Dumpning

Caesarsallad till middag idag. Hela familjens favorit.
Inte på Romansallad dock, blir så hiskeligt dyrt.
Idag blev det på bladspenat och blandad sallad (på påse) från Ica.

Caesarsallad

Kycklingen tog jag fram i morse. Den fick tina och marinera hela dagen.
Sedan lade jag alla filéerna på galler i en ugnsform och grillade dem i ugnen.

Krutongerna brukar jag vanligtvis göra på vitt bröd men idag gjorde jag dem på lite mörkare frallor av nåt slag. Lite te-kaka aktiga. Det blev goda krutonger trots att jag var sekunden från att bränna dem allihopa.

Dressingen gör jag givetvis också från grunden. Vitlök, ansjovis, ägg, Dijonsenap, Worchestershiresås (den som e lättare att stava än uttala), pressad Lime eller Citron (jag brukar ta Lime) och Olivolja. Det ska vara mycket smak i dressingen och min har alltid bett i sig.

Så det tog en timme att grilla kyckling, fixa krutonger och dressing samt lägga upp allt på tallrikarna och hyvla över lite parmesan.

Stop

Medan jag väntade på kycklingen provsmakade jag kanske 8 krutonger och när jag började hugga in på min portion så åt jag några till. Sen tog det stopp.
Blev as-trött, gäspig, burpig och kände mig äckligt mätt fast med ett konstigt sug i magen. Kan det vara krutongerna?
Det första brödet jag ätit på en vecka?

Jag tänkte att det inte skulle vara nån fara med dem för ett äpple är det närmaste kolhydrater jag har kommit idag men vad annars skulle det vara? Å innan jag åt krutongerna var jag riktigt hungrig.
Kanske är det en väldigt mild dumpning eller bara min mage som inte vet hur den ska hantera brödet, men nån mer sallad blir det inte för mig just nu.
Ska ta en kopp te istället och vänta på bättre tider.

Ungarna gillade i alla fall salladen och åt upp varenda blad de hade på tallriken.

Lunchdejt

Imorgon har jag en lunchdejt i Sickla. Det ska bli jättetrevligt!
Då ska jag passa på att strosa runt på DesignTorget.
Kanske titta in på Indori om de ligger kvar.

Och träning

På kvällen blir det Combat med Martina för grymma gympaläraren Marco.
Tänk om jag hade haft en sån gympalärare i skolan.
Då hade jag nog varit galet kär.

Då kanske jag aldrig hade hatat allt vad idrott hette ända fram till den där dagen i September 2009.
Kanske hade jag aldrig kommit så långt att jag vägt en bra bit över 100 kg och ägnat större delen av mitt liv åt att banta, vilket fick mig att utveckla en hel del ätstörningar.
Kanske hade jag redan då lärt mig det jag vet nu, att jag kan älska träning, att jag kan må bra av det och att jag kan göra det utan att skämmas.
Men då hade jag ju inte blivit den jag är idag.

Skolgympan har satt stora spår i mig, inte på nåt positivt sätt heller, och fortfarande får jag ångest när jag ska in i en gympasal.
Alltid sämst, alltid vald sist.
Till och med så att de som blev tvungna att ta med mig i laget sa att de hellre körde en man kort, för att slippa mig.
Det blev till sist bättre.
Lyckades på gymnasiet mygla till mig en 2:a mot att jag simmade ett par gånger i veckan istället.
På det sättet behövde jag inte vara med på gympan.

Jag e jag

Fast jag är glad att jag är den jag är.
Jag har ett stort hjärta.
Jag har en själ fylld med erfarenhet.
Det är framförallt alla motgångar och svårigheter som gjort mig till den jag är, så egentligen vill jag inte heller ha det ogjort.
Och tjockisen har jag lämnat bakom mig.
Nu ska resten av livet levas som normalviktig, eller åtminstone nästan normalviktig.
En ny erfarenhet för mig.