There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Förr eller senare släpper det…

- december 7, 2010 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Status vägning utmaningen vecka 23, fortfarande ingen skillnad. Känsla vid vågen vecka 23, inte förvånad. Lätt uppgiven. Funderingar vecka 23, när ska det lossna? Dagens resultat Ett pyttigt + på...

Status vägning utmaningen vecka 23, fortfarande ingen skillnad.
Känsla vid vågen vecka 23, inte förvånad. Lätt uppgiven.
Funderingar vecka 23, när ska det lossna?

Dagens resultat

VägningEtt pyttigt + på vågen idag.
Vad kan jag dra för slutsatser av det?
Vad betyder det egentligen att jag har ätit mer de senaste 3 veckorna både mat, godis och vin men ändå händer det inget med vikten?
Det betyder att jag definitivt inte behöver hålla igen så mycket som jag brukar.
Men hur tusan kommer jag vidare då?

Om det inte hjälper att träna 6 pass i veckan och hålla igen på mat och smarr, men det inte heller hjälper att träna 6 pass i veckan och äta lite mer av allt, vad ska jag göra då?

Och vad ska jag dra för slutsatser av att jag faktiskt blir mindre i kroppen? Jag får komplimanger från främlingar och jag känner själv i kläderna att de blir större. Visst, inte i nån rasande takt men sakta växer jag ur min garderob.
Fast vikten rör sig inte. INTE!

Uppgiven

Ibland är jag arg, ibland ledsen, idag mest lätt uppgiven. Att stå still är helt ok, på sätt och vis, men inte här och inte nu och inte så här länge. Om jag bara visste med säkerhet att det skulle släppa, om jag bara visste helt 100 att jag gjorde rätt skulle det kanske kännas lättare.

Men jag vet ju inte, och jag vänder och vrider ut och in på allt i hopp om att hitta det där som gör att det släpper. Och nej, jag har fortfarande inte fått kontakt med hon den där PT:n som kanske kunde komma med lite nya infallsvinklar.
Jag är inte heller i ledning i Utmaningen. Kompis leder med ett helt hekto.
Sen gnuggade hon in det genom att säga att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Fan vad jag ska garva när jag vinner!

Trots allt

Det känns helt underbart trots allt att ha kommit hit där jag är idag. Jag är i min bästa form EVER!!!! För att vara jag är jag stark, och har faktiskt hyfsat flås, för att vara jag, kanske till och med riktigt bra flås. Men jag vet att jag kan bättre. Jag vet att jag kan komma ner i normal vikt och klara allt, allt jag vill.
Jag vet bara inte hur.

Framåt

Jag fortsätter framåt efter bästa förmåga, eftersom det är det enda alternativet jag har.
Fläskfia är borta, hon kommer aldrig mer tillbaka.
Precis som mina gamla vanor aldrig mer kommer införlivas i min vardag.
Jag fortätter framåt och mumlar för mig själv:
Förr eller senare släpper det, förr eller senare släpper det, förr eller senare släpper det, förr eller senare släpper det…