Hur ska jag orka äta så här mycket?

Tro det eller ej, men det är en vanlig fråga på ViktVäktarnas forum. Även om vi utgår från att kanske hälften inte har någon direkt betydande övervikt att bli av med, så finns det många som följer ViktVäktarnas program som är ordentligt överviktiga. Är det bara jag som tycker att det känns som om en del inte har koll på läget?

Det är enormt vanligt att överviktiga personer hävdar att de inte egentligen alls äter så onyttigt, de äter dessutom ofta inte speciellt mycket. Vissa går så långt som att hävda att de äter typ inget alls och ändå lyckas de med bedriften att väga tresiffrigt. Nu pratar jag av erfarenhet, jag har varit där.

Ni har fel

Om ni tillhör den här gruppen så är det bara en sak som gäller, NI HAR FEL! Det är en omöjlighet att komma upp i en tresiffrig vikt utan att ha skruvade matvanor. Med det menar jag att hur mycket ni än vill tro att ni äter som alla smalisar, så gör ni inte det. Om ni dessutom tillhör gruppen som ”typ aldrig äter” eller ”äter nästan ingenting” så är det Fonus som är nästa steg, inte VV.

Varför är det då så här kan man undra?
Utgår jag från mig själv så hängde det ihop med ett uselt självförtroende och ett stort hat för mig själv. Jag gick med skygglapparna på. Tittade inte på min spegelbild i skyltfönstren och försökte att aldrig fastna på foton. När någon ibland lyckades fånga mig på bild kunde jag inte förstå att den där feta saken var jag.
Jag kände mig inte sån, inuti. Jag trodde aldrig att jag var så stor.

Jag hade också fel

Jag tyckte inte att jag åt speciellt mycket, ibland ”typ ingenting” ändå gick jag stadigt upp i vikt. Ett stillasittande liv, skruvade matvanor, men jag såg inte det. Jag ville inte se det.

Det är många som säger att de VILL verkligen gå ner i vikt, de VILL verkligen få koll på läget och lyckas, men det är skillnad på att tro att man vill och att faktiskt vilja.
Det märks också tydligt när folk i allmänhet klagar över att det är mycket att äta, svårt att orka med att äta frukost och mellisar mm.

Jag menar VILL man verkligen så är det här inte problem, det är nycklarna till framgång.

Överskott & underskott

I det nuvarande VV programmet räknar vi ProPoints och det finns ingen formel för att översätta dessa till kalorier vilket gör det svårt att veta hur många kalorier per dag vi egentligen får i oss. Vi kan utgå från att det är inte allt för många, kanske mellan 500 och 700 färre än vad vi borde göra av med per dag. Detta underskott är det som gör vår viktminskning.

För att öka i vikt behöver vi istället äta fler kalorier per dag än vad vi faktiskt gör av med och är vikten tresiffrig så har vi troligen ätit en hel del extra kalorier varje dag under en längre tid.

Så hur kan det då vara svårt att äta mindre än vad vi gjort tidigare, i många fall mycket mindre, och varför klagar folk på att det är svårt att få i sig allt?
Svaret ligger i vad vi äter.
Det är oerhört mycket enklare att klämma en 200 grams chokladkaka än att äta motsvarande mängd (i kalorier räknat) grönsaker. Dessutom har vi en bakgrund där sötsaker och fet mat har varit standard, ofta i kombination med dryck som läsk och alkohol vilket innehåller väldigt många kalorier som slinker ner snabbt och knappt märkbart.

Nya vanor

Att då styra om kroppen till att äta rena, fettsnåla livsmedel är en stor förändring och det kanske helt plötsligt känns som om maten på tallriken aldrig tar slut när den består av kyckling, råris och massor med fiberrika grönsaker.
Ytterligare en del av det här ligger i att folk i allmänhet förknippar viktminskning med LIGHT PRODUKTER och byter automatiskt ut alla sina fullfeta mejeriprodukter mot motsvarande lätta varianter.

Det är inte alltid helt bra och speciellt om man nu verkligen har problem med att orka med att klämma ner alla sina PP (ProPoints), helt onödigt. Det går alldeles utmärkt att njuta av 34% Cremefraiche, 27% mellangrädde eller 38-40% vispgrädde förutsatt att du givetvis räknar korrekta PP på dessa och skriver in dem i din checklista.
Dina PP kommer gå åt fortare än du trott var möjligt.

Vilja förändra

Men det handlar inte bara om att anpassa programmet så att det funkar för dig, det handlar givetvis om att du själv måste vilja förändra och inse att du kommer från en plats i livet där både matvanorna och träningen oftast har varit helt fel och du behöver gå mot en plats där dessa fungerar bättre.

Trots att du ”aldrig” äter frukost och tycker att det är jättejobbigt så behöver du lära dig att klara av det. Det vill säga om du verkligen vill lyckas.

Du får givetvis tycka att det är asjobbigt, men när du börjar klaga på att programmet inte fungerar, för att du vägrar att börja äta frukost, för att du helt enkelt inte klarar av det, så är det dax att fråga dig själv om det är värt att lägga dina surt förvärvade pengar på ett viktminskningsprogram om du inte är villigt att faktiskt förändra dig.

Om du inte är villig att släppa dina gamla vanor och inse att det var dessa som byggde din kropp kan du lika gärna göra nåt skoj för pengarna.

Smalisarnas hemlighet

Jag snubblade på ett utdrag ur en bok. Det stod ungefär ”smala människors hemlighet med viktkontrol, de vet att bantning är ett idiotiskt sätt att gå ner i vikt”. Och tesen baserades på att bantning är ett tillfälligt sätt att gå ner i vikt, något man gör under en begränsad tid. Få av oss kan tänka sig att banta resten av våra liv. För att få en bestående viktminskning ska vi inte banta alls utan förändra våra förutsättningar, våra vanor, hela vår livsstil, inte enbart våra matvanor och vår kost. Här kan du läsa mer om den boken

Om du verkligen vill lyckas måste du lära om dig från grunden. Du måste inse att dina gamla vanor var fel och ersätta dessa med nya vanor som passar dig och som samtidigt gynnar din viktminskning.