There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

I min värld är jag chanslös

- maj 20, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Idag vaktar jag mitt eget hus och min telefon. Så blir det när företag skickar paket med Schenker. Om dem kan man säga mycket men jag fick ett väldigt trevligt...

Idag vaktar jag mitt eget hus och min telefon.
Så blir det när företag skickar paket med Schenker.
Om dem kan man säga mycket men jag fick ett väldigt trevligt bemötande från deras kundtjänst på terminalen i Helsingborg.
Dock är jag mindre road av meddelandet att de levererar idag mellan 8-16!!!!

Det är alltså meningen att man ska ta ledigt en hel dag för att ta emot dem.
Vansinne!
VEM har tid och råd att offra en hel arbetsdag?
För min del är det ju inte så farligt.
Jag blir låst hemma, men värre är det inte.
Jag tycker ändå att det borde vara lag på att de får ha ett spann på max ett par timmar för leverans.

Väntans tider…

Men paketet har Älsklingen längtat efter länge. Det har nämligen suttit fast på terminalen i Helsingborg sedan den 11:e Maj!
Skitföretag!
Ja inte Schenker utan de idioterna som skickade paketet från England någonstans, å var för snåla för att betala tillräckligt med porto för att paketet skulle komma hela vägen fram.
Så älsklingen har jagat paketet med ljus och lykta.
Nu tycks det uppenbarligen vara löst men jag tror det när jag ser det.
Å sen återstår ju frågan om kompensation.

Men annars är det jäkligt smidigt att shoppa världen över med bara ett par klick.
Webbhandel är långt från någon nyhet i det här huset och jag har många bra och positiva erfarenheter av det.
Bra många fler än vad jag har dåliga erfarenheter.
Å dåligt behandlad och bemött blir man på hemmaplan med.

HeffaklumpenFortfarande känner jag mig enormt malplacerad i många butiker.
Sådär så att jag skäms när jag går in och tittar på deras utbud.
Tro det eller ej men jag har blivit ombedd att lämna butiken för att deras utbud inte passat mig.
Det var många år sedan, när jag var heffaklumpstor, men det har satt sina spår.

Malplacerad

Fortfarande skäms jag när det kommer till lite ”finare” butiker. För att inte tala om en del sport/budo butiker. När man ser bumlingarna som jobbar där kan vem som helst få en släng av dålig självkänsla.
Hittade en gång en grymt snygg Better Bodies jacka som jag blev kär i.
Vågade inte prova.
Petade, måttade med ögonen men fegade ur när det gällde att kränga på mig den.

Faktiskt så gjorde jag nåt jag aldrig vågat göra tidigare när jag var i Nacka Forum (eller heter det Forum Nacka?) förra veckan.
Jag hittade ett snyggt plagg i en butik jag tidigare inte satt min fot i.
Men plagget hängde högt upp och jag behövde hjälp för att få ner det.
Inte nog med att jag faktiskt bad tjejen i kassan om hjälp med att få ner det jag blev ju tvungen att välja storlek med henne också.
MEN JAG GJORDE DET!

Den som vågar vinner!

Jag provade plagget och nöjd med att jag vågat såg jag i spegeln att jag var nöjd med hur det satt också.
Det var riktigt snyggt!!!
Så jag tog med mig det tillbaka till kassan och betalade.
”-Det satt bra?”, sa tjejen och min första tanken var att hon sa det med ironi i rösten. Som om hon verkligen inte trodde på mig utan tänkte ”-Eller hur att det där passade på HENNE?!”
Men den biten fanns bara i mitt huvud.

Självbild

Min självbild är långt från den bästa. Jag jämför mig med det JAG tycker är snyggt, långt från det jag ser i spegeln. Och konstigt nog i mitt huvud, så är jag den som alltid ENBART bedöms efter utseende, där det inte spelar någon roll alls hur JAG är.
I min värld är jag chanslös.
Men jag jobbar på det.
Träna bort heffaklumpen från hjärnbarken.