Det har varit en händelserik dag och Ninjan slocknade på golvet så fort han kom in över tröskeln. Han lär vara slut en vecka, minst

Ninjan är trött, men jag e ännu tröttare. Helt slut faktiskt. Maken är på sista kursen för dagen medan jag och Ninja äter godis för att jag ska hålla mig vaken. Ikväll blir det grillning med resten av Portislägret och portisruset på Vänerns strand. Imorgon är det inofficiellt KM i agility och sen ska vi fika i Örebro med gamla vänner.

När det kommer till att resa bort över en helg så brukade jag oftast packa med mig halva huset, tills jag kom på att jag verkligen kunde skala ner det hela lite. Den här gången, första gången jag reser med hund så har hunden större väska än jag.
Jag glömde min kudde, som jag skulle tagit med. Hunden fick både schampo, balsam och handduk. Dessutom kam och borste. Till mig packade jag schampo och tvål. Ingen handduk. Ingen kam. Och ändå har vi en stuga med dusch imorgon!
Jag har packat hundgodis, hundleksaker, tuggben och gud vet vad men jag tog inte med mig papper. Ni vet att snyta sig i eller bara bra att ha om man kladdar.

Så Ninjan kommer det inte gå någon nöd på.

Det är askul att se alla portisarna utanför stugan men ikväll, istället för att stanna på campingen och dejta portisar åkte vi till Brukshundsklubben där vi ska vara imorgon och mötte upp en kvinna som är ägare till ett av Ninjas syskon!
Det var grymt roligt att se dem fara runt och jaga varandra och jämföra hur de är, hur de ser ut och bara prata portis. Vi tog en långis i skogen tillsammans och var tillbaka på campingen vid 22. Det är kallt ute och jag är glad att jag faktiskt fick med mig lite varma kläder. 9 grader var det när vi gick in.

Nu ligger Ninjan och sover under bordet i vår lilla stuga som är skönt varm. Imorgon ringer klockan redan 8, men frågan är om det går att sova så sent. Det räcker med att en hund tassar förbi ute så stämmer kören in i ett gemensamt skall.
Men min hund, världens bästa Ninja, han skäller inte i alla fall<3

Låt oss säga att jag hade haft mina barn som vänner på Facebook, vilka fördelar hade det gett mig?

Smarta barn väljer att inte visa alla sina statusuppdateringar för föräldrarna. Att ställa in Facebook så att föräldern inte kan ta del av allt som skrivs är inte ett dugg svårt, däremot är det kanske ett bra sätt att förvilla en intet ont anande förälder, med lite dåliga kunskaper om hur det funkar.

Så där sitter man och läser och fattar inte att man inte ser allt som skrivs.

Sen har vi det där sociala ansvaret för allas barn. Hur ska jag ta ställning till sanningar som att någons 14-åring röker? En 15-åring som dricker? Ett barn som enligt mig lägger ut ”olämpliga” bilder? Var drar jag gränsen?

För jag förutsätter att om det handlade om mina barn och någon vuxen fick vetskap om nåt liknande så skulle jag få veta det. Det betyder att jag i min tur skulle känna mig tvungen att meddela andra barns föräldrar varje gång jag såg nåt jag tyckte jag själv hade velat veta om mitt barn. Det är ett stort ansvar att ta.

Det är ett svårt ansvar för jag tror knappast mina barn skulle uppskatta om jag skvallrade på deras vänner, samtidigt tycker jag att det är varje vuxens skyldighet att säga ifrån och inte låta saker passera osedda bara för att det är någon annans barn. Om alla barn idag blev mer sedda skulle vi inte ha så mycket problem med dem.

Och till sist, så tycker jag att det verkligen är barnens privata sfär, Facebook. Det är inte jämförbart med chattrummet på Habbo eller Stardoll. Facebook är mer som när jag var 15 och satt i timmar med Eva i telefonen för att prata om allt som var så viktigt i livet när man var 15.

Saker som min mamma hade satt i halsen av om hon vetat, men det hör liksom till när man är på gränsen mellan barn och vuxen, att utforska, testa gränser och tro att man är odödlig. Det hör till att man testar sånt som cigaretter och alkohol och föräldrarna kanske kan få vara lyckligt ovetande om den där allra första klunken eller ciggen. Och barnen kan få prata ostört med varandra om det.

Det är ju ändå inte där problemet ligger om du har problem med dina barn. Det handlar så mycket mer om vad de bär med sig hemifrån i form av uppfostran, värderingar, självkänsla, trygghet och balans, när de är så stora att de vill börja bryta banden.

Inte så att vi ska lämna dem helt ostörda. Snarare så att vi ska prata om det och låta dem dela med sig själva av det de vill, utan att vi tvingar in en fot i dörren. Öppna upp för många intressanta diskussioner och samtal! Givetvis med undantag för att alla barn inte funkar på samma sätt. Skulle jag tro på allvar att jag kunde rädda mitt barn genom att ha dem som kompisar på Facebook, genom att kontrollera allt de gör så skulle jag göra det utan att tveka. Jag skulle göra vad som krävdes för att rädda mina barn.

Reportern frågade mig om jag tyckte att andra gör fel när de vill kontrollera allt deras barn gör och mitt svar på det är att jag tror att de allra flesta föräldrar alltid gör det bästa de kan för sina barn. Det finns lika många sätt att göra saker på som det finns barn i världen. Visst finns det alldeles hemska föräldrar också, men merparten tror jag handlar utifrån det de tror är det bästa just då.

Mer på samma tema

Och jag trodde att det skulle bli ett himla hallaballo på Facebook för att mina vänner skulle hittat mig i Aftonbladet och precis som jag tyckt att det var ascoolt, men så fel jag hade.

En gillaklick fick jag på min länk till artikeln och en kompis som fotat tidningen, och lagt upp den.

Inte heller blev det någon anstorming till bloggen. Jag hade färre besökare igår än i förrgår!

Så nu VET JAG att en artikel i Aftonbladet i alla fall inte lär göra mig till en kändisbloggare med tusentals besökare á la Kissie eller Blondinbella och vad de nu heter.

Men jag tyckte att det var coolt i alla fall!

Vill ni läsa artikeln hittar ni den här.

Experten uttalar sig.

Jag

Motparten

Gårdagen gick även den i firandets tecken. Jag började med en Aw med Allis. Maken och Eva joinade oss och vi fortsatte till Ming Garden vid Medborgarplatsen och åt middag. Efter middagen drack jag årets första cider på en regnig uteservering. Snaps. Men det var kallt att sitta ute så vi promenerade in på Patricks och satt där till 01.

Man kan säga att vi firade ut min födelsedag och in Evas!

Ikväll blir det utgång igen.
Eva och jag firar varandra med middag på Kinakrog. Vi kom fram till att istället för att köpa presenter när vi nu ändå inte visste vad vi skulle ge bort, så bjuder vi varandra på middag, och grattar mig en dag sent och henne en dag tidigt.
Sen håller vi gemensam fest i Juni.

Imorgon är jag ledig men jag har att göra. Maten till kidsen i helgen ska planeras och inhandlas. Bilen ska packas och hunden ska trimmas så han är snygg till Portislägret i helgen.

På fredag ska jag jobba. Väldigt tufft,  jag ska till Ikea och köpa saker till studentlunchen på Östra. Jobbigt,  *NOT *!

Nu fick jag sällskap så vi hörs senare!

Dagen började med frukost med Maken och några fina födelsedagspresenter som jag shoppat till mig själv.
Jag är jättenöjd med mina inköp!
Ni får se mer av dem senare.

Sen åkte jag till jobbet och blev kramad av alla.
Precis före lunch kom ett blombud med 12 röda rosor, choklad och en söt nalle.
Självklart från Maken.

När det var dax för lunch på jobbet fick jag ett fint kort på mig själv av Kerstin och jättefina presenter från alla jobbkompisarna!
Åh, vad glad jag blev!

Efter jobbet åkte jag med Emma och Oskar till Bishops Arms på Vasagatan och drack lite rosé.
Maken mötte upp och vi åkte hem tillsammans.
Vi promenerade från bussen och plockade upp thaimat på vägen.

Väl hemma samlade vi alla barnen och åt god middag tillsammans.

Bättre födelsedag än så här kunde jag inte inte fått!

Söta Emma.

Alltid lika glada Oskar.

Maken bär hem både mat och mina presenter.

Choklad från Maken.

Söta nallen som jag fick av Maken.

Kort från arbetskompisarna.

Blommor från jobbet.

12 röda rosor från Maken.

Rosé och bubbel från jobbet.

Present från Fisen.

Virkad mjukis från Fisen.

Fotot jag fick av Kerstin.

Jag har fått en uppsjö av grattis både i mobilen och på Facebook.
Tack alla fina för att ni gjort idag till en födelsedag värd att minnas!

Kommentarer

• 15 maj 2012, Ia Tycker: Låter underbart! Fina presenter oxå :) stort grattis igen <3

Kolla in mina snygga lurar som jag köpte i födelsedagspresent!
Om ni undrar varför jag poserar med min Ipad så får ni svaret i morgondagens Aftonbladet.

Kommentarer

• 15 maj 2012, Elin Tycker: Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en finfin dag!

Mitt asjobbiga beslut att avsluta Sats tror jag är helt rätt. Det är ASJOBBIGT för att jag älskar mitt sats och har stolt släpat runt på min Sats-väska, iklädd min Sats-mössa och med Sats-kortet tydligt liggandes i en av de yttre meshfickorna på väskan.

Jag har haft mycket roligt på Sats, träffat nya vänner, träffat folk som inspirerat mig, som peppat mig och som kommer stanna kvar i mitt liv även utanför Sats. Jag har aldrig i mitt liv tränat så mycket som jag gjort sedan jag började på Sats och jag har vuxit som människa. Från att ha varit rädd för alla klasser, maskiner och andra center har jag varit runt stan och testat på nya saker och numer är jag inte rädd alls längre.

Jag har stått på scen flera gånger och representerat Sats iklädd Satskläder. Kört SaCoPu och Combat på scenen ute på Farsta Centrums torg och i Port 73. Jag har upplevt massor.

Men en dödade mycket inom mig. Sats gör ont och hur jag än försökt så får jag det inte att fungera. Jag vet att folk i allmänhet undrar hur jag kunde gå sönder så mycket av en enda väns handlingar men det kvittar varför. Jag mår inte bra, jag har inte mått bra på länge och jag klarar inte av att ha det så.

Så det var med sorg jag sa upp mitt medlemskap men nu är det gjort och vet ni, jag känner mig lättare.

Pengarna jag lade på Sats, ska jag nu lägga på nåt helt annat.

I alla år har jag försökt förändra utsidan av mig för att kunna må bra på insidan. Jag har provat alla upptänkliga bantningskurer, ja till och med operation och jag har tränat som aldrig förr. Ändå mår jag inte bra. Nu ska jag lägga pengarna på att i första hand må bra på insidan.

Definitionen av en idiot är någon som alltid gör på samma sätt, men ändå förväntar sig olika resultat. Så jag har valt en helt ny väg åt mig. Nu blir det terapi och en förhoppning om att jag kan få verktyg att reda ut mitt röriga inre.

Träningsmässigt har jag inte gett upp men det har inte blivit träning på många veckor. Jag har haft huvudet fullt med svåra beslut och det har låst mig till att göra absolut ingenting. Jag tror att nu när jag valt ny väg kommer det släppa. Planen är att återgå till lunkandet i skogen med målet att klara elljusspåret, precis som tidigare.

Jag hoppas att den här vägen bär till en intressant plats!

Kommentarer

• 14 maj 2012, Ia Tycker: Bra beslut!! :) kram
• 14 maj 2012, Eva Tycker: Kram på dej i massor! <3 Jag tror oxå som jag sa i helgen att du behöver kapa "SATS" för ett tag och kanske kan du återkomma när "såren" är läkta eller så har du då hittat något annat som fått dej tillbaka till din "tränings-glädje".. Sen kan du ju säkert gå på något pass tillsammans med alla andra av dina fin vänner som är instruktörer på SATS utan att det känns som ett "måste".. men bara för att det är roligt.. Du är så bäst! Love u always!

Så slipper du låtsas att du inte ser mig.
Så slipper jag se dig.

Du vinner och så får det vara.

Jag är så rädd att jag aldrig kommer hitta träningsglädjen igen, men kanske är det bara så att jag inte hittar den på Sats. För mycket av dig där.

Du kan fortsätta låtsas som om inget av det här hänt. Låtsas som om du inte vet hur det här rivit sönder mig. Låtsas som om allt är mitt fel, jag skiter i vilket.
Jag tyckte verkligen om dig. Du var viktig för mig.

Grattis på 44-års dagen.

Nu går jag vidare.

Men minnena behåller jag.

Och er mina träningskompisar och instruktörsvänner kommer jag sakna massor!

Kommentarer

• 13 maj 2012, Ia Tycker: Åh :( Tänk vad en enda människa kan göra för att man ska känna på detta sätt! Men jag är säker på att du kommer hitta tillbaka till träninglusten, för du e grym! Kram
• 14 maj 2012, Monika Tycker: Du har det ju i dig och har gett mig massa pepp, bara så du vet... Sommar och långa hundpromenader tar dig en bit på vägen. Monika