There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

FREDAGSFYS & julmys

- december 4, 2009 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Som min allra bästaste Jesse sa, ”-Alla andra har fredagsmys men Tess hon har fredagsfys!” och det stämmer ganska bra. Egentligen skulle det blivit ännu mer träning idag men omständigheterna...

Som min allra bästaste Jesse sa, ”-Alla andra har fredagsmys men Tess hon har fredagsfys!” och det stämmer ganska bra. Egentligen skulle det blivit ännu mer träning idag men omständigheterna gör att det ”bara” blir simning och pump.

Flera fredagar har det blivit så att jag mött upp Darling efter träningen så kan han gå på bolaget om han vill och så köper vi med oss Sushi hem till middag. Det är verkligen supernajs, en fredagkväll, efter ett hårt pump-pass så sitter vi och äter sushi framför förhoppningsvis 58″ sjysst film! Då njuter jag av livet, jag lovar!

Badminton

Badminton skulle jag ha spelat idag men så blidde det inte. Det kanske var jag som hade missat infon, jag vet inte, men hur som helst så raggade jag snabbt upp en ny spelpartner, för mitt mål den här veckan är 7 timmars träning, och då behöver jag den där sista timmen med badminton för att få det att gå ihop.
Darling och jag spelar på lördag och då kan han passa på att öva lite med mig så att jag kanske kan börja vinna mot Alex som jag annars spelar med.
Den här gången ska jag försöka låta bli att snubbla över mina egna fötter och hålla mig upprätt.

Ut på stan och äta indiskt

På lördag blir det middag på stan, på en sjysst Indisk restaurang, med härligt sällskap. Bästaste Jesse och Tord tillsammans med mig och Darling.
När jag går ut med kompisar så räknar jag inga points. Jag äter det jag vill och njuter av maten. Det kan hända att det slinker ner en och annan päroncider med om vi går vidare sen och dessa räknar jag inte heller.
Istället så ser jag till att inte utnyttja mina AP som jag tjänat in under veckan och med det nya systemet så sparar jag även det mesta av Veckobonusen. Så får allt kvitta lika. Fast lite lördagsgodis kommer jag köpa, det vill jag ha.

För övrigt i helgen så ska det städas och tvättas soffor. Vi har fest nästa helg. Jag firar att jag fyller 37 år och 211 dagar! Eller se det som en ursäkt att bjuda in vänner på lite party! Kul blir det hur som helst! Jag ska bjuda på mat och det blir inte vv style utan smaskig, onyttig, festlig, partymat. Så 7 timmars träning nästa vecka är redan inbokat.

Julen kommer

Julen är i antågande och jag som en gång i tiden inte kunde få nog av pyssel, juldekorationer och presenter tycker numera att julen känns som ett nödvändigt ont. Visst det är mysigt med helgdagarna och ännu bättre när Darling kan ta lite ledigt och vi får ett par veckor sammanhängande ledighet. Det är jättemysigt!
Det är mysigt när familjen samlas och umgås.

Köphysteri

Det jag inte gillar är hela köphysterin och alla ”måsten”. Folk är sjukt stressade, allt ska hinnas med. Vad ska vi köpa? Vad ska vi ge bort? Alla ska få nåt, oavsett om vi vet vad den personen vill ha eller inte så en present ska man ha. Det resulterar lätt i en massa gåvor av det mer ”allmänna” slaget. Något man köper för att man ”måste” ha nåt, för att man ”måste” ge bort nåt oavsett om personen som får saken vill ha det eller inte.

Missförstå mig inte, vill man köpa och ge bort saker så för all del gör det!
Men det är roligare när gåvorna kommer med en eftertanke, en omtanke om personen som får dem. Något som hellre visar att man bryr sig om, att man tänkt till, än ytterligare en bok med samlade citat från barn eller recept på temat choklad.
Och det som verkligen är tragiskt är när folk fortfarande köper saker att ge bort fast de inte har råd, för att man ”måste”. Barnen ska få dyra presenter, ja helst allt de pekar på för att ”alla andra får eller alla andra har redan”.

Barnen är inte ens tacksamma längre. De är krassa, vet att föräldrarna faller på sina egna dåliga samveten och säger inte ”jag önskar mig” utan ”jag vill ha”. Fast fortfarande ska vi upprätthålla illusionen av en god tomte som delar ut klapparna, trots att föräldrarna går på knäna för att få ekonomin att gå ihop.
Så ungarna behöver inte ens vara tacksamma. Sakerna kommer ju från tomten…

Det är jag som är Grinchen

Jag har självklart lagt ner hela cirkusen för länge sen. Vi kör vårt eget race.
Ungarna vet att alla presenter kommer från oss och är tacksamma, för de är mycket medvetna om att våra plånböcker växer inte magiskt för att julen kommer.

Vi har skippat alla små tomtar och sånt som ingen av oss här egentligen är intresserad av att plocka fram och sen bort igen om några veckor. Vi har skippat alla måsten på julbordet utan låter alla välja tre saker de inte vill vara utan på julbordet.
Det behöver inte ens vara julmat. Vill nån ha nåt annat så går det utmärkt men det ska givetvis passa in i buffetänket annars får det dyka upp i mellandagarna istället.

Vi bakar inte lussebullar och kokar kola och knäck för då äter vi upp allt.
När vi vill ha det så köper vi det och äter (eller går hem till någon annan som gärna bjuder), så slipper vi stå i drivor av mums som ingen av oss mår bra av att äta i alla fall.
Vi stressar inte, eller ja kanske lite ibland, men långt ifrån vad alla andra gör.

Det bästa med vår jul är att vi får vara tillsammans allihopa, kolla på bra film, kanske gå på bio, bowla eller åka till ett äventyrsbad. Maten och presenterna är en bonus.

Björntjänster

Jag tror att vi gör våra barn en björntjänst när vi inte låter dem se hur hårt vi ofta sliter för att få ihop det både tidsmässigt och rent ekonomiskt.

De kommer växa upp med samma skeva bild av julen som en perfekt stund (som vi själva minns från när vi var små), när alla är lyckliga (och ingen bråkar, eller hur?!), och ägna sitt vuxna liv åt att försöka nå samma lycka för sina barns skull. Jag vet att julen kan bli perfekt även om man skalar bort allt det man själv inte egentligen är intresserad av.

Nu menar jag inte att alla ska göra som jag, utan snarare att alla ska känna efter själva hur de egentligen skulle vilja ha det och sätta det som sitt mål att nå.
Vill man stå i köket hela December och baka så varsågod!
Men vill man inte det ska man inte känna dåligt samvete eller skuld.
Man är inte sämre för det.
Det är väldigt få ”måsten” som verkligen är måsten. De flesta är bara såna vi lägger på oss själva.

Ta steget, våga bryta en tradition!