There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Jag lever!

- juni 18, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Idag har det gått en vecka sedan operationen, och det har varit alldeles tyst och ödsligt här i bloggen. Det har sin förklaring i att det har tagit precis så...

Idag har det gått en vecka sedan operationen, och det har varit alldeles tyst och ödsligt här i bloggen. Det har sin förklaring i att det har tagit precis så här lång tid för mig att komma på fötter igen. Idag var första dagen jag kände mig som människa, och första dagen jag orkade med att träffa en kompis, fika och strosa i butiker.

Idag mår jag bra och jag tror att jag ska börja berätta om det långa operationsdygnet bakifrån, genom att börja precis här och nu.

Operationen lyckades och det behövde aldrig bli nåt öppet snitt utan jag har fyra titthål under plåstren, ihopklammrade med agraffer, eller häftapparatsklamrar, vilket det faktiskt är. Magen är skiftar i färgerna blått, lila, gult och grönt men jag har inte alls ont, inte ens när jag trycker på såren. Faktum är att jag kan ligga på mage och sova, till och med och på sidan, utan större problem. Värktabletterna slutade jag med redan i lördags (idag är det måndag), och jag åt aldrig så mycket som läkarna föreskrev, utan färre doser.

Enligt min smärtskala kan jag som mest klassa det här som ordentlig träningsvärk i magmusklerna direkt efter operation och sedan ett par dagar senare inte ens det. Däremot kliar det. Dels tål jag inte riktigt plåstren, dels läker huden.

På torsdag ska jag till distriktssköterskan och se om det går att ta bort klamrarna.

Eftersom jag fick titthål så fick jag åka hem redan dagen efter operationen, dvs. på tisdag eftermiddag. Så jag har varit hemma några dagar nu. Första veckan fick jag bara äta soppa, bara helt släta soppor och det var exakt det jag gjorde. Jag fuskade inget innan open och inget nu heller. Enligt schemat skulle jag äta 9 gånger dagligen, 2 dl varje gång. Som mest kom jag upp i 6*2 dl, vissa dagar ännu mindre.

Det visade sig att matlusten som jag tappade redan under VLCD-kuren inte var så lätt att hitta igen.

Idag gick jag in i vecka nummer två, första puré-veckan. Så i morse gjorde jag lite gröt (det skulle bli 1 dl men det blev bara 0.75 dl), med lite sockerfritt äppelmos och 1 dl mjölk i kaffet. Det var gott. Dock hinner all mat bli kall, även om jag micrar om den ibland, under de 40 minuter det tar mig att äta en portion.

Dagens mat skulle vara frukost, mellis, lunch, mellis, middag, mellis och mellis. I verkligheten blev det frukost, mellis, mellis, middag, mellis. Nåja, ett bra försök i alla fall. Till middag åt jag puré på fisk och ärter. Det låter lite skumt, men det smakade gott.

Som följd av att min operation, är en omoperation så klarar jag mig med en puré-vecka, och kan redan nästa vecka börja med fast mat. Det ska bli vääääry najs!

I tio dagar ska jag ge mig själv sprutor. Innohep, heter de men jag säger Imhotep, för jag läste fel från början. Det är blodförtunnande och ska förhindra blodproppar. Been there, done that, säger jag som tycker att det är rätt simpelt att sticka mig själv. Och väldigt snygga blåmärken får man på köpet.

 

Det är skönt att äntligen känna att jag har lite energi!