I was lost but now i’m found

Jag förändras och folk runtomkring mig undrar vart jag är på väg, vem jag är, vem jag är på väg att bli. Men svaret är enklare än så, jag är inte på väg att bli någon annan, jag är på väg att hitta tillbaka till mig själv.

Missbruk

Det är lite konstigt för jag har alltid varit jag, hur kan jag då bli ännu mer mig själv? Men jag har levt ett halvt liv där jag har anpassat mig efter omständigheterna och jag har levt med ett matmissbruk som under alla år begränsat mig på alla tänkbara sätt.

Ett tag var det mycket mat, ett tag var det bara onyttig mat, ett tag var det ingen mat. För er som aldrig testat att leva ett liv som riktigt överviktig har jag bara en sak att säga, ni kan aldrig till fullo förstå hur tärande det är.

Allt

Jag har testat alla bantningskurer, alla piller och faktiskt flera operationer, tro det eller ej, och det som till sist fungerade bäst var jag själv. Krasst kan jag konstatera att bara viljan finns är inget omöjligt och med viljan och stödet från vänner har jag kommit längre än någonsin tidigare.

Visst jag har gått ner tidigare, men jag har också gått upp. Behandlar man bara symptomen går det inte att hitta en hållbar lösning oavsett behandlingsmetod.

Lösningen

Det jag har gjort nu är att ta tag i alla orsakerna till varför jag har varit överviktig. Jag har analyserat och förändrat mitt ätande och mina matvanor från grunden. Jag har bearbetat allt skit som jag kopplat till maten sedan jag var liten.

Jag har tagit tag i mitt stillasittande liv och hittat en passion för att röra på mig.

Istället för att göra det ensam har jag tagit hjälp av folk omkring mig, först och främst min familj men jag sticker inte under stol med att ”Hon som vet” har betytt enormt mycket för mig och min framgång. Hon och flera andra av mina vänner som ställer upp och pushar. Det gäller att hitta folk som kan inspirera och våga låta sig inspireras.

Sommaren 2010 har varit en milstolpe i mitt liv.

• Första sommaren som jag har tränat regelbundet.
• Första sommaren på många år som jag har tagit med ungarna till stranden.
• Första sommaren som jag har sett mig själv på kort och slagits av att jag INTE längre står ut i folksamlingar och ser ut som värsta fettot.
• Första sommaren då jag har haft kjol på mig sedan början av 2000-talet.
• Första sommaren på jag vet inte hur många år, när jag faktiskt vågat åka saker på Grönan och insett att jag numer får plats i sätena.
• Första sommaren i linne sedan 90-talet, typ.

Egentligen är det inte en ny Tess ni träffar på stan, det är Tess så som jag alltid borde ha varit men aldrig vågat. Det är jag med lite färre nojjor och kilon, och med lite större självförtroende. Det är jag med mål, drömmar och en tro på att jag kan nå dit jag vill.

Alla kan

Och ni kan också, alla kan. Det handlar om att vilja och att våga låta sig själv lyckas. Det riktigt svåra arbetet är att analysera sig själv och erkänna problemen för att sedan kunna ta tag i dem och arbeta med dem.

Min väg leder bara vidare. Jag tittar bakåt ibland för att förstå, men jag går framåt. Ett steg i taget. Ibland är stegen större, ibland kortare men även små steg leder vidare.