Godmorgon!

Idag ska jag försöka säga upp tv-delen i vårt ComHem utbud. Man kan tycka att det borde vara enkelt men själv upplever jag alltid ComHem som otroligt jobbiga och knepiga att ha att göra med.

Jag önskar jag kunde säga upp hela ComHem men när det kommer till internet så är vi bundna till dem genom vår Brf. Vi har helt enkelt inte något annat val. Och så talar vi om fri konkurens och att vi inte ska ha monopol, pyttsan!

Annars då? Livet i allmänhet liksom?

Jo, det är väl ok.

Jag har fullt upp, jag trivs med mitt jobb och med att jobba för mig själv. Jag gillar att jag ”tvingas” ut varenda dag. Det tar emot ibland men jag behöver det och i slutändan vet jag att jag mår bra av det. Det är bara latmasken i mig som är så jäkla frusen och trött under vinterhalvåret.

Hemma flyter allt på. Mina tre stora killar ger mig inga gråa hår just nu. De samarbetar hyfsat och sköter sig hyfsat. Inte så jag behöver oroa mig för nåt. Fisen däremot är på väg in i tonårsträsket med dunder och brak och vi kolliderar rätt hårt, rätt ofta. Jag har så svårt för den likgiltiga eller konstant nedlåtande tonårstonen i rösten.

Fast vi har våra bra stunder också, som tur är!

Hundarna sköter sig fint och mår utmärkt. Jag tränar och tränar på att gå ordentligt, på hundmöten och allt möjligt som gör vardagen enklare. Dock tror jag att min träning ibland motarbetas av ungarnas promenader. Men vi gör så gott vi kan allihopa.

Lilla Samurajen ger mig krupp genom att kissa inne på alla helt förbjudna ställen som i min säng, i trappan, i soffan på mattorna, men snart är den tiden över också. Tack ock lov! Valpar i all ära men hur söta de än är så är de verkligen en hel del jobb också!

Vänner är väl området jag fortfarande känner är alldeles för tomt. Jag har inga riktigt nära vänner alls. Jag har inga gamla vänner alls. Det händer bara några få gånger på ett år att någon jagar tag i mig för att de vill träffas. Numer är det alltid jag som får jaga tag i andra. Visst, vi har alla fullt upp i våra liv men jag saknar verkligen att kunna träffas lite mer spontant och framför allt mycket oftare.

Fördelen är att…..jag vet inte om det finns några fördelar med det här. Jag känner mig ensam. Det är helt enkelt inte lätt att hitta nya vänner mitt i livet. Det är vad det är.

Jag minns så väl ett tillfälle för tre år sedan, när jag var helt övertygad om att de vänner jag hade alltid skulle finnas och alltid skulle finnas för mig. Jag minns hur glad jag var över den känslan. Idag har vi inget att göra med varandra alls. Jag ser hur det går som en tråd i mitt liv. Folk som varit viktiga som lämnat mig. Det blir en del i nåt större, när jag ser det som en bit i mitt livspussel. Och där lämnar jag det. Det finns många saker som aldrig får en förklaring, det här är en. En viktig och ledsam pussebit som formar mig, helt utan förklaring.

Idag ska jag promenera med Affe, Athos, Nemo och Teddy. Valpen får följa med.

Men först, frukost!

Godmorgon!