There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Historia

- mars 18, 2010 - by , in Gott och Blandat, with 3 comments -

Gårdagens tripp ner för ”Memory Lane” väckte en hel del minnen och känslor. Jag funderade ett tag på att leta fram breven jag fick av mormor och moster men kom...

Gårdagens tripp ner för ”Memory Lane” väckte en hel del minnen och känslor. Jag funderade ett tag på att leta fram breven jag fick av mormor och moster men kom fram till att det inte var någon bra idé. Döm om min förvåning när jag snubblade över dem idag, i jakten på laglappar till Lilla M´s jeans.

Breven låg på ett ställe jag säkerligen inte skulle letat på, så nån mening måste det vart med att jag hittade dem. Att läsa dem igen, även efter 17 år gjorde ont. Mormor som är tacksam för mitt missfall och moster som skriver att hon inte vill ha nåt mer med mig att göra.

Brevet från mormorTill deras försvar måste jag tillägga att jag har förträngt mycket från den tiden men jag är helt säker på att någon ängel var jag inte. Vid något tillfälle var jag säkert vidrigt egoistisk men det fanns inte i min värld då att göra något annat.
Jag gjorde det jag gjorde för att överleva och i vissa fall gick min ilska och sorg ut över dem.

Nåja, det är historia nu, jag har gått vidare liksom min moster.

Att titta i backspegeln emellanåt är bra. Det som har hänt har format mig till den jag är idag och för att förstå mig och mina beteenden är det viktigt att gräva lite i det förflutna. För att kunna förändra djupt rotade mönster behöver vi veta vad som orsakat dem.

Att jag alltid tyckt illa om att motionera hänger säkert ihop med att jag alltid blivit vald sist på skolidrotten och i många fall så bad det laget som tvingades ta med mig att hellre få köra en man kort än behöva ha med mig i laget.

Sats Haninge invigningTrots att jag idag älskar min träning känner jag mig fortfarande som en bluff. Jag trivs verkligen på Sats Haninge, jag tycker jättemycket om mina instruktörer, jag gör mitt bästa och ändå så känns det som om någon snart kommer att avslöja att allt bara är på låtsas, som att nån skulle ta tag i mig en dag och fråga ” Vad gör du EGENTLIGEN här?”.

Jag står alltid längst bak i ena hörnet på pumpen och corepulsen, för jag vet att jag kollar alltid in de som är framför mig och jag vill inte att någon stackare ska behöva stå bakom mig.
Men det har blivit bättre. Förut skämdes jag bara jag behövde berätta att jag tränade. Jag tänkte att alla ser ju på mig att jag inte tränar så det kändes sjukt bluffigt i början.

Sakta börjar jag inse att folk faktiskt ser saker jag inte ser. Jag har fått beröm för att jag tränar hårt, från andra deltagare som märkt att jag ”alltid är där”. Jag antar att de inte alls upplever att jag bluffar, som vanligt sitter det bara i mitt huvud.

Det är konstigt hur självsäker man kan vara när man befinner sig i en trygg miljö, i sitt rätta element, till skillnad från när man är i en miljö man inte alls är van vid.

Idag bjuder Haninge på mulet väder och nån enstaka plusgrad. Jag har tagit tag i tråkprojektet laga & lappa och är glad att det är klart nu :-)
För övrigt idag så bokade jag av pumpen eftersom jag körde dubbelpass igår, pump och corepuls, men ikväll blir det Afrodans! Ska ta tag i nästa veckas matsedel med tillhörande inköpslista så att den är klar till lördag när vi veckohandlar och sen ska jag fortsätta med mitt Twitterprojekt jag håller på med.

Sköt om er alla!

  • http://www.familjenasp.com Linda

    Jag förstår känslan även om det hos mig ligger på ett annat plan – nämligen min lärarkarriär.

    Jag är en bra lärare – det vet jag… men jag blir aldrig nöjd och ska hela tiden tycka att jag inte gör saker tillräckligt bra.

    Nu jobbar ju jag inte som lärare utan som pedagog i kyrkan. Här räcker jag till, men jag får tokångest av att tänka på att jag kanske har klass i höst – och då var det ju ändå det jag ville när jag började plugga…
    nåja, vad jag vill säga är nog att det du skriver är bra, för att man kan relatera till dig och det behöver inte handla om precis samma sak som det du skriver om.

    jag vet inte om jag nästlade in mig där, men kanske förstår du.

  • http://www.familjenasp.com Linda

    intressanta reflektioner. Men I promise! Du är ingen bluff. Du är enormt stark och jag vet att du är en av dem som ”alltid är där”. Härligt att de andra lägger märke till dig!
    Kram o ha en fin helg!

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Jag är fortfarande fast i känslan att jag inte alltid duger. När jag har koll på läget är jag hur kaxig som helst men i en miljö där jag är nykomlingen på så många plan faller jag tillbaka i gamla vanor och tror att jag inte duger för att många andra är så enormt duktiga.

      Själv skulle jag aldrig vara lika hård och krass i min bedömning om andra som jag emellanåt är mot mig själv.
      Men jag jobbar på det och jag har ett underbart stöd av alla omkring mig som bekräftar mig och hjälper mig att se det de ser :-)

      Sköt om dig!