Från oväntat håll

Igår efter träningen passerade jag en kvinna i omklädningsrummet, som varit på samma klass som jag. ”-Vi pratade just om dig, sa hon. Du måste ha gått ner massor i vikt”.
*WOW*
Hon fortsatte och berömde mig, använde ord som fantastisk och avslutade med, du är jätteduktig, ge inte upp!

Karma

Återigen känns det som att jag ger och jag får. När livet är tungt och allt känns jobbigt kommer stöd från de mest oväntade håll. Från folk i min omgivning jag inte känner. Här är också ett bevis på vilken skillnad några ord kan göra. Jag brukar tänka på det och när jag känner att jag har chans att ge bort en komplimang eller hjälpa till, oavsett om jag känner personen i fråga, brukar jag försöka ta det tillfället. Det gör skillnad.

Just dessa helt oväntade ord från människor jag inte ens känner, dessa värmer verkligen. Sen kom jag hem och hittade en kommentar på Fb från en vän som kallade mig grym!
Det värmer, verkligen!

Framtiden  här kommer jag!

Jag är nog på rätt väg även om jag just nu går i lera, men jag har mina vänner intill mig. De tror på mig när jag inte orkar tro på mig själv.

Viktmässigt står jag still så jag provar mig igenom garderoben och inser att kläderna sitter lite lösare. Diet-träsket tänker jag aldrig återgå till, mitt nästa steg blir att låta någon utifrån se över min kost och min träning. Att leva mig ner i vikt är något jag tänker hålla fast vid och hur lockande det än är emellanåt att falla för snabba fixar, så vägrar jag.

Som den matstörda personen jag är tror jag att det är förödande för mig att börja med en diet igen. Det kommer kännas jättebra tills jag inser att det inte funkar och inte är hållbart, sen kommer jag ångra mig och ge upp. För då har jag något att ge upp och det vill jag inte ha. Har jag inget att ge upp, inget att avsluta, kan jag inte heller gärna göra det.
Eller hur?!
Då kan jag bara fortsätta.

Jobbig morgon

Idag började dagen med en halvtimme intensivt grälande med min 10-åring som verkligen driver mig till vansinne emellanåt. Fan, hon plockar fram det allra värsta i mig och jag var långt från pedagogisk till slut, bara arg.
*SUCK*
Vi får nog be varandra om ursäkt när hon kommer hem från skolan i eftermiddag.

Tills dess ska jag ta tag i tvättberget, kanske städa lite eller ta en tur till Maxi och kompletteringshandla.
Swooooooooooosh? Kom igen nu! Swooooooooooosh?