Jag skojar inte!

Det har verkligen varit en skitdag idag.
En skitdag med extra allt.

Jag som tror att man får vad man ger, undrar vad dagens läxa egentligen består av? Trodde jag gjorde alla rätt men allt blev ändå pannkaka.
Kanske kan jag skratta åt det senare. Det är bäst att jag skrattar åt det senare. För 450 spänn borde det bli en hel jäkla massa skratt och kanske några roliga historier.

Morgon

Vaknade med molande huvudvärk. Kännetecknet för att lingonveckan är i antågande. Huvudvärken gör det segt att komma ur sängen, den gör mig lätt illamående. Men upp kom jag och ungarna väcktes en efter en.

Lilla T hade igen sovit igenom hela natten med högt socker. Efter att vi har haft en kort period när allt känts bra så kollade vi inte sockret i natt. Lilla T vaknade och kräktes, vilket han gör när sockret är för högt, för länge. Vi gav honom Insulin och han fick klä sig och bädda ner sig i soffan istället.

De andra åt frukost och gick till skolan. Ja förutom Lilla R som var hemma för att han, jag och Lilla T skulle till barnkardiologen i Huddinge.

Allt var lugnt

Jag lyckades få ner Lilla T´s socker och få i honom frukost innan det var dags att ge sig av. Det var inga problem att hitta dit och trafiken flöt bra så jag slappnade väl av lite för mycket. Tänkte att när vi väl kommit fram i tid så var allt lugnt liksom. Då kunde inget gå fel.

Vi hittade in till rätt väntrum och när vi väntat 25 minuter hittade jag äntligen någon att fråga om vi inte skulle få komma in snart.
Jo, sa hon och tittade på mig, men inte idag.
Va?
Det visade sig att jag läst slarvigt på lappen, vi var en hel månad för tidiga. Vet inte varför jag hade snurrat till det för jag hade läst lappen miljoner gånger men i min hjärna såg allt korrekt ut.

Det var bara att vända hem för att hitta en p-bot på 450 kr på bilen.

Jag hade missat att just där, där jag stod inte var en markerad p-plats. Jag antar att under snön var det ett spärrområde eller nåt men snölagret låg kompakt och jag hade aldrig varit där tidigare så jag såg inte det.

Precis intill stod det bilar parkerade snyggt på rad och jag fortsatte bara i samma rad utan att se den där lilla vita pilen som visade att jag hade ställt mig ytterst, utanför det markerade området.

Tack för den!

Duktig mamma

Då tänkte jag vad bra det hade varit om jag inte hade kommit ur sängen alls i morse. Bara legat kvar och mått illa, med huvudvärk och tyckt synd om mig själv. Men självklart skulle jag upp och leka ”duktig mamma” och det kostade mig 450 bagis plus soppa och tid. Men ungarna tyckte att det var ok. De fick en extra dag ledigt från skolan och slapp läkarbesöket.

Det är väl så att när man träffat botten kan allt bara bli bättre va?! Visst är det så?

Nu börjar jag om

I och med detta har jag nu lagt allt bakom mig och börjat om dagen. Det är lugnt hemma, jag har ätit god lunch. Huvudet är inte alls bra men jag har tagit mer medicin så det blir förhoppningsvis bättre. Jag är väldigt godissugen så jag köpte hem lättyoghurt så att jag kan göra mig en god smoothie innan träningen. Gör man smoothie:n på rätt sätt så blir det nästan som att äta glass.

Ikväll är det Corepuls som gäller, ett favvopass! Svettigt och flåsigt men bra musik, bra instruktör och skön träning. Innan dess ska middagen preppas, fisk blir det idag.

Jag hoppas innerligt att er dag började bättre än min! Om någon kommer på vad det är meningen att jag ska lära mig av dagen som varit kan ni väl hojta till.
Just det, det vart varken eller på vågen igår. Ytterligare ett tecken på att lingonveckan är på g.

Jag kan inte ge upp

Någon frågade mig hur jag motiverar mig att fortsätta hela tiden, att inte ge upp när det känns motigt. Svaret är att jag är medveten nu om hur mina val alltid och hela tiden påverkar mig. Jag väljer bort tröstgodis, okontrollerat ätande och känslor av skuld för att istället välja att äta bra, träna och lyfta blicken för att se i ett större perspektiv, lite mer långsiktigt.

Jag vet att jag inte mår bra av att trösta mig på fel sätt, lika lite som jag mår bra av att nedvärdera mig, känna skuld och skam eller inte tro på min egen förmåga.

Vill jag må bra idag? Vill jag vara stolt över mig själv? Vill jag gå mot mina mål?
Lyssna på dig själv.
När du äter och säger ”-jag vet att jag inte borde” så lyssnar du, men struntar i svaret. Om du vet att du inte borde, så låt bli. Om du vet med dig att du kommer må ännu sämre efter chokladkakan trots att du så gärna vill äta den, så låt bli.
Ta istället reda på vad som kan få dig att må bättre efteråt. Vad får dig att känna dig duktig och stolt? Gör nåt som får dig att må bra!

Jag har inget att ge upp

Att säga att jag ger upp skulle vara att säga att det jag gör nu inte är mitt normaltillstånd, så jag ger upp det för att återgå till mitt normaltillstånd.
För mig är det här mitt liv nu.
Jag väljer att må bra, förut valde jag att må dåligt. Det har inget med Viktväktarna att göra, de är bara ett redskap för att jag ska lära mig hantera mina matproblem bättre. Det handlar om mig, om mina val.

Ge upp kan man göra med en klurig gåta, med en uppgift man inte klarar av att lösa, när det gäller att leva så handlar det om att göra bättre och sämre val och glöm inte, ni väljer i nuet. Det är inför varje nytt val ni kan välja nåt ni mår bra av eller nåt ni mår dåligt av.
Det är som jag säger till ungarna att en dum handling ger inte någon annan rätt att vara likvärdigt dum.

Ett dåligt val tillhör alltid det förgångna och du kan inte ändra på det. Men det finns ingen lag som säger att det behöver följas upp av fler dåliga val.
Du kan välja att bryta trenden när du vill.
Det är DITT val och du gör det nu…och nu…och nu…