There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Ibland vänder det fort

- oktober 25, 2012 - by , in Gott och Blandat, Vikt-igt, with no comments -

Jag känner mig lika fet idag som igår. Tog min hoodie för att vinterjackan känns som att den ska spricka i sömmarna om jag stänger den, och det är kallt...

Jag känner mig lika fet idag som igår. Tog min hoodie för att vinterjackan känns som att den ska spricka i sömmarna om jag stänger den, och det är kallt att ha den öppen. Men idag åkte jag bil, så klädvalet kvittade egentligen. Värre är det imorgon, mycket värre.

Usch så det gör ont i själen att inse hur dålig jag är på att gå ner i vikt.

Vikten är min akilleshäl. Inget får mig så ur balans som min vikt. Jag skäms över mig själv, över min storlek. Jag blir lätt bitchig när folk frågar hur mycket jag gått ner, i min värld har jag bara gått upp, men det är ju inte hela sanningen. Jag har gått ner massor och upp massor, men trots att jag faktiskt egentligen ligger på minus, dvs. jag är bra mycket lättare nu än jag var som störst, så känns det som att jag är en heffaklump. Ett fetto.

För jag har vägt 60 kg. För en kort stund var jag där, i mål. Efter det har jag bara misslyckats. Och det har satt sina spår.

Jag kan vara hur säker som helst, cool och kaxig så länge jag glömmer bort att jag är tjock. Sen tar det över hela min existens och jag försvinner in i fläsket och roliga Tess går och gömmer sig i skämshörnan. Då behöver jag höra att jag duger ändå, att jag är omtyckt ändå, att min vikt inte spelar någon roll för någon annan än mig, men det är få som förstår hur det kan vara viktigt, och ännu färre som säger nåt.

Jag förstår det.

De flesta får bara uppleva en glädjespridande, jävlaranamma tjej som inte backar för i stort sett nåt och som alltid hittar en solglimt, även i den mörkaste av nätter. För sån är jag, också.

Igår kände jag att utmaningen var körd för min del. Att jag inte hade en chans, och Oskar, han skämtade om att vi minsann skulle dricka dyra öl, när jag åkte på att betala notan. Idag blev vår officiella vägdag, två dagar försent, för att det inte blev av i tisdags, för att det liksom glömdes bort.

Idag insåg jag att det inte alls var kört. Oskar leder, men jag är inte långt efter. Det jag gick upp har jag gått ner. Jag har definitivt fortfarande en chans. Så nu jäklar, nu ska det kämpas. Hmmmm, fast vi ska ha aw imorrn, men det gäller ju oss bägge så det liksom jämnar väl ut oddsen lite i alla fall. Förutom det får jag se till att hålla mig strikt till planen.

Snart är det slut.