There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Illusionen av kontroll

- maj 5, 2010 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Det är ett himla tjatande här i bloggen om mina matvanor. Speciellt om frukosten som för mig helt klart är dagens svåraste mål. Men jag vet att det är fler...

Det är ett himla tjatande här i bloggen om mina matvanor. Speciellt om frukosten som för mig helt klart är dagens svåraste mål. Men jag vet att det är fler med mig som har problem med tänket kring maten, och jag behöver verkligen reda ut mina egna tankar, så jag fortsätter fundera öppet kring maten och matvanor.

Frukost

Alla säger samma sak, alla mina vänner, alla som borde kunna nåt, att frukost är dagens viktigaste mål. Jag vet att det ligger nåt i det. Jag vet att jag borde äta frukost och ändå är det så svårt.
Den senaste tiden har jag ätit frukost tack vare att jag varje dag blir påmind om det. Det känns mer ok när någon säger till mig att jag faktiskt behöver det, att det är ok, till och med bra om jag äter.

FrukostDet borde inte vara så svårt

Jag tycker att det egentligen borde vara lätt. Med bättre matvanor kanske jag skulle kunna gå ner i vikt snabbare och ändå så faller det varje dag av den simpla orsaken att jag är rädd att jag ska börja äta för mycket.

När jag äter frukost i vettig tid, runt 8, så blir jag hungrigare till lunch. Bra!!, säger alla omkring mig, det är så det ska vara, men jag vet inte. Om jag blir hungrig till lunch så äter jag antagligen mer och sen kanske jag blir hungrigare till middagen och så kanske dagen slutar med att jag har ätit mer än jag behöver.

Tanken är ju att jag ska gå ner i vikt inte upp. Dessutom är jag rädd för att gå hungrig. Allt är ju så mycket lättare när jag inte är hungrig.

Men….

Å andra sidan så kan jag ju det här med kroppen och förbränningen. Jag vet att kroppen inte vill släppa ifrån sig nåt om den inte är helt övertygad om att det kommer mer energi regelbundet.
Jag vet det.

Jag önskar bara att nån skulle ge mig en lapp och säga ät det här så kommer du gå ner i vikt. Men det skulle inte lösa mina problem, bara ta hand om symptomen.

Kontroll

Jag är enormt rädd för att tappa kontrollen. Så länge jag kan bestämma själv om jag ska äta eller inte äta och det inte styrs av hunger eller känslor så har jag kontroll. Det känns oerhört bra att kunna kontrollera det även om jag egentligen vet med mig att jag faktiskt troligtvis sätter käppar i hjulet för mig själv.

Att jag har kontroll är egentligen bara en illusion. Det jag helst av allt vill uppnå, en viktminskning, har jag ingen kontroll över alls. Det känns som ett lotteri varje vecka jag ställer mig på vågen. Ångest på hög nivå, trots att jag vet att jag ätit bra och tränat som en tok. Ångest motas bäst bort med mer träning (och så lite mat som möjligt). För att i min hjärna utesluta att jag ska gå upp i vikt av maten.

Fler frågor

Sen är det väl så också att jag fortfarande anser att eftersom jag orkar med att träna mer så tränar jag antagligen inte speciellt hårt. Visst det är många pass i veckan men frågan är om jag jobbar tillräckligt hårt på varje pass eller om jag egentligen skulle kunna jobba hårdare? Jag gör mitt bästa men är det bra nog för att jag ska kunna säga att jag tränar hårt?
Hur definierar man det?

Jag vill inte kompensera med mer mat för träningen om jag inte tränat så mycket att jag verkligen behöver det, men hur vet jag det?

Många frågor, alldeles för få svar. Kanske inte är konstigt att jag känner mig vilsen.