Gör nåt varje dag som gör dig glad

Skulle precis ge mig av på föräldramöte när jag insåg att jag var på väg till helt fel ställe och alldeles för sen för att hinna rätt. Så nu är det nog en halv klass klassföräldrar som tänker att Lilla M:s föräldrar är helt oengagerade, för att vi inte dök upp och inte heller hörde av oss.

Fuck!

Jaja. Jag hade tills för en timme sedan helt glömt av att mötet var idag, så man får vara glad för det lilla. Jag var på väg men kom liksom inte hela vägen.

Annars då?

Jo, jag har varit på ungdomsmottagningen på SÖS och klagat på att väganvisningarna var dåliga. Jag gick helt fel innan jag gick rätt. De hade flyttat mottagningen och fast jag hade det i bakhuvudet och dessutom kollade lappen en extra gång så hamnade jag först i fel hus.

Sen stod jag i fönstret och beundrade deras utsikt från 7:e våningen. Jag såg hammarbybacken och söders torn. Och allt däremellan.

Lilla T hade gjort bra ifrån sig och fick beröm. Jag är jätteglad att värdena förbättrats.

Innan mötet på SÖS träffade jag en gammal vän för lunch i Haninge C. Det blev en intensiv stund och jag beundrar henne för hennes styrka. Det är inte bara jag som lever i mörker ibland. Nu hoppas jag allt blir bättre för henne, det och mycket mer, är hon värd.

Efter SÖS åkte jag till skolan och parkerade bilen. Jag har gratis parkering mitt i stan, självklart ska det utnyttjas. Sen hoppade jag på tunnelbanan och åkte till S:t Eriksplan. Efter lite letande så insåg jag att jag skulle åkt till Fridhemsplan istället, så jag fick gå. Men det var ju inte så långt och snart var jag framme vid butiken där jag shoppade min allra första gitarr.

En billig (typ), stålsträngad, akustisk gitarr som säkert duger mer än väl att börja spela på.

Så, som om jag kunde och visste vad jag gjorde, åkte jag genom stan med min gitarr sådär snyggt och slappt över ena axeln, och tänkte att nu tror ju folk att jag faktiskt kan spela. En Blå Groda Dansar Aldrig Ensam. Det är typ det jag kan. Om jag nu fick det där rätt… Och det ska va nerifrån och upp, inte tvärtom som jag trodde först.

Tillbaka vid bilen lastade jag in gitarren i det pyttiga baksätet och bestämde träff med Maken som befann sig i stan han med. Jag plockade upp min långa, mörka, snygging på Sveavägen och vi åkte hem tillsammans när rusningstrafiken nästan släppt greppet om stadskärnan.

Hemma kom jag på det här med skolmötet och stressade i mig middagen, slängde på mig ytterkläderna, sa hejdå till Maken och sprang ut. Det var när jag kom utanför huset som jag insåg att jag inte var på väg till rätt ställe. Så jag vände om och gick in igen.

Och här e jag nu.

Dag två av höstlovet är snart över och den har gått lika snabbt som första dagen. Imorgon är det halloween och jag hoppas att jag hör av Toyota så jag får tillbaka min bil. Jag gillar inte alls IQ:n som jag har just nu.

I förmiddags uppdaterade jag min mobil till nya Androidversionen som går under namnet Jellybean.

Det tog rätt lång tid med backning av data innan och test av alla nyheter efteråt. Det känns i alla fall som att mobilen blivit snabbare och jag gillar de nyheter jag har hittat, som genvägar och menyer.