There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Hjälp mig hitta fler som jag

- september 14, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Här sitter jag på Espresso house alldeles själv och tittar ut på Vasagatan och folk som halvspringer i ett kyligt, grått och stundtals regnigt Stockholm. Det blir lätt surrealistiskt med...

Här sitter jag på Espresso house alldeles själv och tittar ut på Vasagatan och folk som halvspringer i ett kyligt, grått och stundtals regnigt Stockholm.

Det blir lätt surrealistiskt med Opeths melankoliska och bitvis brutala musik i lurarna. Det är faktiskt rätt trevligt.
Jag köpte mig en Chailatte och nån müslibar. Alldeles för mycket socker men jag höll på att få ont i huvudet och jag har inga huvudvärkstabletter med mig.

Lunchen idag bestod av två havreknäcke med rödkålssallad och majs. Tjo! Inte konstigt att kroppen protesterar. Grejen var att vi hade kebabgryta med bulgur eller ratatouille och jag gillar inte nåt av det. Framför allt är jag sjukt trött på gryta. Det serverar vi varenda dag känns det som.

Chefen undrade om maten gick hem idag och jag sa som det var, att många är rätt trötta på grytor. Då sa hon att elever alltid klagar på sånt. Undrar om det hjälper om jag klagar jag med?
Fast vad ska vi göra? Menyn är satt, budgeten begränsad och det är inget fel på maten i sig, den är bara inte så omväxlande.

Jaja. I brist på annat att göra just nu och för att jag inte orkade åka hem så hamnade jag ensam på Espresso house. Ikväll ska jag till Grönan och kolla på Opeth, Japp just de jag har i lurarna nu.
Progressiv death metal, spännande va?

Jag försökte få Maken att gilla det men han föll inte alls. Varför jag föll är ett mysterium, egentligen inte alls min musik. Fast vad är min musik? Jag vet inte, det finns ju så mycket bra musik. Och det här är tydligen min musik, annars skulle jag väl inte lyssna och gilla den.

Som om det var menat att det skulle vara så här öppnade molnen sig precis och en liten ljusglimt i allt det grå färgar molnen nästan lite rosa.

Jag tycker det är roligt att jag hittat så mycket nytt att tycka om, men det är jobbigt med.

Det är jobbigt för att jag inte har någon att dela det med. Mina vänner har familjer och massor att göra. Det är inte många som vill som jag. Inte många som tycker det är intressant att:
Åka på Sabatonkryssning.
Gå på metal spelning.
Det är som att jag nu gör saker de gjort klart för många år sedan.
Det är ensamt.
Jag har mer gemensamt med mina vänner i 20-års åldern ibland, men även de har sina liv och jag passar nog inte alltid in. Hade jag när jag var 20 en enda kompis över 25?
Tror inte det.
30 var ju asgammalt då.
Och jag e 40.
Jag e det och hur mycket jag än önskar så kan jag inte låta bli att tänka att de nog inte tycker att det är så roligt alltid, att ha mig med.

Var ska jag hitta hårdrockande, festivalsugna, festglada folk som VILL hänga med mig?
Var?

Alla tycks ha så mycket att göra jämt och de vänner jag har, tja ska vi säga att det blir ju inte så många spontana fester. Jag är inte så spontan själv heller.
Jag har tänkt hela sommaren att det skulle vara najs att ta med sig en påse från bolaget, nåt att grilla och åka till en trevlig grillplats och festa som om vi bara levde en gång.
Sånt som jag gjorde när jag var 20, och hade askul. Sånt som jag inte gjort sen dess. Men jag har ingen att göra det med. Mina vänner är underbara men jag vill ha mer. Fler.

Är jag den enda som känner att mamma-, fru-, och familjefacket känns lite trångt och tråkigt ibland? Alla måsten, alla borden, allt ansvar. Är det så fel att ibland bara vilja bryta sig loss?
Eller får man inte gå tillbaka och göra om 20-års åldern?
Är den gjord, och nu är det kört?
Och var är alla ni andra som är som jag?
Nog för att jag är felskruvad men helt unik kan jag väl inte vara? Det måste finnas fler som vill som jag, det är jag säker på.

Jag behöver fler vänner.
Hjälp mig!