There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Inte 100 %

- maj 14, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag blev till slut hemma hela dagen. Fast jag ville gärna hjälpa till, men Fredagen den 13:e spillde över på Lördagen den 14:e och saker ville inte alls som jag...

Jag blev till slut hemma hela dagen.
Fast jag ville gärna hjälpa till, men Fredagen den 13:e spillde över på Lördagen den 14:e och saker ville inte alls som jag ville.
Däremot blir det ingen plan C eller B för den delen.

Skönt nog blir det gemensam middag med kidsen innan vi strax före 18 ger oss av mot buss 832 som ska ta oss vidare till Pendeln.
Stadsgårdskajen är slutdestination, Viking Amorella.

Att Göra

Istället har jag fått lite gjort här hemma som jag inte planerat. Betalat ett par räkningar, tagit tag i beslut som tidigare skjutits upp. Tittat igenom ett eventuellt jobb jag skulle ta mig an.
Sånt där som behövde bli gjort.
Sånt där som är skönt att kunna kråka av från listan.
Listan som i det här fallet bara finns i mitt huvud just nu, men ändå.

Träna?

Vilodag 3 kom helt utan ångest. Fram med smågodiset och datorn. Vaddå träna?
Jag har glömt hur man gör.
Och imorgon har jag ingen tid till annat än att träna shotsdrickande.
Det blir väl lagom till Måndag morgon när verkligheten tränger sig på igen att återgå till gamla rutiner.

Irriterande

Det stör mig att jag inte riktigt kan känna att livet är 100% komplett. Det är jäkligt bra, absolut, men fortfarande är jag inte hel. Sommaren är på väg och allt borde egentligen vara toppen, men jag kan inte riktigt hitta den där euforiska känslan jag hade förra året samma tid.
Då hade jag ett skimmer i kanten på varje vardag och inga hinder var för höga att ta sig över.
Så är det inte nu.
Jag vill att det ska vara så, men det är inte det.
Jag är bitter, avis, sårad, ledsen hur mycket jag än försöker blunda för det och bara glömma.
Jag letar efter det fantastiska i mig, men hittar det inte.
Jag kommer vidare men det känns som att en del av själen inte följer med.

Jag brukar tänka att man inte ska ångra saker. Även i trista erfarenheter finns det en lärdom att ta till sig. Ändå önskar jag att jag kunde sudda ut 2010 till viss del.
Glömma och gå vidare.

Bättre och sämre

På andra plan är livet bättre än på länge. Det är underbart, men jag känner ibland att jag fortfarande är för trasig för att verkligen kunna uppskatta det helt och hållet.
Det stör mig också.
Jag har allt, och jag min idiot kan trots det inte släppa taget.
Varför kan jag inte bli hel och lappa hjärtat med kärlek och omtanke från de som verkligen betyder allt för mig?

Hel men halv

Det är konstigt att liksom känna sig hel på ett plan men halv på ett annat, samtidigt.
I centrum men ändå helt utanför.
Så kommer mitt 39:e levnadsår att starta.
Som en gott och blandat påse av allt det bra och det dåliga i mitt liv.
Det gäller att välja rätt bit.
Som regn en solig dag.
Rätt vackert men liksom trist ändå
Och eventuellt en aning bakis som pricken på i:et.

Ett år, till samlingen

Imorgon blir Party Pinglan ett år äldre, men klokare vete tusan?
Knasigare än någonsin känns närmare sanningen.
Men nåt ska jag väl kunna lära mig av det också.