There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

I alla fall en av oss var storslaget kanonfull, efterfest FTW!

- januari 28, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

I fredags efter jobbet tog vi en öl på The Anchor. Jag, Annso, maken och Oskar. Sen drog jag och Annso till båten och mötte upp Taija, Linda och Liisa....

I fredags efter jobbet tog vi en öl på The Anchor. Jag, Annso, maken och Oskar. Sen drog jag och Annso till båten och mötte upp Taija, Linda och Liisa. Tre fina bruttor! Vi åkte med Cinderella till Mariehamn, men egentligen kvittar det vart båten åker, för det är ju inte resmålet som är det väsentliga.

Cinderella är dock en båt jag kommer undvika framöver. Alldeles förmåga trista regler. Allt bagage skannas och köerna för att komma på båten är långa och långsamma. All medhavd sprit slängs och alla som råkar ha en högtalare med sig skrivs upp för att kunna bötesbeläggas om den används ombord. 1200 pix.

Ingen sprit säljs i taxfreen på utresan och i baren var kön en mil och tog en evighet. Musiken sög, inte ens trubaduren var bra och ni som känner mig, ni vet att då e det fan illa. I puben var medelåldern 65 och ett halvt och fem trasiga människor stod och åmade sig framför trubaduren.

I stora dansbands/diskot spelades det skitmusik och folk knuffades och trängdes. Jag knuffade tillbaka. I diskot, som till slut var det enda öppna stället spelades eurotechno och kvart-i-tre raggen berättade att jag var otroligt vacker.

Gangster hatt

Detta trots att jag köpt mig en Gangster hatt och borde sett djävligt cool ut….. Jag menar KOLLA BILDEN!!!!???????

Själv var jag lite mer ärlig och svarade nåt i stil med att jag är jävligt gift så snälla gå och dö ensam och plågsamt nånstans.

När diskot till slut stängde satt vi i hytten, utan sprit och musik och undrade varför inte festen kan få fortsätta.

Så Cinderella, tack med nej tack!

Minnena från Sabatonkryssen med obegränsat med sprit hela dygnet och hög musik i alla hytter, i alla korridorer och trapphus gjorde saknaden stor efter en sån kryssning igen. Dessutom spelades det hårdrock i varje skrymsle. Och folket, tja folket var lite annorlunda, lite roligare, lite bättre på Sabatonkryssen.

Nu tror ni kanske att det inte var en bra resa jag var på, och ack så fel ni har. Kryssningen var grym för jag reste med de trevligaste, roligaste och galnaste tjejerna. Vi hade det asnajs, trots skitbåten. Ni vet, det blir vad man gör det till, och vi gjorde det till allt vi ville ha.

Efter kryssningen fortsatte jag och Annso tillbaka till Anchor, avsluta där vi började liksom. I alla fall en av oss var storslaget kanonfull.

Runt 22 nånstans kom jag till slut hem. Till underbara Maken som avstod kryssen på grund av sjukdom. Till gulligaste portisen och till ett par fina barn som skött sig exemplariskt. Efter mina önskemål bäddade Maken ner mig i soffan och vi kollade på bra film tills jag inte orkade mer.

Kolla här på några snodda foton från kryssen.

Kolla här på Ninjan.

Söndagen kom med sovmorgon och mysfrukost. Jag blåste fortfarande inte noll så vi satt hemma och sölade. Nerbäddad i soffan med filt och te. Löööövli. Sen tog jag tag i mig, klädde på mig och planerade maten för veckan efter Makens förslag till meny. En passande inköpslista till det och 15:10 tog vi bussen till stan.

I morse ringde klockan 04:35 och jag var öm i nacken, skulderbladen och med en sån där känsla av nästan nackspärr, klev jag upp ur min varma säng. Förra veckan var jag trött. Liksom in i själen. Jag tror att det är eftersläp från terminsstarten och att gå från sena nätter till tidiga morgnar. Så den här veckan hoppas och tror jag det vänder.

Idag har det i alla fall känts som om jag är på väg åt rätt håll. Jag är trött men inte alls på samma sätt, inte i själen. Jobbet gick bra, kan inte förstå hur våra måndagar kunde vara så galna tidigare. Förra veckan jobbade jag i disken hela veckan. Den här veckan i serveringen. Jag och Oskar gör upp det själva, vad vi vill och känner för, men oavsett så är det ett faktum att jag kunde inte ha en bättre arbetskompis än just han. Han är awesome ☆

Jag gillar alla som jag jobbar med. Vi är ett bra gäng. Och vi har mycket roligt på jobbet.

Nu är det förresten inte långt kvar alls tills jag ska få svar från min kirurg om hur det egentligen ser ut med min magsäck och mina tarmar. Framförallt är det nog dax att få veta vad nästa steg ska bli och kanske få en tidsplan. Jag väntar med spänning!