Första målet nått! Och en massa personligt svammel.

Fredag! Som jag har längtat denna vecka!

På söndag är det egentligen sista dagen av detoxen. Men jag beslutade för flera veckor sedan att det var idag den sista invägningen skulle göras. Detta eftersom jag några veckor in i detoxen kom fram till att jag ska köra en andra omgång och att jag ville ha helgen ledig mellan omgångarna, men inte mer!

Så jag vägde mig i morse och 6 veckors slutresultat blev -10 kg! EXAKT det jag hade som mål, på grammet!

Så nu kan jag bocka av detoxen som avklarad och i mål!

Nu blir det en ledig helg. Fredag, lördag och söndag. Det blir inget hejdlöst svullande av allt jag kommer över, men det blir mycket gott. Ikväll Marie Laveau med min älskade man och sen öl på OT och kanske lite sällskap. Imorgon ska vi överraskningsfira och kanske gå på bio, och söndag, tja middag med familjen låter ju najs.

På måndag startar jag omgång 2 och igår beslutade jag mig exakt för hur den ska se ut. Nu är det slut med detox, nu är det vikten och omfånget som är intressant. Framför allt ska jag komma i mål, alltså det där slutgiltiga målet, där jag ska stanna kvar sen. Inget delmål, nu är det slutet som hägrar.

Jag kommer fortsätta som förut, på VLCD med mina pulverpåsar MEN med skillnaden att jag ska börja träna. Träningen blir……….löpning. Vad kan jag säga annat än att det är billigt och lättilgängligt och sist när jag försökte så kom jag upp i 25 minuter jogging utan paus, fast målet var 30 minuter men jag nådde aldrig fram.

Igår köpte jag skor för att springa i så jag är redo. Matmässigt så blir det påsar alla dagar, precis som förut men de dagar jag tränar så lägger jag till ca 400 kcal i form av mat som ger extra energi men förhoppningsvis inte kickar ut mig ur ketosen. Fokus blir alltså proteiner och så lite kolhydrater som möjligt.

I kg har jag exakt 8 st till mitt tänkta mål. MEN, jag vet inte riktigt förrän jag är där, om det är där jag vill landa. Dessutom behöver jag ta 3 kg extra för att ge utrymme för att komma ur ketosen vilket lagrar in mer kolhydrater i förråden och med det vatten i kroppen. Så målet ligger på -10/11 kg på dessa 6 veckor med reservation för att jag kanske kommer ändra min uppfattning på vägen.

Jag vet att det är meningen att man ska ha klara, tydliga, tidssatta, definierbara och nåbara mål, men har man inte vägt så här någonsin tidigare kan man ju omöjligtvis veta i förväg om det är där man kommer trivas. Så därför är målet lite svajigt på sina håll.

Dessutom vet jag att det är de sista kilona som är absolut svårast och det finns absolut en chans att de sitter som berget och inte alls vill lossna under 6 veckor. MEN jag kommer göra mitt bästa och hoppas att ni alla håller tummarna stenhårt nu så att jag når mitt mål till min födelsedag (vilket är lite mer än 6 veckor, snarare 8 faktiskt så jag har lite marginal).

Igår provade jag ensam uppe i sovrummet lite kläder jag inte kom i alls för inte så länge sedan. En del sitter tajt, en del kommer jag faktiskt i, och en del sitter riktigt bra! Jag har inte mätt mig alls, så det är bara vikten som jag håller koll på men kläderna visar att det går åt rätt håll! Jag har några bra lite för tajta tishor som jag vill ska sitta snyggt när nästa omgång är klar!

Att jag inte mäter med måttband är ett medvetet val, för jag har tendens att bli alldeles besatt och det på ett väldigt negativt sätt. Har jag nåt att mäta ska det mätas konstant och gärna jämföras med andra, och går det för långsamt eller att jag inte ser någon skillnad alls så leder det till depp och slutligen till att jag ger upp. Så jag har valt att bara ha koll på en enda siffra, vågen, och låta resten va som det är.

Så får det bli!

Det känns konstigt att titta på slutet av den här resan som började på 90-talet med att vågen inte längre kunde visa vad jag vägde. Min våg gick till 140 kg och jag låg på 145. Slut är kanske fel ord, vikten och maten kommer jag få kämpa med resten av mitt liv, men slut med fokuset att gå ner till ett mål och en start på resan att hålla en sund vikt livet ut. Den resan har jag hittills aldrig kommit till. Det har alltid varit BANTNING som jag har levt med.

Jag hoppas att jag är redo, att jag är frisk och hel nog för att komma förbi bantningsstadiet. Jag tror det, men det är inte första gången jag trott det och så har det visat sig vara fel. Enda sättet att veta, är att se om det fungerar. Jag har ett matmissbruksproblem, i form av att jag äter mina känslor och jag har alltid hatat mig och min kropp och därigenom straffat mig själv genom att aldrig tillåta mig själv att lyckas. Så många gånger som jag varit nära ett mål och bara gett upp.

Som med joggandet som jag skrev om lite högre upp. Målet var att jogga i 30 minuter. När jag kom till 25 så slutade jag. Varför? För att det är sån jag alltid har varit, jag har alltid hatat mig och satt krokben och förstört för mig själv. Aldrig tyckt att jag var värd nåt.

Det är det jag har jobbat med det senaste året. Att hitta mitt värde och att tycka om mig själv. Att tillåta mig att lyckas. Jag vet att jag mår mycket bättre, men det blir upp till bevis om det håller hela vägen. Jag brukar ofta säga att jag är enormt bra på att starta projekt (här hemma med revovering och så tex.), men helt värdelös på att avsluta dem. Så har det alltid varit, jag avslutar aldrig saker, och Maken har mer eller mindre försökt få mig att inte starta alla dessa oavslutade projekt, utan framgång.

Det senaste halvåret har jag sett en enorm förändring. Jag påbörjar OCH AVSLUTAR! Jag bockar av och blir klar! Ibland ligger jag till och med lite före min planering. VARFÖR? Jo för att jag mår bättre! Jag har alltid trott att det är bara sån jag är men nu ser jag varje dag, klart och tydligt att det kommer inifrån! I och med att jag mår bättre så förändras allt omkring mig. Och jag hoppas att jag kommit långt nog för att avsluta det ultimata, mitt livsjobb, bantningen.

Kärlek till er alla!