There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Jag är väl knappast nån drömanställd

- januari 19, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Så var ännu en arbetsvecka till ända och jag har äntligen fått min efterlängtade sovmorgon. Sov till 09:30, låter inte så sent med det är ändå 5 timmar mer än...

Så var ännu en arbetsvecka till ända och jag har äntligen fått min efterlängtade sovmorgon. Sov till 09:30, låter inte så sent med det är ändå 5 timmar mer än på vardagarna och nästan en hel extra natt för mig som klockar 6 timmar vardagsnätter.

Det gör skillnad!

Den långa, utdragna mysfrukosten gör också skillnad. Att sätta sig och äta frukost kl.10 och fortfarande kl.13 sitta kvar och sörpla på kaffet. UNDERBART!!!

Bara göra väldigt lite av allt. Det är sån skillnad mot vardagarna när timmarna aldrig riktigt räcker till, och räcker de, så finns ändå inte orken.

Slutet på höstterminen och nu början av vårterminen har jobbet inte varit lika lustfyllt som det var innan. Det är trist men jag märker att jag är grinigare och bara mer less på allt. Inte så att jag inte trivs, jag gör det. Jag gillar mina arbetsuppgifter och mina arbetskompisar. Till och med min nya chef gillar jag, som person.

Och gänget jag jobbar med, tja även där känns det ofta som om jag lika gärna bara kan ställa mig och slå huvudet hårt i stenväggen ibland. Jag säger inte att det är deras fel, det kan lika gärna vara mitt, men faktum är att ibland känns vi mil ifrån varandra, när det kommer till hur vi vill sköta jobbet.

Jag blir kallad paragrafryttare, men ställer mig i ledet som alla andra. Jag är väl knappast nån drömanställd.

Men jag håller fast vid att jag vill vara stolt över mitt jobb. Jag vill verkligen det! Jag vill servera maten med ett leende och vara stolt och kunna stå för det vi gör. Yrkesheder, oavsett om folk tycker att mat-tant är ett skitjobb, för jag gör det, och jag gör det så bra jag kan, med de medel jag har. Men det stämmer tyvärr inte alltid. Ibland skulle jag kunna göra bättre men får inte.

Jag önskar att yrkesheder och stolthet var mer utbrett i mitt företag.

Men det är inte bara sånt som stör.

Jag är timanställd men fick höra att loggboken inte kollas varje dag. Jag blev jätteledsen. Jag tjänar 116 kr/timmen men ändå kapas minuter här och där av min arbetade tid.

Sen är vi underbemannade. Vi har glatt fyllt ut och hjälpt till, men i längden är det tröttsamt. När vi ska hjälpa alla andra så hinner vi inte med vårt jobb. Vi som är de som syns utåt, vi får genast klagomål på att det är smutsigt på borden, att saker tar slut och inte fylls på osv. fast det är svårt att hinna med vårt jobb och andras, på samma tid. Personligen känns det dessutom lite skevt när en del hinner ut och ta en cigg och andra hinner stå och prata, medan jag konstant kollar klockan.

Och det här är så synd, för jag vill helt ärligt bara göra ett sjukt bra jobb. Jag gillar skolan, jag gillar eleverna, jag gillar alla mina arbetskompisar som personer, men i produktion så funkar det bara sämre och sämre.

Och jag blir gnälligare, tröttare och argare. Allt jag berättar hemma om jobbet har förändrats från roliga anekdoter om elevsamtal jag hört, till irriterade saker om folket jag jobbar med…

Ska man skratta eller gråta liksom?