There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Fan, att jag alltid ska låta så jävla nervös

- oktober 15, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Äsch, den förhatliga känslan av att bli lite förkyld sitter i och jag fegar ur. Vågar inte chansa och riskera att jag ska bli sjuk när jag nu fått jobb...

Äsch, den förhatliga känslan av att bli lite förkyld sitter i och jag fegar ur.
Vågar inte chansa och riskera att jag ska bli sjuk när jag nu fått jobb tre dagar nästa vecka och dessutom ska på rekryteringsträff på måndag, OCH inte att förglömma, ska dejta Eva imorgon.
Vi skulle träffas och träna hade vi tänkt.
Kanske slutar det med att jag drar ner henne i fördärvet om jag inte är bra nog för att träna, å lurar med henne på en fika och en kaka.

Jag har känt efter hela dagen, å det blir fan inte bättre.
Så jag skiter i att hösten är krispig och solig utanför. Jag stannar inne, slösurfar och laddar för att åka till Heron å kolla på bio med Maken.

Ninjan känns trötter han med. Utslagen på hallgolvet reagerar han inte ens när LillFisen kliver över honom på väg in och sedan ut igen.
Jag minns när vi fick ställa alla skor högre än Ninjan kunde nå, för att han inte skulle äta på dem.
Kolla nu på den utslagna vovven, han bryr sig inte om skorna, inte heller om soppåsen. Han är nöjd med att få sova på hallmattan.

20111015-162825.jpg
Men om en liten stund ska han inte sova mer.
Han ska få ett välbehövligt bad.
Jag har känt att det kliar lite i ögonen av honom och det var ett tag sedan han badade, inte som i somras när han skuttade i och ur sin pool varenda dag.
Så får vi chansen att testa vår nya Plutoduk. En handduk för hundar som ska vara jättebra.
Ja, jag återkommer om det, när jag vet mer.

Maken ska bada Ninjan, jag ska laga middag.
Grön ärtsoppa får det bli idag.
Det var det enklaste jag hade i frysen.

Mitt CV har jag i alla fall skrivit klart, till på måndag.
Och jag har övat min kort-korta presentation av mig själv.
Med hiskeligt nervös röst, stakandes genom meningar jag försökt memorera.
Fan, att jag alltid ska låta så jäkla nervös.
Det låter inte som jag.
Trots att den enda publiken jag hade var Maken.
Usch.
Jag blev faktiskt riktigt ledsen, för jag vill ju inte låta som om jag håller på att brista ut i gråt, men jag vet inte vad jag ska göra.
Halsen snörps ihop och det känns banne mig precis som om jag ska börja grina, fast jag inte känner mig så himla nervös egentligen.

Nåja, det får bli vad det blir av det hela.
Lite mer övning så kanske det sitter sen.
Eller så visar det sig att jag inte alls är lika nervös när Maken INTE lyssnar.
Den tog i alla fall bara 1.30, vilket jag tycker är fullt godkänt.

Nu ska jag koka ärtsoppa.

  • Eva

    Ninjan är nysnaggad ser jag.. ser skönt ut att bara kunna ligga så där.. Jag är inte heller i toppform så det kanske blir bra med en fika och kanske en långprommis i skogen i stället.. ;)) Ska bli kul å ses i morgon i vilket fall!