En lördag att minnas

När väl Fredagen satte fart så har det gått i ett sedan dess.
Efter uppvisningen i Port 73 var jag hemma runt 20.30 och åt middag med min Darling. Sen tillbringade vi kvällen framför tv:n med popcorn och saft.

Jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen med hysteriskt ont i huvudet. I med migränmedicin och Ipren och tillbaka ner i sängen för en timmes sömn till. Nästa gång jag vaknade var det bättre men inte helt 100.

Frulle och resa till stan

Strax före 9 klev vi upp och käkade frukost med familjen för att sen packa ihop och ta bilen till Farsta. Jag skulle in och spendera dagen i stan med Inka och Darling skulle in till Jabb.se för att prova ut en ny Gi och kolla in lite snygga träningskläder.

I Farsta bytte vi till tunnelbana och hade sällskap till Gullmarsplan. Själv fortsatte jag till Skanstull där jag mötte upp Inka. Vi började i Ringens köpcentrum med att shoppa ett par bananer och kolla runt lite. Sen var det dax att ge sig av till EastStreet ett par minuter bort.

Piercing

Jag vet att ni har varit nyfikna på vad det är jag skulle göra i helgen och nu är det inte så svårt att gissa längre. Jag har piercat mig, och jag är jättenöjd. Inka hade en förhoppning om att även hon skulle få smycka sin kropp lite, men efter ett infall i början av veckan, att göra ett par nya hål i öronen, så sa de på Eaststreet att hon ska vänta och låta dessa läka först.

Så Inka fick nöja sig med att hålla mig i handen och det var välbehövligt. Visst, det går fort att göra själva piercingen men det gör ONT. Det gör inte ont efteråt men det gör ont när nålen ska tryckas igenom och nästan lika ont gjorde det när smycket skulle tryckas igenom. Så jag höll i ordentligt, och tårarna rann, fast jag inte grät.

Själva piercingen gick fort, det som tog tid var att jag och Inka skulle fråga ut tjejen som piercade med 1000 frågor om piercingar och tatueringar. Ja och vi två vi kan ju prata så, man kan lugnt säga att det tog lite tid.

Mysig dag med lunch och shopping

Efteråt åkte vi in till Gallerian och åt lunch följt av lite shopping. Jag handlade inget men Inka shoppade loss. Klart, det skulle jag också ha gjort om jag hade 1. haft pengar och 2. varit lika snygg som hon.
Alltså faktiskt så inser jag att jag vågar ju knappt ens tänka tanken att prova nåt för jag är så rädd att det inte ska passa. Jag vågade inte ens peka ut den snygga top jag hittade, men inte provade. Tänk om jag plockar största storleken och så passar den inte och hon hoppar i en S utan problem.
Jag tror att jag är rädd för att jag tänker att jag är smalare än jag är och att andra ska skratta åt det. Ja, givetvis inte Inka, det vet jag att hon aldrig skulle göra.

Ångest

Det måste va så skönt att passa i allt och inte behöva oroa sig. Jag vet att det sitter i mitt huvud, det är jag som jämför mig med andra, det är definitivt inte hon som får mig att känna mig skamsen, det är bara jag.

Och det är en nyttig övning på alla sätt. Jag måste sluta skämmas för mig, som jag sliter borde jag snarare vara stolt. Jag tror att jag uppfattar mig själv som fräck som tillåter mig själv att fundera på att ha likadana kläder som vem som helst annars. Som att jag kanske egentligen borde veta bättre och hålla mig till tjockiskläderna.

Combat

Vi shoppade runt och hade det hur trevligt som helst tills det var hög tid att ge sig av mot Farsta och Combat. En grym Combat blev det och jag var helt slut. Det var inga problem alls att träna med min nya piercing, förutom när jag glömde att jag hade den och torkade bort svetten i ansiktet lite väl våldsamt. DÅ blev jag snabbt påmind.

Lite matshopping och en tur till Tullinge senare så kom jag slutligen hem till min underbara make som hade gjort middag och hela familjen var samlad och åt kycklingfajitas.
Kvällen spenderades i soffan med lite chips, ostbollar och julmust.

Stolt

När vi slutligen kom i säng framåt 1 på natten somnade jag glad och stolt. Det hade varit en himla trevlig dag och jag vågade äntligen ta steget och göra den piercingen som jag har pratat om att göra så länge nu. För mig kommer den alltid att påminna om var jag befinner mig just nu i livet.

Om kampen att gå ner i vikt, att inte ge upp, om hur mycket jag har förändrats och utvecklats som person och om en vänskap som är något av det bästa och coolaste som hänt mig.