There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Hur var det nu med målen?

- februari 4, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

De är skrämmande länge sedan jag var inne och tittade på mina mål. (Ni hittar länken högst upp på sidan.) Så pass länge sedan att jag inte ens kommer ihåg...

De är skrämmande länge sedan jag var inne och tittade på mina mål.
(Ni hittar länken högst upp på sidan.)
Så pass länge sedan att jag inte ens kommer ihåg vad jag har för mål längre.
Det är lika skrämmande länge sedan jag fick ändra procenten på hur långt jag har kommit i min resa.
Den där lilla rosa mätaren ni ser till höger på förstasidan, rätt långt ner.

Jag ligger lite efter i mina mål

Så jag klickar mig in och ser att nästa mål är 60% och det skulle jag nå v.30 2010.
Det var ju ett tag sedan kan man säga.
Och jag är inte där än.
Men det är INGET misslyckande.

Har ni inte följt mig så är det helt rimligt att ni tänker att jag har gett upp, att jag inte vet vad jag håller på med eller kanske helt och hållet tappat fokus.
Så är det inte.
Jag har fortsatt med den här eviga kampen mot kroppen, vilket i sin tur också känns lite konstigt.
Man borde jobba med sin kropp inte mot den, men what ever.

Stilla

31 veckor har passerat och ni kan ju själva räkna ut vad det blir i månader men vikten har inte rört sig ett dugg. Naturliga variationer, ja visst. En vecka upp en vecka ner men totalt sett så vägde jag i tisdags hela 0.3 kg mindre än för 31 veckor sedan.

Man skulle ju kunna fråga sig om jag någonsin tidigare legat så stabilt i vikten. Kroppen har givetvis förändrats och jag har byggt en muskel eller två. Måtten har minskat, klädstorleken har krympt men vikten ligger stilla.

Det är en bedrift i sig att varken gå upp eller ner i vikt. Jag har under mina 31 veckor tagit mig igenom hela sommaren, julen och nyår samt en del kalas och fester längs med vägen.
Men det är inte ett odelat nöje när jag tränar 6 pass i veckan och håller koll på maten med syftet att MINSKA i vikt.

Varför?

Många gånger har jag funderat på var felet ligger egentligen.
Lurar jag mig själv? Tror jag att jag gör alla rätt men gör alla fel?
I perioder har jag deppat, känt mig helt borttappad och vilsen.
Just nu känner jag mer en slags apati.

Jag fortsätter, har inte vikt en tum från min plan att gå ner till normalvikt men ids inte bry mig om målen jag inte når. Ids inte ens sätta mål när det gäller vikten. Träningsmässigt däremot får jag hjälp av Coachen att sätta nya mål hela tiden och jobbar konstant mot att nå dem.

Hon har fått mig att utmana mig själv. Att klara saker jag inte trodde jag skulle klara och målen vi sätter är roliga, nåbara mål. Det är skönt att jag kan bli bättre och lyckas komma vidare träningsmässigt i alla fall.
Trots att vikten står still.

Det här är det som är svårast

Det svåraste är inte att gå ner i vikt, det är att klara stunder som dessa. Jag hävdar det fortfarande bestämt!
För hur svårt är det att behålla motivationen om vågen varje vecka är medgörlig? Jämfört med hopplösheten man känner när INGET händer med vikten, oavsett hur mycket man försöker.

Hur som helst så ger jag inte upp, och jag hoppas att när ni når en platå i ert liv, så gör ni inte det heller. Att ge upp skulle vara att gå tillbaka till den feta latmasken jag alltid varit, men hon finns inte kvar idag.
Tack och lov, så finns hon inte kvar.

MålsättningMålsättningar

Målsättning är enormt viktigt men mål ska vara nåbara. Mål ska vara peppande, och en hjälp för att uppnå resultat, inte något som tynger en. Så mitt enda mål viktmässigt just nu, är att börja minska i vikt igen.
Man får ha såna mål också.
Och jag återkommer med nya mål när det börjar hända grejer igen.

Fokus!

Till dess mina vänner fokuserar jag på att komma vidare och boostar mitt ego med allt det jag gör bra:

  • Det är en bedrift i sig att inte ökat i vikt alls de senaste 31 veckorna!
  • Jag tränar regelbundet (6 pass/veckan) och jag älskar det.
  • Jag äter just nu 1700 kcal/dag och bygger nya sunda rutiner kring maten. Jag jobbar bort gamla olater som att inte äta frukost, hoppa över måltider, äta merparten av dagsintaget på kvällstid mm.
  • Jag försöker att verkligen ta till mig av alla som säger att jag är duktig eller som säger att det syns att jag har krympt i storlek. Istället för att avfärda det de säger så tackar jag för komplimangerna.
  • Jag ger inte upp. Jag deppar men vägrar gå under.

Hur gör ni när allt känns jobbigt?
Har ni befunnit er på en platå i viktminskningen eller träningen?
Hur kom ni vidare?