Jag vet inte om någon av dem faktiskt förstod mig, alltså på riktigt förstod mig, för de är inte helt bekväma med det svenska språket. Sen var det kanske en dum fråga att ställa sådär lite halvt på skämt om jag ville ha ett medborgarskap eller inte, när det kanske är en stor grej för dem att faktiskt få bli svennar.

Jag insåg att jag inte skulle få ur dem några vettiga svar så jag bytte ämne.

Igår var jag hemma, jag var sjuk om ni inte minns, men jag klev upp 04:30 och gick inte och lade mig fast jag egentligen hade kunnat göra det. Så igår kväll bestämde jag mig för att vara duktig och lägga mig tidigt så jag kröp ner i sängen redan kl.21
Det finns inget bättre än vetskapen om att få sova lääääänge när man e riktigt trött.
Och trött var jag för jag somnade genast.

När jag vaknade i morse 04:30 hade jag räknat med att vara fit for fight och lite pigg men självklart så vaknade jag med huvudvärk som snabbt blev migrän när jag klev upp.
SKIT!!!
Så jag tog min meducin, drack en kopp kaffe och åt ett kokt ägg, trots att det kändes som att det var på tur och returbiljett och gick sen och lade mig i soffan och sov i 50 minuter.
När jag vaknade 05:50 kändes det aningen bättre.
Eftersom min buss går redan 05:46 tog jag bilen idag.
Det resulterade i att jag var tidig på jobbet och fick vänta utanför men skönt nog kunde jag sitta i bilen så det var inga problem.
Allt eftersom morgonen blev dag blev huvudet bättre och fram emot eftermiddagen kände jag mig helt återställd.
Nu vill jag slippa känna mig mer sjuk tack, det här räcker gott!

Vi var en man kort på jobbet idag, så jag stannade kvar lite extra för att få ordning på torpet och åkte inte från jobbet förrän 15:15. Det var skönt att ha bilen även om vädret och väglaget var fruktansvärt. Jag hamnade bakom ett plogtåg vid Farsta och fick köra i 30 hela vägen till min avfart så det gick inte snabbt men det var tryggt.

Väl hemma skalade jag morötter, palsternacka och potatis för att koka rotmos. Jag gjorde klassikern strimlad vitkål blandat med lingonsylt, sen gjorde jag rårörda lingon, strimlade paprika och stekte köttbullar. Det blev en väldigt god middag.

Och nu sitter jag i sängen och bloggar. Ungarna har släppt ut Ninjan på baksidan och har dörren öppen. Jag tror att det är typ 6 grader i vardagsrummet, max.
Så jag har bäddat ner mig i sängen, under mitt täcke.

Imorgon är det fredag igen. Jag undrar vart veckorna tar vägen. Hur kan dagarna gå så snabbt?
Ibland undrar jag om jag utnyttjar tiden ordentligt, när det känns som att den går så snabbt att jag inte hinner med eller om det just är för att jag utnyttjar all tid som det känns som att den går snabbt.
Jag vet inte.
Men jag vet att efter fredag kommer lördag och söndag med härliga sovmornar.
Den här helgen har jag som vanligt en diger lista som jag knappast kommer beta av.
Imorgon ska jag dricka bubbel.
Inte nåt planerat, utan bara för att jag vill, tänkte jag. För att fira helgen.
Så ska jag nog handla nåt fredagsmys också, men kanske inte gå bananas som jag gjorde förra helgen.

På lördag ska vi på fest. Jag har lovat att komma om jag lever och jag känner mig inte så död just nu.
Så ska jag kanske fika mig lite på lördag, och kanske köpa en present till födelsedagsbarnet.
På söndag ska jag matplanera och handla veckans mat.

Övrigt är olja bord och bänkar i köket.
Besöka tippen med skräp.
Städa.
Plocka bort tvätten från vardagsrummet och plocka upp all tvätt ur kassarna, sortera och plocka in i skåp.
Gå långis med Ninjan.

Jag tror att städandet blir av och långisen och kanske tvätten men resten…..nja…
Jag menar lite ska man ju hinna njuta av helgen med.
Det kan inte bara vara massor med måsten.
Det måste finnas utrymme för sovmornar, långluncher, långprommisar, fika, vänner, lite glitter och glam, annars känns det rätt värdelöst med helg.

En jobbdag kvar, och med lite tur så slipper jag skala 45 kg morötter.

Kan nån förklara vad som är fel med min klocka?
Den ska visa utetemperaturen, det tycker jag inte man kan säga att den gör speciellt bra.

Så här ser min andra termometer ut

Så här ser mitt pass ut.
Som ni ser är det ett Amerikanskt pass och jag råkar vara jävligt tuppig över att jag har ett sånt.
Låt gå för att jag i stort sett aldrig bott i USA, eller ens besökt mina släktingar där, men jag KAN om jag vill!
Jag KAN flytta dit, skaffa mig ett jobb, OM jag vill.
Sen särskiljer det mig en aning på ett positivt sätt.
Det är till exempel långt mycket roligare att vara Amerikan och få skaffa egna visum och köa i en annan kö än att va speciell som den fetaste på playan, eller på planet för den delen.
Been there, done that och tro mig, jag vet vad jag pratar om.

Mathias tycker att jag är löjlig som inte också har ett svenskt pass.
För jag får ha det, men jag har valt att inte ha det.
Enbart för att då skulle jag ju aldrig få skryta med mitt fina blåa pass och få coola stämplar i det.
Jag skulle bli tvungen att alltid resa på mitt svenska pass OM jag inte åkte till USA, endast då skulle jag få resa på mitt amerikanska pass.

Fördelen med att ha dubbelt medborgarskap är som jag ser det:
Det är enklare att skaffa svenskt pass
Det är billigare att skaffa svenskt pass
Och jag slipper dyrt visum till Turkland.
Det här med att jag får rösta i riksdagsvalet om jag blir svensk, vågar jag säga högt att det skiter jag fullständigt i.
Det är ju ändå bara en enda soppa av politiker och oavsett parti verkar det aldrig riktigt bli enat utan när alla varit med och sett om sitt hus så sitter vi blivande miljonärer och undrar om de helt glömt att vi existerar.

Men det är en helt annan diskussion.

Nackdelen är just att då blir jag Svensk, mer svensk än Amerikan som jag ser det och då blir det liksom bara kvar den där tjockisen som står ut, bland alla pinnsmala.
Sen att jag ju defacto är väldigt Svenne banan allt som oftast, det brukar jag ignorera.

Mitt pass går ut 2013.

Så. Jag har ett år på mig att fundera.
Hur skulle ni gjort?

Ett Svenskt pass kostar kanske hälften så mycket som ett amerikanskt och går mycket snabbare att ordna fram.

Mina tre söner var från början bara amerikaner.
Inte helt sant, de var från allra första början stadslösa, men sedan blev de amerikaner.
Nu är de dock dubbla eftersom ingen informerat mig om att de blev det per automatik för att de var under 18 när jag gifte mig med min Svenne banan Make.

Mathias tycker att jag är löjlig som fortfarande är arg över att jag inte fick chansen att välja.
Och när det här hände för 5 år sedan var jag så arg att jag grät.
Så viktigt är det för mig, det är en del av den jag är.
Det är ett arv jag gett mina barn.
Med Mathias menar jag inte Maken Mattias utan min vän Mathias.
Han är helsvensk.
Kanske inte relevant i sammanhanget, men det är han.
Och gissa vem som INTE bara kan lyfta och flytta verksamheten till USA, för att han VILL det.
(Å andra sidan reser han runt halva jorden utan problem medan jag inte ens satt min fot i Thailand.)

Hur som helst så är jag alltså den enda med bara amerikanskt medborgarskap i vår familj numer och rent tidsekonomiskt kanske även jag skulle joina sällskapet. Då kunde vi fixa pass åt alla på samma gång.

Undrar om jag skulle behöva uppehålls-och arbetstillstånd då?
Om jag blev svensk?

Hur tycker ni jag ska göra?
Lite kreativa åsikter nu tack!

Kommentarer

• 01 februari 2012, tokblogga Tycker: jag är finsk medborgare, jag vet, för d står i mitt pass! har aldrig bott i finland, är född i sverige. ändå envisas jag att fortsätta.... drömmen är att lyckas rösta i finland, har ju aldrig fått d i sverige å har ingen aaaaning om va finnarna pysslar me. intalar mej själv att jag ska sätta mej in i den finska politiken...men icke. dock har det visat sig vara bra vid resor utomlands att säga att man e finsk, ingen verkar gilla svennar... men å ena sidan vet dom inte va jag har för pass... go for it! fortsätt me ditt medborgarskap där borta i amerikat! :)

Ni ser, jag har inget att dölja.
Förutom mitt personnummer, som jag suddade ut.
Det kändes som rätt sak att göra.

Så jag har fått numret till lönekontoret och nu när jag äntligen fått tid och aschlet ur vagnen för att ringa och fixa, ja då e givetvis hon på lönerna sjuk.
Sen ringer jag lite senare och det visar sig att de släpper inte fram några samtal till löner eftersom de gör lönekörningar tills på fredag någon gång.

Så jag får för mig att Googla lite, jag menar nåt ska man göra medan man väntar på att behöva rusa till toan i ren panik för att jag tror att jag ska kräkas, eller medan man väntar på just att just den känslan ska infinna sig.
Hur som helst jag Googlar:
hur mycket skatt ska jag betala
Och får fram en länk hit.
Väldigt praktiskt tänker jag och fyller i vad jag tjänat enligt senaste lönespecen och mitt postnummer.
Det är här det magiska händer.

Skatten jag har betalat var 2010 kr, men jag var helt övertygad om att jag skulle egentligen betalat typ 3700 kr eller nåt sånt, men nej då.
Enligt uträkningen skulle jag ha betalat typ 2020 kr. Det skiljde alltså en tia inte 1700 kr.
Whoooohoo, tänkte jag!

Så jag började snabbt räkna arbetade timmar under Januari och gjorde någon slags chansning över hur mycket semesterpengar det skulle bli på det och insåg att jag kommer bli RIK!!!!
Eller, tja, det var visst nåt om att alla pengar är våra pengar när man är gift, men det känns hur som helst jäkligt sjysst i plånkan.
Jaja, jag får ju inte lön än på 15 dagar, men snart så.

Nu kom jag av mig.

Efter lite mer funderande tänkte jag att hur ska jag kunna veta om den där skiten är att lita på EGENTLIGEN. Jag menar jag kan ju inte komma dragandes med länken till Skatteverket och skylla på en webbplats sen om det ändå skiter sig.
Så kom jag på lösningen.
Jag tog fram Makens förra lönespec och körde in siffrorna.
Felmarginalen var försumbar.
Enligt kalkylen skulle avdraget varit 161 kronor mer, men det brukar alltid jämna ut sig under året och Maken brukar få tillbaka på skatten, varje år.

Så jag förutsätter nu att det här går att lita på och det betyder att jag för första gången på i alla fall typ 18 år kommer lyfta en lön i Januari som överstiger 10000!
Det är stort mina vänner!
Det här är pengar vi inte haft tidigare, men nu och förhoppningsvis ett tag framöver kommer de bli en del av vår budget.
Som att vinna en månadsvinst på triss, med den skillnaden att jag går till jobbet varje dag.

Ur det här perspektivet kan man undra hur 2012 kan bli ett dåligt år?

Men som med så mycket annat så är allt relativt. Jag har många sidor och sätt att se på saker och olika värderingsgrunder. Enligt mig kan livet vara toppen ur en synvinkel och inte alls lika bra ur en annan. Jag kan älska ofantligt och sakna bottenlöst samtidigt. Jag kan vara glad och ledsen.
Det är det totala som summerar mig, högt och lågt.
Och det här med att stänga av och stänga ute är jag sämst på.

Tittar jag bara rent ekonomiskt på 2012 så ser det i alla fall minst sagt lovande ut!

Kommentarer

• 01 februari 2012, Om jag blev svenskPartyPinglan | PartyPinglan Tycker: [...] om lusten faller på med en spontan resa, bara sådär liksom. Nu när man snart kan titulera sig miljonär. Eller inte, men jag tänker att vem skadar det om jag liksom bara känner in mig lite i [...]
• 02 februari 2012, Jenny Tycker: Hej hopp i $ träsket :-) Visst är det härligt att tjäna pengar? Jag tänkte på det där med skatt - har du inte lämnat in en A-skattsedel till lönekontoret, där ska det ju finnas info om vilken skattetabell du hör till m.m. Fika snart? kram

Igår precis när jag skulle somna vid 22 blev jag illamående. Jag hade ätit yoghurt och müsli och tänkte att det kanske fastnade eller att jag dumpade lite konstigt.
Jag lyckades somna men blev väckt 45 minuter senare, av helt andra orsaker.

Den här gången var det svårare att somna. Illamåendet hade ökat markant och jag gick till slut ner och hämtade upp en hink, bara-ifall-att-ni-vet.
Jag ställde den intill sängen.
Sen lyckades jag slumra från och till men vaknade varje timme minst, för att gå på toa. Min mage bubblade och ville inte alls vara med.
Nåt kräks blev det inte men när jag till slut klev upp 04:30 var jag mer än lovligt död och fortfarande illamående.

10 vitpepparkorn som sväljs hela ska enligt ryktena funka mot magsjuka…

Jag klev upp, borstade tänderna, klädde mig och försökte sminka bort den värsta vampyrlooken och gick ner för att äta.
Där tog det stop.
Jag fick i mig en kopp kaffe, mest med våld och för att jag ville se om det skulle bryta ut, bli värre eller bättre, fast det blev varken eller.
Jag satt där med min kaffekopp till klockan var 05:30 och tänkte sen att jag måste ju ta ett beslut.
Annars finns det väl ingen chans i helvetet att de hinner få in en vikarie till 07, och det skulle behövas.

Så som en sista tanke Googlade jag lite på magsjuka och fick alla mina farhågor bekräftade.
Inkubationstiden är 12 till 48 timmar.
Sprids genom direkt eller indirekt kontakt med smittade personer,
via mat som hanterats av en person som är eller håller på att bli sjuk.
Sprids oftast från människa till människa via smittad, kall mat.
Dessutom inkluderar symptomen feber och huvudvärk och jag vet att jag har det ena även om jag inte tror att jag är direkt febrig.

Med den vetskapen hade jag inte längre nåt val. Jag sjukanmälde mig, trots att det kändes jobbigt. Jag menar, jag är ju inte sjuk, än, inte riktigt i alla fall. Visst, jag mår illa och magen låter som ett mindre tröskverk, men för övrigt är jag inte ett dugg magsjuk, än.
Jag tar det säkra före det osäkra och tänker på alla gånger jag själv svurit över att till synes sjuka människor inte har vett att hålla sig hemma utan absolut ska ut i samhället och smitta ner andra.

I samma ögonblick som jag hade messat chefen, kändes det givetvis bättre. Maken förklarade att så känner han ofta. Och då får man ju ännu mer dåligt samvete, som om man fuskar liksom.
Men jag anser att det egentligen är väldigt solklart när man hanterar andras mat, man tar inte några risker och hade det varit nån annan hade jag garanterat sagt åt dem att stanna hemma bara-ifall-att…

Dessutom mår inte Fisen heller bra idag. Hon petade i sig frukost under tvång men fick till slut stanna hemma hon med, med magont och illamående.

Och självklart, just nu mår jag rätt bra. Ska nog försöka äta lite. Och förtränga min ågren över hur de får slita nu, utan mig på jobbet.
Som om jag var oersättlig efter tre veckor mohahaha. Det kommer de väl klara galant.

Men hur gör ni med jobb och sånt om ni verkligen inte vet, men vet att ni riskerar att smitta andra? Ni som jobbar med livsmedel, är ni så strikta som vi andra önskar att ni var?
Ni som bara möter mycket folk i er vardag, stannar ni hemma om ni tror att ni har världens förkylning på väg att bryta ut?
Det är ju inte så lätt, när man är precis på gränsen, att sätta andra på pottan.
Och om man har fel?
Då känner man sig kanske dum?
Eller som värsta slackern?

Jag vet inte, jag har inte jobbat så länge, men jag vet hur jag önskar att det skulle vara.
Och i min värld skulle alla ha råd och känna att det är ok att stanna hemma om man är tveksam.
Man skulle kunna vara hemma med sina sjuka barn så inte man smittade ner hela dagis och man skulle inte behöva ha dåligt samvete för det.

Det är en ledarfråga sa Maken. Det här med att de anställda ska kunna vara hemma utan dåligt samvete, och det har han rätt i.
Tycker jag i alla fall.
Han är en jäkligt bra chef, Maken.

Kommentarer

• 01 februari 2012, Martina Tycker: Jag stannar sällan hemma när jag är sjuk. När jag jobbade i butik var jag värre. Kände att jag inte kunde vara borta för då sköttes inte mina avdelningar. Väldigt dumt för allt tog ju mycket längre tid att bli frisk och man var inte speciellt populär som sällskap bland kollegor. Dock så fick man samtidigt gliringar av vissa om man var hemma. Så det är n väldigt svår fråga faktiskt. Mår man dåligt så mår man dåligt!
• 01 februari 2012, Tess Tycker: Hur många gånger har jag inte svurit över tokförkylda kassörskor och tänkt att fan ta dem om jag blir smittad nu! Men det. Är ju trots detlångt från enkelt. Det är så lätt att råda någon annan att stanna hemma men själv har man bitvis ganska dålig självinsikt ;) Har du noterat att jag e bokad för Combat både den 8:e& 13:e men den 8:e e jag i kö på plats....8. Den 13:e e jag dock inne :D
• 01 februari 2012, jesse Tycker: Har jag lite hosta och lite snor går jag till jobbet och pillar inte på maten samt noga med hygien,men om jag har ont imagen stannar jag hemma bara för att inte riskera nått, Handlar det om kräks eller diarre så stannar jag absoulut hemma minst 48 timmar efter sista tömningen med tanke på hur många andra man smittar ner.A och O är ju att man är noga att tvätta och sprita händer och inte ska man ha dåligt samvete fast man får det ändå. Jag tycker det är självklart att man ska stanna hemma och vara sjuk, vill ju inte åka på nått själv.Om min personal är för sjuk för att jobba och kommer ändå till jobbet så skickar jag hem dom.Ett tips kolla Haccp pärmen på jobbet och se vad som just gäller på ditt jobb

Så nu mår jag bra, när jag har fått spendera en stund hos dem.

På jobbet idag inventerade vi. Det var därför jag kunde smita tidigare och hinna med att luncha med ”gamla” jobbet. Eleverna hade studiedag och skolan var öde, allt jag hade att göra förutom inventeringen, var ett utskick till ett dagis på 100 portioner.
Det gick snabbt att fixa och jag gjorde det alldeles själv.
Imorgon däremot är det tillbaka till samma vanliga hets.

Jag har tänkt komma igång med träningen, nu när det känns som att orken kanske är på väg tillbaka. Så jag börjar med ett pass som inte är jättetungt, som är roligt, som inte är nåt jag brukar träna för att jag inte ska kunna jämföra med tidigare och känna hur mycket sämre jag blivit.
Från gårdagens 9:e plats i kön är jag idag på 3:e och jag hoppas att jag kommer in och att jag hinner dit.
Det är Zumba för en av mina idoler som står på schemat.
På torsdag.
Och jag förväntar mig samma enorma energikick som den här bönan alltid ger!

Och egentligen kanske jag borde boka in pass för Anna med. Hon är fantastisk och ger mig massor med inspiration, bara jag tar mig dit.
Det är väl sån träning jag behöver egentligen, sån lustfylld träning som inte påminner mig om det jag jobbar så hårt med att förtränga.
Och Ann-Mari, ännu en grym instruktör jag har privilegiet att känna, henne önskar jag att jag kunde träna för men det är svårt, och det hänger ihop med Hon som saknas mig.
Varför måste saker, relationer, känslor vara så komplicerade?

Strax före 16 var jag hemma. Lycklig av att det fortfarande var ljust ute klev jag in i hallen för att konstatera att hundrackarn ätit upp mina tofflor.
Jo, men tack för den.
Nu är jag iskall om fötterna.
Fast tofflorna var på väg att ge upp, med hål vid ena stortån, men de var de tofflorna jag hade och nu måste jag shoppa nya.

Jag undrar om han är på väg in i tonåren?
Ninjan.
Lite början på spökrädd för stubbar och med olater han inte haft tidigare?

Nu är i alla fall klockan halv fem och jag ska dricka kaffe och laga middag.
Fuskmat blir det idag, lasagnette och sallad.
Fast ibland får man fuska!

Jag har också fått äran att öppna idag. En tvivelaktig ära som innebär att jag går först in och kollar läget. Det är inte de beryktade spökena vi jagar, fast jag har hört att det finns folk som gör sånt.
Så jag har blivit betrodd med nyckel, vilket Maken skrattade åt, med tanke på min första dag när jag satte igång larmet i skolan och skrämde ut mig själv ur byggnaden.

Mina Icebugs som jag testade igår har fått toppbetyg i skogen (efter långis med Ninjan i söndags) och toppbetyg i området hemma, jag tänker hundpromenader och promenader rent generellt. Däremot var de ingen hit till stan. Visserligen kan jag gå i dem utan att få ont i benhinnorna men de funkade dåligt på underlagen i stan där det just nu i alla fall är noll och ingen snö.

Så jag är fast med mina vinterkängor, de som är sköna att ha på men som gör ont att gå i.
Svårt att hitta EN sko som funkar i alla lägen.

Igår fick jag nöjet att träffa och fika med fina Veronica som jag träffar för sällan. Det var jättetrevligt och jag är glad att jag kände mig såpass pigg att jag faktiskt orkade. Vi satt i hennes kök till kl.18 och sen var det bara att rusha hem för att slänga ihop middag.
Jag lyckades dock ha den på bordet strax efter 19, vilket jag var nöjd med.

Sen gick kvällen snabbt och vid 22 var jag trött och somnade gott.

Från och med onsdag kommer jag börja 7 må-on och 10 to-fr jämna veckor men ojämna veckor (vilken den här veckan är nr 5) kommer jag börja 10 må-on och 7 to-fr.
Så på on börjar jag 10 och kan således sova 2 timmar längre!

Jag tror att det kommer göra susen för min ork och kanske är det dax att börja boka pass på Sats igen.
Faktum är att jag tar och gör det genast, vänta lite…

Så, tre klasser bokade med reservation för att jag:
1. Kanske inte hinner ut till KK, långt att åka
2. Kanske inte kommer in på 2 av dem då jag e på kölistan
3. Nä inga fler ursäkter

FinaMartina som saknat mig, snart får du kanske se mig igen.

Det är tur att jag känner mig pigg idag för idag kommer jag ha massor att göra på jobbet.
Dels är det måndag och väldigt lite är förberett, vilket betyder en hel del jobb.
Dels ska jag jobba med nån helt ny, och jag hoppas hon har koll på läget men jag gissar att jag är arbetsledare idag.
Dels serverar vi pyttipanna med äggsallad och det betyder att vi troligen har fullt ös i matsalen från det att vi öppnar OCH att jag/vi som ansvarar för grönsakerna ska skala minst 100 ägg och göra sallad på dem.
Hur jag ska hinna med allt har jag ingen aning om, men det ger sig.
Antingen hinner jag, eller så gör jag det inte.
Måndagarna brukar vara tuffa även utan äggsallad.

Dörrarna till matsalen öppnas 10:30 oavsett.

Idag provar jag mina icebugs till jobbet och jag har redan nu på känn att jag inte kommer gilla promenaden från pendeln till tunnelbanan. När man går på klinker så kloppar det och det är ett ljud jag inte uppskattar.
Däremot ska jag äntligen igen promenera från Karlaplan till Centralen i eftermiddag och det tror jag kommer funka desto bättre.
Frågan e bara om jag ska orka släpa på två par skor eller om jag ska lära mig stå utmed ljudet av dubbar mot klinker?
De är väl det som kommer visa sig idag.

De är i alla fall varma, mina skor.
Kallaste morgonen på länge men jag fryser inte om tårna.
Testet fortsätt strax…

Kommentarer

• 30 januari 2012, Linda Tycker: Icebugs blir även väldigt hala inomhus så var försiktigt så du inte halkar. En flygande partypingla vill vi inte se! :)

Jag lämnade tvätten och huset ostädat.
Jag struntade i matplanering och andra ”borden” och satte mig i bilen och åkte till BB med Fisen.
(Bromma Blocks alltså).

Halva dagen gick åt till att leta skor åt mig. Jag ville ha varma, promenadvänliga, sköna, vattentäta och snygga pjuck vilket inte var det lättaste att hitta.
Efter mycket provande och flera timmar i olika butiker blev det till slut dessa som jag får nöjet att testa imorgon.

Till lunch åt Fisen pannkakor och jag åt en himmelsk skaldjurslasagne.
Den såg inte alls så god ut som den smakade, så det var tur att jag inte såg den innan jag beställde.

Till dessert en pecannötspaj, som var grym!

Jag hittade en rolig flaska hos XXL sport. Inte en dryck jag skulle köpa.
Läs namnet högt så fattar ni.

Jag hittade lite roliga antioxidanter också.
Stygga sådana.

Till mig shoppade jag skor och Fisen fick lite av varje men med lunch, shopping till Maken, besök på bolaget och hämtmat från thaimojjen till hela familjen slutade dagen på runt 4 loppor. Och då strax över 4, inte under.
Så nu har jag shoppingförbud.

Väl hemma betade jag i alla fall av några roliga saker på min lista.

Jag bokade tid för mitt spa-besök som jag fick i julklapp.
Jag fixade en hunddejt och träff med bästa kompisen imorgon.
Jag mailade önskemål om klipptid till frissan, för jag ska klippa mig kort igen har jag tänkt mig.
Jag installerade en mobilsvarstjänst som jag ska testa och utvärdera ett år.
Jag installerade en app som ska filtrera mina mail i mobilen, fast jag fattade inte riktigt hur den ska användas så jag ska få hjälp med den imorgon.

Igår somnade jag helt utmattad strax före 23. Idag sov jag till 9 så jag känner mig inte död än, men det lär nog inte bli jättesent i vilket fall.

Sen har jag upptäckt att det numer går att ta screenshots på min mobil. Det har inte fungerat tidigare på Android
Och med den goda nyheten lämnar jag er för ikväll.

God natt.

Kommentarer

• 29 januari 2012, Martina Tycker: Hej finaste...bra val att klippa håret,du passar verkligen i kort hår. Och nu får du ta dig tillbaka till SATS!!! Jag saknar ju dig din jäkel!! :) kram kram kram kram
• 30 januari 2012, Malin O Tycker: Hur gör man screenshots då? Berätta berätta berätta :p
• 01 februari 2012, Tess Tycker: Tryck och håll inne powerknappen, samtidigt som du trycker på huset.
• 01 februari 2012, Tess Tycker: Tack! Jag saknar dig me och jag e på väg tillbaka!

Jag är så trött, i stil med Sömnlös-trött, för er som hängt med länge. På vägen hem från jobbet igår var jag trött, frusen och miserabel. Noll och ingen energi.
Väl hemma åt jag godis och piggnade till tillfälligt, så jag fick ihop fisksoppan till middag, och jag åt för att kl 20 somna i soffan. Strax före 21 gick jag till slut och lade mig i sängen och somnade direkt.

Det gjorde mig inte piggare idag.
Ont i huvudet och lätt illamående av trötthet, men jag sitter på pendeln, redo för en arbetsdag.

Igår jobbade jag med chefen. Det gick bra och vi behövde inte stressa tack vare att Emma förberett jättebra åt oss. Idag har vi mer att göra men jag har på känn att vi fixar det med.
Fredagar har hittills varit lugna med ett jämnt flöde vilket ger utrymme för allt det där andra man ska hinna med.
Värre är det må-on, då får man slita.

Det är kul att jobba med chefen, då kan jag fråga saker som jag inte vet. Som vilken uppgift en husmor har egentligen och hur man får en budget att gå ihop.
Sånt som jag tycker är intressant och som ger en större förståelse för mitt eget arbete i slutändan.
Jag vill veta allt, desto mer jag kan, desto bättre jobb kan jag göra.

Så jag ska visst få gå lite kurser framöver. Lära mig mer. Det behövs. Man kan alltid lära sig mer.
Kul att få gå på kurs, det har jag inte gjort tidigare.
Kanske blir det nåt av mig en dag, vem vet.

I helgen ska jag sova, prio ett.
Sen ska jag försöka komma ikapp med mail och vänner jag inte orkat med i veckan.
Städa, matplanera, handla är måsten och om jag orkar en sväng till tippen.
En hunddejt med finaste Jesse och Spiffen står på önskelistan.
På lördag kanske leta nya vinterskor, jag får ju så ont i benhinnorna av de jag har nu och Fisen behöver riktiga vinterskor nu när snön kom i alla fall.
Tvätta, för jag orkade inte klart i veckan och bara slappa framför en bra film hoppas jag orka med.
Och svara på kommentarer i bloggen!

Och så ska jag boka in lite egentid. Ett spapaket jag fick i julklapp känns underbart välkommet nu och klipptid!

Fortsätt kommentera, jag lovar att svara, men det kanske tar några dagar. Fast jag älskar era kommentarer så ge inte upp på mig!

Trevlig fredag på er!