är att man svimmar men man kan verkligen må SKIT!!!

Svimmade på toan

Jag svimmade en gång när jag drack en mugg välling efter att ha varit ute och promenerat en morgon. Det gör jag inte om kan jag säga. Det började med magknip så jag gick på toa, pulsen rusade iväg och jag hade sån hjärtklappning och så sjukt ont i magen att jag knappt kunde andas. Sen svimmade jag på toan.

Annars har jag mest haft svårt för fett och socker i kombo och kladdkaka med grädde har ibland kunnat ge ordentlig hjärtklappning. Men jag är ju inte som alla andra så det är sällan jag egentligen upplever effekter av min operation. Tyvärr.
För jag opererade mig inte gång på gång för att jag ville leva som överviktig resten av mitt liv.

Jag har gjort det själv

Samtidigt är jag idag inte längre en kandidat för viktminskande operationer. Jag har inte så långt kvar till normalvikt och jag har gjort det helt själv.
Med hjälp av massor av träning och en sund kost. DET är jag jävligt stolt över! Och jag är glad idag att mitt liv inte begränsas särskilt av maten.
Jag har lärt mig hantera den och kan äta det jag vill, när jag vill.
Jag lider inte heller av några direkta besvär efter operationen utan är frisk och stark och behöver inte komplettera kosten med en massa vitaminer.

Men…

Dock blev jag igår kväll påmind om att jag är opererad. Jag tränade ett ASGRYMT Combat-pass 18:30-19:30 och åt ett äpple och 1 dl lättmjölk i bilen på vägen hem. Sen kom jag på den smarta idéen att jag skulle vänta med middagen tills Darling kom hem. Då var klockan närmare 22, men det var ingen fara, så hungrig var jag inte.

Sen middag

Vi åt grön ärtsoppa (vilket jag har gjort otaliga gånger för det är en av mina favoriter), med räkor och ett par rostade mackor med lite Lätta. Inga problem där.
Strax efter 23 plockade vi ihop och när jag lade mig i sängen runt 23:25 mådde jag bra förutom lite magknip.
Det tog knappt 5 minuter innan jag hade SJUKT ONT!
Jag skojar inte, det gjorde ont rätt igenom från tarmarna ut i ländryggen och jag kunde inte ligga kvar i sängen.

Ont

Så jag klev upp och gick ner men klarade inte av annat än att hängandes över bordet ägna mig åt någon slags profylaxandning. Darling klev upp med mig, han sa ”-Imorgon är det du som går till doktorn”.
Jag andades och andades, hjärtat slog helt galet snabbt och hela mellangärdet krampade.
Jag kallsvettades så det rann om mig och kände själv att det inte var långt från att jag svimmade.

Faktiskt har jag inte en aning om hur länge det höll på men säkert en 20 minuter innan det började lätta och jag kunde lägga mig ner i soffan. Jag var helt slut. När vi väl kom upp i sängen igen somnade jag snabbt, utmattad.

Note to self då: Inte vänta så länge mellan träning och middag och inte äta så sent.

Idag mår jag bra men det där, det vill jag inte uppleva igen, usch!
Man känner ju att man lever lite mer än vanligt ibland.