There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Enda vägen är framåt

- april 12, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Det var flera saker som inte alls blev som de skulle igår. Måndag som den ska vara liksom. Den blev ju rätt. Fel Veckohandlingen uteblev när bilen inte startade. Den...

Det var flera saker som inte alls blev som de skulle igår.
Måndag som den ska vara liksom.
Den blev ju rätt.

Fel

Veckohandlingen uteblev när bilen inte startade.
Den ska jag ta idag istället.
Ännu mer oväntat var att Combat:en uteblev på grund av en krock mellan en cyklist och en gångtrafikant.
Istället byttes passet mot en box och jag bokade av mig illa kvickt.

Så träningen blev inte heller som den var tänkt att bli.
Istället för Combat körde vi lite lyxträning. Jag och Älsklingen tog cyklarna och trampade de 9 kilometrarna till Maxi för att fika loss på en Flurry med Oreos.
Väldigt gott.
En sån innehåller i runda slängar 300 kcal och cykelturen gav 230 kcal åt vardera håll.
Men det var det värt.
Himla mysigt med en stund bara för oss, även om det är en Flurry på Donken en Måndagkväll.

(Nu efter krocken så tänker jag att det kanske är dax att köpa sig en cykelhjälm. Jag behöver bara hitta en snygg hjälm först.)

Som tack för det var mitt fina minus på vågen igår som bortblåst idag men jag har goda förhoppningar om att vågen ska ge med sig så jag fokuserar på vad den visade igår istället.
Igår visade den i alla fall att det kan gå åt rätt håll.
Det räcker för mig just nu.

Maten, just nu

Jag fortsätter att undvika kolhydrater i kosten. Förutom en enstaka glass och nåt fikabröd emellanåt.
Varken bröd pasta, ris eller potatis, jag håller mig till proteiner och grönsaker.
Och det fungerar bra.
Det känns bra i kroppen.
Utan kolhydrater på tallriken orkar jag dessutom mer proteiner, vilket känns helt ok.
Men jag är inte helt strikt, lite kolhydrater innan träning för att kunna maxa är bra.
Oftast i form av ett äpple eller några russin.

Däremot har jag inte kommit igång med att räkna kalorier än.
Men jag ska ta tag i det.
Skönt bara med lite paus.

Dagen

Idag blir det i alla fall ett träningspass. Redan om några timmar faktiskt, står jag i salen och kör SaCoPu med Elin.
Sedan ger jag mig av upp till Haninge C och träffar en vän över en god latte.
Antagligen behöver jag handla lite mat i centrum för att sen åka hem och preppa dagens middag.
Medan middagen sen är på g, eller efter middagen åker jag till Maxi och veckohandlar.
Typ så ser min dag ut.

Igår satte jag fart med en webbplats jag ska bygga upp. Det är så rackarns roligt att hålla på med.
När den sen är lite mer färdig kan ni få ta er en titt där, om ni vill, men tills dess får den vara ”hemlig”.

Livet

Livet överlag känns mindre ledsamt för varje dag som går.
Det är skönt att känna att jag snart står rätt stadigt med bägge tassarna på jorden igen.
Det är skönt att inte vara ledsen hela tiden, det tar så på krafterna.
Min vän, hon som valde bort mig, jag saknar henne så, men jag börjar inse att jag inte har nåt annat val än att finna mig i de val hon har gjort.
Och de val jag har gjort.

Jag fasar för att träffa henne igen.
Jag tror att hon har suddat ut mig på ett sätt jag inte är kapabel till att sudda ut någon.
Hon kommer alltid vara en del av mig.
Oavsett.
Det kan inte hon välja eller ta bort från mig.
Vare sig hon vill eller inte så betydde hon massor.

Jag fasar för att träffa henne igen, inte för att jag inte vill, utan för att jag vet att det kommer göra jävligt ont.
Jag har det helt enkelt inte i mig att låtsas som ingenting.
För mig är det en sorg, ett misslyckande och en förlust.
Kanske blir det lättare när jag lär mig, att jag kan vara allt det där hon fick mig att tro att jag var, själv.
Att jag redan är det, men inte ser det i mig.

Jag

Är det nåt jag har lärt mig av det här, så är det att jag behöver jobba med mig själv mycket mer.
Med mitt självförtroende.
Hon fick mig att tro på mig på ett sätt jag inte gjort förut, och det borde jag egentligen kunna klara av att göra själv. Men dit är det fortfarande långt kvar, känner jag.
Jag tappade liksom tron på mig, helt och hållet när allt det här vände och gick käpprätt åt skogen.
När jag insåg att jag inte kunde rädda det kände jag mig mer värdelös än någonsin.

Och åter igen ser jag hur jag kliver i samma fällor.
Det är jag som är värdelös som inte är värd att behålla som vän.
Det är jag som är värdelös som inte kan rädda en vänskap.
Det är jag som är värdelös, som kanske aldrig egentligen var viktig.
Istället för att tänka att jag är värd mer än det bemötande jag har fått, vänder jag genast det hela till att det är mitt fel, och i och med det rättfärdigar jag hela hennes agerande.

Här gick jag omkring och tänkte att jag äntligen börjar tycka om mig själv och tycka att jag är bra och viktig, och sen ser jag hur jag kliver i samma gropar utan kraft att ta mig ur dem i alla fall.
Men jag ser problemet och jag kommer fortsätta jobba med det.
Enda vägen är framåt.

Love Yourself